Adjö kära Supermiljöbloggen – för den här gången

Beatrice Rindevall har gjort lång, hängiven tjänst på Supermiljöbloggen som skribent, redaktör och inspiratör. Hon har varit med nästan ända från början. Beatrice tillträder nu sitt uppdrag som ordförande för Naturskyddsföreningen och tar i sin avskedskrönika farväl – med både varma minnesord och en uppfordrande framtidsappell. SMB tackar henne djupt för stora insatser under många år och önskar Lycka till!

Jan Lindsten, ansvarig utgivare SMB

KRÖNIKA För mycket gick åt fel håll. På en bar i Göteborg under valåret 2010 skulle jag för första gången träffa en ny bekant som jag verkligen ville göra ett gott intryck på. Men jag kokade inför det kommande valet. Flera gånger under kvällen påpekade han artigt att han inte var särskilt intresserad av politik, men det gick inte att stoppa mig trots att jag försökte. Det svämmade över.

Ungefär samtidigt satt några ungdomar, lika arga, på en bar i Stockholm. Deras ilska koncentrerades till hur medias klimatrapportering i valrörelsen brast. Där och då föddes Supermiljöbloggen. Syftet var att ge alla som ville läsa om miljöfrågor – utan att få det behovet uppfyllt i gammelmedia – ett hem. Namnet togs som ett ironiskt skämt med syfte till Supermiljöbilspremien. Och namnet har bestått, trots att grundskämtet nog flugit över mångas huvuden under åren.

Resten är historia. Alla skribenter under åren har kvar sin användare i systemet – i skrivande stund 71 stycken – men ännu fler är de som har stöttat och bidragit under åren. Helt ideellt med ett enstaka undantag har skribenterna för Supermiljöbloggen suttit kvällar och helger efter sina vanliga jobb för att sprida kunskap och fakta om miljöfrågor på ett lättförståeligt sätt. De flesta stannar i flera år. Resultatet är hundratusentals läsningar varje år, bland dem statsministrar, forskare, VD:ar och generaldirektörer. Ett och annat pris har bloggen fått. Det finaste – WWF:s Årets miljöhjälte – delades ut av kungen.

Min största stolthet är att vi faktiskt bidragit till förändring. Att vi har hjälpt brygga forskning och politik och att vi har visat medier att miljö- och klimatfrågorna väcker intresse. Journalisterna har nog följt oss närmast av alla. Men varken vi eller någon annan aktör har tillräckligt starkt lyckats stå emot den våg som nu attackerar våra områden. Som gör att politiken har gått från otillräcklig till katastrofal, trots att klimatkrisen inte längre är en framtidsfråga. Den är här och nu.

Supermiljöbloggen behövs mer än någonsin. Det gör också alla andra inom Miljösverige. Vi behöver bli ännu fler.

Jag kommer nu för första gången på elva år att logga ut från SMB för att fokusera som ordförande i Naturskyddsföreningen. Det känns som att lämna en familj, mitt barndomshem, för att flytta in i en annan fantastisk gemenskap. Men jag vet att vi på olika håll kommer att fortsätta arbeta för att de existentiella frågor som miljökriserna innebär ska sluta behandlas som särintressen.

Mycket har hänt sedan kvällen i Göteborg 2010. SMB har utvecklats, klimatutsläppen har ökat och media har blivit bättre på att hantera våra frågor. Men jag är fortfarande lika arg, och ilskan driver mig tillsammans med hoppet som alla miljöengagerade runt om i Sverige ger mig. Om vi blir tillräckligt många som jobbar mot samma mål så vet jag att vi kan ändra det här. Vi kan, och vi måste.

Och den bekanta som jag träffade på baren i Göteborg? Hans politikintresse är numera högt. Jag vet det för att jag faktiskt inte skrämde bort honom den där kvällen. Istället blev han en av mina närmsta vänner.