Magdalena Andersson (S): Jobben är den viktigaste frågan, men inte till vilket pris som helst

För snart hundra år sen stod svensk arbetarrörelse inför ett vägval. Skulle vi acceptera att företag som hade låg lönsamhet betalade ut löner långt under genomsnittet, så att dessa företag skulle överleva? Eller skulle vi ställa krav på företag att betala ut goda löner till sina anställda ändå? Inspirerade av kloka ekonomer som Rehn och Meidner valde vi det senare, väl medvetna om att några företag skulle få svårt att klara sig i konkurrensen. I det långa loppet visade det sig att det var bättre att Sverige valde utvecklingens väg. Det höjde produktiviteten och det gjorde oss konkurrenskraftiga.
Samma principer gäller för miljöpolitiken. För oss socialdemokrater är jobben den viktigaste frågan i höstens val. Inget stärker jämlikheten så mycket som att människor har en egen inkomst. En egen inkomst ger oberoende, mer jämställda relationer, självkänsla och möjlighet att göra aktiva val inom livets alla områden. Men för oss socialdemokrater har det aldrig handlat om jobb till vilket pris som helst. Det ska vara jobb som ger en lön man kan leva på, en arbetsmiljö som inte sliter ut människor, och verksamheten får inte förstöra vår gemensamma miljö.
Tuffa miljökrav och höga miljöskatter kan kännas besvärliga för både företag och individer. Men det är genom att ligga i framkant som vi skapar förutsättningar för ett konkurrenskraftigt Sverige även i framtiden. Råvarupriserna på bränslen och metall har nästan fyrdubblats på 10 år. Efterfrågan stiger. Allt fler i vår värld har möjlighet att konsumera. Samtidigt är tillgångarna tydligt begränsade. För mig talar det sitt tydliga språk. Vem kommer framtiden att tillhöra? Vem kommer att klara sig bäst i den globala konkurrensen? De som vill låtsas om som om ingenting har hänt? Eller de som har förmåga att ställa om, och få ut mer ur de ändliga resurser som finns?
Tillväxt, hänsyn till miljön och en ambitiös klimatpolitik hänger ihop. Utan en kraftfull omställning av både produktions- och konsumtionsmönster klarar vi inte tillväxt i det långa loppet. Samtidigt är en offensiv klimatpolitik – liksom andra reformområden – beroende av att många människor stödjer den. Den måste vara brett demokratisk förankrad och människor måste göra aktiva val – och ha praktisk möjlighet att göra de valen – även i vardagslivet för att de miljö- och klimatpolitiska målen verkligen ska uppnås.
Ett fundament för att stärka stödet för en mer aktiv miljöpolitik är att politiker på varje nivå tar sitt ansvar. Aldrig peka finger på någon annan och hävda att ”just vi påverkar ju klimatet så litet”. Mycket av miljöarbetet måste ske lokalt, och härom veckan kom Miljöaktuellts ranking över Sveriges kommuner. De fyra främsta miljökommunerna styrs av Socialdemokraterna, tillsammans med andra.
I riksdagen går vi till val på att staten ska investera mer i klimatsmarta innovationer, i underhåll och utbyggnad av tågnätet – den svenska infrastrukturens stora sorgebarn – och på att göra det mer lönsamt skattemässigt att använda mindre farliga kemikalier och släppa ut mindre.
I EU vill vi skärpa klimatmålen jämfört med vad den nuvarande borgerliga regeringen kan acceptera. Att de största förbättringarna kan ske i EU utanför Sverige, och i världen utanför EU, får aldrig tas till intäkt för att vi inte ska göra vår del. Tvärtom, som jag ser det. Det jag kräver av andra ska jag också kräva av mig själv. Det är en litet gammaldags men rättskaffens princip, och den principen ska vara vägledande om vi socialdemokrater får väljarnas förtroende i höst.
Magdalena Andersson, ekonomisk-politisk talesperson (S)