Annie Croona: Sommaren visar att en annan värld är möjlig

Det ska inte vara svårt att leva utan bil – men det finns fortfarande tydliga hinder. Förhoppningsvis kan sommarens resmönster påminna om hur smidigt det kan vara att ta sig runt med tåg, kollektivtrafik och cykel, och få oss att förvänta oss något annat än gator som domineras av biltrafik, skriver Annie Croona i veckans krönika.

KRÖNIKA Den första punkten på min semesterrutin är att lämna Stockholm. Det är en rutin jag delar med många andra som är bosatta här: folk flyr storstaden för några veckor av frisk luft.

Men i år har jag varit hemma i flera veckor under semestern, eftersom jag ville ha en sommar med mer vila och mindre packning och planering. Det är en ny upplevelse, och jag slås av hur lugn staden är. 

För när många av stadens invånare beger sig härifrån blir gatorna plötsligt något annat än stressiga, stökiga passager man helst vill passera så snabbt det går. Visst, turister strosar omkring och bussarna går fortfarande. Men det är bra mycket färre bilister. 

Att cykla i centrala Stockholm en sommarkväll är något helt annat än att göra det en stressig eftermiddag när vardagen är i full gång. När ytan främst tillhör fotgängare, cyklister och kollektivtrafiken inser man hur staden skulle kunna se ut: hur härligt det skulle kunna vara om inte mängder med bilister på väg till och från jobbet dominerade vägarna varje dag.

Det jag däremot också inser denna hemmasemester är hur oflexibelt biljettsystemet i kollektivtrafiken är. När vänner besöker mig skäms jag nästan när jag berättar vad det kostar att köpa en dygnsbiljett i kollektivtrafiken; att man måste göra minst fem resor på en dag för att det ska löna sig.

Numera är jag bosatt så centralt att jag cyklar i princip överallt – jag har inget SL-kort och ingen bil. Jag önskar att jag kunde säga att det är smärtfritt, för det borde det ju vara: hur kan det inte vara enkelt att leva bilfritt i Sveriges största stad? 

Visst, för det mesta fungerar det bra. Men det är mycket som påminner mig om att staden fortfarande är utformad med bilen i åtanke. Jag har till exempel kliat mig i huvudet både en och två gånger när jag ska göra mig av med farligt eller skrymmande avfall. Hur gör folk som inte har grovsoprum eller bil? 

För egen del har jag tur som har en kommunal miljöstation, där man kan slänga farligt avfall, bara några hundra meter bort – men denna ska stänga 1 september. Kartan över stationer visar att det därefter finns tre miljöstationer innanför tullarna. Ytan samlar över 350 000 invånare. 

I sommar har vi också kunnat läsa en hel del om tåghaverier av olika slag – trasiga vagnar, problem med rälsen, signal- och elfel, you name it. Många vill ju verkligen åka tåg, och de som inte har bil har ju inte mycket att välja på, men de blir så klart alldeles matta när resan de sett fram emot ersätts av olika grader av misär. 

Men en annan värld är möjlig, och semestern är ofta en liten försmak av hur det skulle kunna se ut. Tänk om man cyklade överallt, som man ofta gör på semestern. Tänk om gatorna i Stockholm, eller andra städer för den delen,  inte var fulla av bilar med fyra tomma säten. Tänk om man alltid tog tåget – och att det fungerade! – och slapp stå i bilkö och leta efter parkering. 

Ja, tänk om.