Nu när transportsektorn börjat minska användningen av fossila bränslen, så intresserar sig olje- och gasindustri allt mer för petrokemi: att tillverka kemiska produkter av fossila bränslen. Livsmedelsindustrin, som använder mycket sådana produkter, blir då allt mer sammankopplad med olje- och gasindustrin.
Detta framgår av rapporten Fuel To Fork från IPES-Food (International Panel of Experts on Sustainable Food Systems), en internationell tankesmedja inriktad på hållbar matproduktion.
Rapporten varnar för denna sammankoppling. Att de multinationella bolagen inom jordbruks- och livsmedelsindustrin, IT och fossilsektorn får gemensamma intressen utgör ett allvarligt hot mot den demokratiska styrningen och allmänhetens hälsa och välstånd, menar man.
Idag används hela 40 procent av alla petrokemiska produkter i världen inom livsmedelssektorn, framför allt i form av konstgödsel och plast. Merparten av allt fossilbränsle inom jordbruket går åt till att producera konstgödsel.
”Blå” och ”grön” ammoniak
Alternativen då? ”Blå ammoniak” och ”grön ammoniak” har framförts av fossilindustrin som nya, mer miljövänliga alternativ. Ammoniak, ofta tillverkad av naturgas, är en av huvudråvarorna till konstgödsel. I den ”blå” processen ska koldioxid fångas in med så kallad CCS-teknik, medan den ”gröna” processen inte baseras på gas, utan på elektrolys ur vatten.
Båda dessa alternativ har dock stora nackdelar. Även om CCS-tekniken skulle fungera som tänkt, vilket inte alls är säkert, ger den fortsatta användningen av naturgas stora utsläpp. Forskaren Robert Howarth från Cornell-universitetet i USA, som studerat ”blå ammoniak”, ser produkten enbart som ett marknadsföringsknep från branschen.
Den ”gröna” processen är inte bättre. Att tillverka ammoniak med elektrolys och förnybar el tar visserligen bort behovet av fossilbränslen, men kräver enorma mängder energi. Enligt en studie skulle en total övergång till ”grön ammoniak” kräva 24 gånger mer el, 30 gånger mer mark och 50 gånger mer vatten än dagens tillverkningsprocess.
Många svårigheter med biobaserad plast
Biobaserad, nedbrytbar plast är en annan produkt som lovordas av industrin men inte utgör någon verklig lösning. Den kan inte ersätta fossilbaserad plast i alla sammanhang, den innehåller ofta mängder av ibland giftiga kemikalier, och dess nedbrytbarhet är inte alltid garanterad.
Dessutom skulle även denna lösning kräva orimliga insatser. Att ersätta alla dagens plastförpackningar med biobaserad plast skulle enligt IPES-rapporten kräva större markyta än Frankrike och mycket mer färskvatten än vad EU använder under ett år.
Vill vi få bort fossilbränslena från jordbruk och livsmedelsindustri, så duger därför inte storföretagens lösningar, menar rapportens författare. Man måste helt enkelt försöka minska användningen av konstgödsel och plastprodukter. Rapporten förespråkar mer ekologiskt jordbruk, mer lokal produktion, mindre livsmedelssvinn, en rättvis energiomställning och kraftigare åtgärder mot miljögifter och hälsovådliga kemikalier. Det är inga enkla lösningar – men att peka ut problemen kan ju ändå ses som det första steget på vägen.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
