Valla in Östersjön: Räddar kusten och dödar havet.

Östersjön, vårt älskade men hårt sargade innanhav har varit en källa till oro, debatt och miljölarm i decennier. Men när klimatkrisen knackar på dörren borde vi satsa på hållbara lösningar, inte på fantasifulla projekt som riskerar att kväva Östersjön helt. Förslaget att bygga en vall genom Öresund som presenterades av regeringens utredare är inte bara ogenomtänkt, det är rent farligt för ett hav som redan kämpar för sin överlevnad. Att stoppa inflödet av syrerikt vatten från världshaven är som att stänga av respiratorn. Är det verkligen så vi räddar våra kuster?

KOMMENTAR: Bakom idén med en vall genom Öresund står Klimatanpassningsutredningen som presenterades i tidigare i maj. Utredaren Johan Hjalmarsson vill se en utredning om att bygga en vall genom Öresund, ett drastiskt grepp för att minska risken för översvämningar längs Östersjöns kust, i takt med att havsnivåerna stiger. Det låter kanske handlingskraftigt, men löser inga av Östersjöns verkliga problem. Vilket i ärlighetens namn inte heller är syftet med förslaget.

Östersjön är redan ett av världens mest utsatta hav. Enligt en rapport från SMHI råder total syrebrist på 18 procent av bottenytorna och syrebrist på ytterligare 34 procent. Inflödet av syrerikt vatten från Nordsjön via Öresund och de danska bälten är livsviktigt för att havet ens ska kunna andas, även om det knappt räcker till, eftersom Östersjön redan har en enorm syreskuld.

Redan Lynetteholm skapade rubriker

Minns ni debatten om Lynetteholm, den konstgjorda ön utanför Köpenhamn där en helt ny stadsdel skulle byggas ut i Öresund? Då varnade forskare och miljöorganisationer för att även ett litet ingrepp i Öresund kunde minska syretillförseln till delar av Östersjön. Att jämföra Lynetteholm med en fullskalig vall är som att jämföra en vattenpöl med Atlanten, men kritiken är densamma, bara mycket större. En vall i Öresund skulle i princip stänga av havets andningshål. Resultatet? Ännu värre syrebrist, mer svavelväte och sämre förutsättningar för allt marint liv.

Ta strömmingen som exempel. Den rör sig mellan olika delar av Östersjön för att leka och hitta mat. Forskning visar att det finns flera genetiskt och ekologiskt skilda bestånd, men att migrationen mellan områden är avgörande för artens överlevnad. Redan idag är strömmingen hårt pressad av överfiske och försämrade miljöer, bestånden ligger under biologiskt säkra nivåer och fiskestopp har införts på flera håll. Att bygga en vall som försämrar syretillförseln och förändrar salthalten vore som att dra undan mattan för en art som redan står på randen till kollaps.

Inte så noga med miljön i Östersjön

Men vad säger då utredningen om miljökonsekvenserna? Inte mycket. Hjalmarsson konstaterar att det är ”svåra frågor”, men tycker ändå att det är värt att utreda. Detta eftersom alternativet, att upprätta många små kustskydd, skulle vara kostsamt och innebära lokal miljöpåverkan. Det går däremot att notera att det alternativet inte ens anses värt att utreda.

Klimatanpassning är nödvändigt. Men om vi ska rädda Östersjön måste vi börja med att ta havets grundläggande behov på allvar. Syre, fungerande ekosystem och livskraftiga fiskbestånd är inte förhandlingsbara och lösningen är inte att göra Östersjön till damm. Att stänga av havets andningshål är inte bara ohållbart, det är direkt skadligt. Vi säger för argumentationens skull att det blir en vall, och om 100 år så förhindrar den översvämningar längst med kusterna, men vid det laget har Östersjön redan tagit sitt sista syrefattiga andetag. Vem vill då vara vid kusten? Det torde helt klart finnas flertalet mindre drastiska åtgärder att utreda för att skydda Östersjöns kuster innan vi drar ur proppen från vårt innanhav.