Datacentraler tar vatten från bybor i Indien

I Indien ligger numera splitternya kylvattenkrävande datacentraler sida vid sida med enkla bostadsområden vars invånare måste köpa sitt dricksvatten från tankbilar. Den miljöskyddande lagstiftningen är alltför lätt att kringgå för stora företag, och miljörörelsen har svårt att få fram den information som behövs för att agera.

Indiens datacentraler har blivit allt mer intressanta för utländska investerare. Indien har utbildad men ändå relativt billig arbetskraft, och även en strategisk placering med tanke på den stora marknaden i södra Asien. Därför har landet nu omkring 150 datacentraler med stora servrar, lagringssystem och nätverksutrustning, enligt konsultföretaget Deloitte. Företaget ser utvecklingen som en positiv utmaning för Indien. 

Den ideella miljöorganisationen Planet Tracker i Storbritannien ser däremot Indiens situation som bekymmersam. I en rapport om datacentraler och vattenbrist i Asien räknar man med att det finns nästan 250 datacentraler i Indien, varav mer än hälften ligger i områden med extrem vattenbrist. Utvecklingen av AI, som kräver ännu mera datakraft och därmed ännu mera kylning, lär nu göra kampen om vattnet ännu hårdare.

Vattenbrist både i norra och södra Indien

Den indiska webbsidan Down to Earth har i en ambitiös artikelserie skildrat denna kamp om vattnet i fyra avsnitt. Det första artikeln handlar om en by i delstaten Uttar Pradesh i  norra Indien, där byborna oroar sig över planerna på en jätteanläggning med flera datacentraler. I den andra besöker man Bengaluru i delstaten Karnataka i söder, ett område som kallats för Indiens Silicon Valley. Den tredje artikeln handlar om politik och regelverk i Uttar Pradesh, och den fjärde om hur svårt det är att få användbara och jämförbara uppgifter om de olika datacentralernas vattenförbrukning.

I alla byar som Down to Earth besökt är det ont om vatten. Byborna måste borra sina brunnar allt djupare, eller förlita sig på läckande vattenledningar och dyrt vatten från tankbilar.

”För några årtionden sen kunde man hitta vatten på 8-9 meters djup, men nu måste man borra sig ner 25 meter eller mer,” säger Satish Chand i byn Tusiana i Uttar Pradesh.

Han förklarar också att byn visserligen har en vattenledning, men att denna går parallellt med avloppsledningen och ofta får sprickor som gör att smutsigt och rent vatten blandas. Därför är brunnsvatten det enda som invånarna vågar dricka.

Satish Chand har varit med i arbetet på det pågående bygget av en datacentral i byn, men har inte riktigt klart för sig vad anläggningen är till för. Däremot inser han att den inte kommer att ge jobb åt honom när den väl är färdig. I stället kommer kanske den, och den mycket djupa brunn som borrats åt datacentralen, att skada hans vattentillgång.

48 graders hetta på sommaren

Uttar Pradesh kan bli 48 grader varmt på sommaren, så där är datacentralernas behov av kylvatten mycket stort. I ”Indiens Silicon Valley” Bengaluru i söder är det inte lika varmt, men däremot minst lika ont om vatten. Regionen klassades av myndigheterna som överexploaterad redan 2013, enligt Down to Earth, vilket betyder att den årliga påfyllningen av vatten via nederbörden inte räcker för att återställa grundvattennivån.

”Bengaluru passar helt enkelt inte för vattenkrävande verksamheter”, säger Khusbhu Birawat från miljöorganisationen Paani Earth.

Hon menar att delstatsregeringen måste vara mycket noga med att övervaka grundvattennivån och se till att alla industrier uppfyller de miljökrav som ställts. De indiska lagarna är bra på pappret, men kontrolleras och följs ofta alltför dåligt.

Många obesvarade frågor

Detsamma menar reportrarna på Down to Earth, där man kämpat för att få klarhet i det nuvarande och framtida läget vad gäller vattenförbrukningen i Indiens datorcentraler. Vad betyder löftet om att vara ”vattenneutral” och ”AI-klar”, som några företag anger? Var finns de oberoende inspektioner som utlovats? När det talas om att återanvända vatten i en datacentral, vilket är en rätt komplicerad procedur, kommer det att göras på rätt sätt? Och hur mycket vet lokala myndigheter om den faktiska vattenanvändningen i alla nya anläggningar?

Det är många obesvarade frågor. Det enda som är helt klart är att det är ont om vatten i Indien, och att lokalbefolkningen riskerar att bli lidande av dataindustrins snabba utveckling i Indien.

I en kommande artikel kommer SMB att ta upp datacentralernas vattenbehov i USA, ett land som är mycket olikt Indien men ändå delvis har samma problem.