Mattias Goldmann: ”Inte mycket klimattänk i italienska OS-konceptet”

Sverige hade ett skapligt klimattänk i sitt koncept till årets Vinter-OS, skriver Mattias Goldmann som ansvarade för just denna delen av den svenska ansökan. Men konceptet brast i andra delar, där istället Italien tog hem spelet. Men klimatfrågan är inte så framträdande i Italiens program, framhåller Goldmann i sin helgkrönika för SMB.

KRÖNIKA Det ljudet, det förföljer mig. När OS-utvärderingskommitténs ordförande bröt sin plastgaffel på lunchen i Stockholm, förstod jag att det var kört för Sveriges ansökan. Visst, arbetsmötena skulle bara ha en normal arbetslunch – men svenskarnas pastasallad i plastbytta, ramlösa på burk och så plastbesticken… Jämför det med vad italienarna bjöd på, och man börjar förstå varför det är Milan Cortina som nu genomför vinter-OS och inte Sverige. Jag var klimatansvarig för Sveriges ansökan, så in i det sista hoppades jag på att italienarna vann på ett ännu bättre klimatkoncept som vi kan lära av. Knappast.  

Låt oss börja med hur man tar sig till och från Italien. Ta fossilflyget, är budskapet, trots att det är lätt att ta ta tåget. ITA Airways är en nyckelpartner, högtidligt lanserat av arrangören som inte med ett ord nämnde hållbarhetsambitioner. Små, fattiga event, som världscupen I telemark lyckas få flyget och alla transporter fossilfritt, vinter-OS försöker inte ens. 

Oändlig merchandise som är helt meningslös

De flesta som besöker vinter-OS kommer först till den enorma officiella OS-butiken på Piazza Duomo i Milano. OS-hållbarhetschefens ord om cirkularitet har milt uttryckt ingen stark ställning här; Budskapet är köp, köp, köp och mängden meningslös merchandise är oändlig. Kinesiska Alibaba är partner och anger stolt: ”Genom att ta fram de nya produktkollektionerna strävar vi efter att göra officiella olympiska produkter lätta att upptäcka, roliga att uppleva och pålitliga att köpa” – ”inklusive gosedjur, nyckelringar och figurer, tillsammans med en serie halsband, örhängen och armband”. 

Sen är det dags att åka till själva tävlingarna. Ta tåget, föreslår arrangören med Trenitalia som sponsor. Gott så, det är trevligt och funkar bra – till andra delar av Italien. Till OS-tävlingarna? Knappast. Cortina, där de kvinnliga alpina tävlingarna hålls: 35 kilometer från närmsta station. Bormio där herrarnas alpina grenar hålls: 38 km. Val di Fiemme, med längdskidåkningen: 60 km. 

Transporterna på själva tävlingsorten sker väl med el i alla fall? Nix. Italien, med Fiat i spetsen, har förlöjligat och bekämpat elbilarna, även om det går bra att köra elbil till och med på Sicilien. Så bensin och diesel dominerar. Arrangören är stolt över att man lyckas få 20 procent eldrift – fyra av fem fordon genererar avgaser. Kul förstås att fossil diesel ersätts med HVO, vilket alla borde göra, men inspirerande för framtiden? Kanske ändå inte. 

Huvudsponsorn har stämt journalister

Drivmedlen kommer från italienska oljejätten ENI, en av huvudsponsorerna för spelen. Känns namnet igen? Just det, ENI är stämda för att medvetet ha bidragit till klimatförändringar, trots interna varningar ända sedan 1970-talet. Dessutom rapporterar tidningen the Guardian att ”ENI har lämnat in minst sex förtalsmål mot journalister och NGO:er sedan 2019 i vad kritiker säger är en skrämselkampanj”. Hur kunde en så kontroversiell aktör bli huvudsponsor? Kanske för att det inte finns några specifika, mätbara hållbarhetskrav på dem – även om hållbarhetsavdelningen lyfter fram att ENI minsann producerat OS-facklorna med återvunnet material. De kan rent av återanvändas ”upp till tio gånger”.

Okej, biodiversiteten måste väl skyddas i alla fall? Nja. Arrangören lyfter fram att OS främst använder befintliga arenor, banor och backar, men lokalbefolkningen i Cortina är inte övertygade. För den nya bob-banan avverkades minst 600 urgamla lärkträd, ett område motsvarande fem fotbollsplaner. Kanske var det OS-kommittén som krävde det? Tvärtom, de föreslog att bob, rodel och skeleton skulle hållas på en befintlig anläggning just på andra sidan gränsen i Igls, Österrike eller St. Moritz, Schweiz, men italienska regeringen vägrade (fun fct: båda dessa orter är lätta att ta tåget till).

Bristfällig klimatkompensation från spelen

Kort sagt: Det blir en del klimatpåverkan från detta vinter-OS. Men det hanteras väl? Ja – till en knapp tredjedel. Av den dryga miljonen ton koldioxidekvivalenter som spelen ger upphov till, tar arrangörerna ansvar för de 300 000 ton som planering och drift ger upphov till. Byggandet av permanent infrastruktur, 300 000 ton till, och publikresor, drygt 400 000 ton till – det är inte vårt ansvar, säger arrangören. Bara de första 300 000 tonnen klimatkompenseras. Hur? Det vet vi inte än, kanske kommer arrangören att berätta det först när spelen är över. 

Internationella Olympiska Kommittén betonar att hållbarhet och klimathänsyn är viktiga vid valet av arrangör. Ur det perspektivet är det svårt att imponeras fullt ut av italienarnas OS – det svenska erbjudandet var åtminstone klimatmässigt bättre. Det tjänar inget till att vara bitter, men för klimatet är det synd och det är trots allt inte helt oviktigt. Jäkla plastgaffel att gå itu!