Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng
    Krönika Nyheter

    Mattias Goldmann testar elflygplan: ”Verkar omöjligt tills det är självklart”

    SMB:s krönikör Mattias Goldmann har kikat på elflygplan i Östersund. Foto: Privat

    Är elflyg en omöjlighet och bara en dröm? Eller är det tvärtom en lovande teknik som absolut kan växa och utvecklas? SMB:s krönikör Mattias Goldmann håller på det senare och blev taggad av en provtur i ett mycket energisnålt och lättmanövrerat elflygplan över Storsjön i Jämtland. Men betonar samtidigt att eltekniken sannolikt inte kommer att göra det möjligt att flyga så ohejdat som vi gör idag.

    KRÖNIKA ”Elflyg är en fysikalisk omöjlighet”. KTH-professorn var säker på sin sak. Får folk att skratta åt det uppenbart orimliga – ju mer batterier man lastar in för att ge flyget kraft att lyfta, desto mer omöjligt blir det att få upp det från marken. Det är ett par år sen professorn tvålade till mig med all sin akademiska pondus. Hans tvärsäkerhet har förföljt mig – ända hit till Åre Östersunds flygplats.

    Och ändå flyger vi, tänker jag strax efter att vi lyft från Östersunds flygplats, ut över Storsjön. Som humlan kanske. Det ska inte gå, men det går utmärkt. Bättre än med fossilflyget. 

    Elflygplanet lyfter nästan direkt efter start

    Elflygplan behöver inte stå och varva, inte värma upp tröga motorer. Vi lyfter på några få meter, rakt upp i luften. Om kontrolltornet tillåtit så hade vi kunnat lyfta direkt från gaten. Det blåser kraftigt men de långa vingarna stabiliserar, kan vara mer flexibla än i fossilplanen eftersom de inte är fyllda med flygfotogen.  

    Efter kanske tjugo sekunder drar piloten ner på gasen. Det blir inte så tyst som jag tänkt, och lite dragigt. ”Du kan dra igen fönstret”, säger piloten. Sen blir det helt stilla, vi pratar i normal samtalston utan hörlurar. Tills kontrolltornet anropar – vi måste väja för en helikopter och lägger oss i en brant högergir. Genom sidofönstret blickar jag rakt ner i Storsjön, men piloten Uwe Nortmann är stencool. Kanske för att lugna mig går han igenom instrumenten. Det är snabbt gjort; förutom höjd och riktning är det som i en elbil.

    Northmann har flugit i många år och jag frågar vad han slipper bry sig om när han flyger på el. Uppräkningen blir lång: Fan speed, core speed, exhaust gas temperature, engine pressure ratio, revolutions per minute, manifold pressure, oil pressure and temperature, fuel temperature, fuel pressure, valve and crossfeed status – det mesta får jag som förkortningar och mycket fattar jag inte ens nu efteråt. Men ett fattar jag: Det är få saker som kan gå fel med ett elflyg.

    Drar långt mindre ström än elbilen

    Det kan inte stämma! Jag får lust att knacka på instrumentbrädan, men den är helt digital. Fast vi far fram i 130 km i timmen är förbrukningen 1,0 kWh per 10 km. Det är ju långt mindre än i en elbil. Men jo, det är förbrukningen. När vi går in för landning går den under ettan: 0,8 till 0,7.

    När jag nämner dessa data på Östersunds Klimatdag blir jag omedelbart motsagd. Det kan inte stämma. Snålare än en bil – i ett flygplan. Så jag översköljs av tvivel, dubbekollar. Siffrorna stämmer. Batteriet på 31 kWh är en tredjedel mot en normal elbil. Vikten också – bara 600 kilo. Det mesta är glasfiber. Luftmotståndet jättelågt, rullmotståndet förstås inget alls. Tunnare luft en bit upp hjälper också. Låg förbrukning betyder låga driftskostnader, kanske trettio spänn för Östersund-Trondheim mot uppemot det tiodubbla för flygfotogen.

    Detta lilla elflyg började sin resa vid Bodensjön och flög norrut över Tyskland, över Östersjön, genom Sverige som Nils Gåsapåg, till Finland och tillbaks igen och ska nu vidare till Trondheim och sen tillbaks till Tyskland. Över haven sparar man mycket tid på att flyga elektriskt jämfört med färjan, och så långt går inga elfärjor än. 

    Elektra Trainer heter planet och namnet berättar att det funkar bra för pilotutbildningar. Flygutbildarna sparar stora summor och flygskolan stör inte sin omgivning. Det funkar bra också för ambulans, läkare, spaning – men för det mesta annat behöver planet bli större. Tidigare svenska Heart Aerospace flyger på el med plats för 30 personer. Då kan massor av mindre rutter ersättas. 

    97,5 procent av svenskt flyg ohållbart idag

    Make no mistake. Hållbart flyg är inte det nya normala. I fjol stod hållbart flygbränsle för 2,43 procent av allt flygbränsle som användes i Sverige. Uttryckt på ett annat sätt: 97,5 procent var ohållbart. I år blir det marginellt bättre – behöver du flyga så köp till SAF (Sustainable Aviation Fuel, hållbart flygbränsle), men inse också att det inte på långa vägar finns nog för att motsvara hur vi flyger idag. Elflygets roll är ännu mycket, mycket mindre, och kan inte tas som intäkt för att vi kommer att kunna flyga på som förut. 

    Men hur litet elflyget än är och hur få det än finns, så visar det något viktigt: Väldigt mycket verkar vara omöjligt tills det plötsligt bevisligen går. Då är det självklart och har alltid varit det. Skrattar bäst som skrattar sist, KTH-professorn.

    Mattias Goldmann är vd för 2030-sekretariatet, föreläsare, författare och debattör. Han medverkar regelbundet med helgkrönikor på SMB.

     

    SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

    Läs vad vi vill göra
    Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.