Frida Hylander: ”Både repressionen och engagemanget ökar nästa år”

2026 blir året då kampen för att klara klimatet sammanfaller med kampen mot antidemokratiska krafter och desinformation. Det spår SMB:s krönikör Frida Hylander, Klimatpsykologerna, i sin nyårstext som handlar om vad som är att vänta under det nya året. Läs även Mattias Goldmanns nyårskrönika med det spegelvända temat: ”Vad händer inte under 2026!”

KRÖNIKA Nytt år betyder ofta nystart. En möjlighet att lämna gammalt bakom sig och blicka fram emot det som komma skall. Men vad som ligger framför oss känns just nu rörigare än kanske någonsin. Framtiden är oviss, men ovissheten innebär också att framtiden inte är huggen i sten. Den är vår att ta oss an och hjälpa till att forma. 2026 kommer att bli ett år av utmaning och kamp, men också ett år där vi har all möjlighet att bli smartare, mer strategiska och kollektiva i klimatarbetet. Dessa saker tror jag kommer att hända på klimatområdet 2026. 

Repressionen mot klimataktivister kommer att öka. Nyligen publicerades en studie som visar hur repressiva åtgärder mot klimataktivister ökat globalt, och hur stater och polismakter använder en allt bredare repertoar av repression, till exempel nya lagar och arresteringar. Men också hur de åtgärderna möjliggörs av hur bland annat politiker och tankesmedjor kontinuerligt avhumaniserar klimatengagerade. 

Nya allianser för klimatet kommer att bildas

Det här ser vi också i Sverige, och mycket tyder på att den trenden kommer att bli starkare. Men samtidigt börjar folk få nog av brösttonerna mot vanligt folk som fredligt kämpar för en trygg och säker planet. 2026 blir året då folk på allvar börjar värna aktivism som en grundläggande del av ett demokratiskt samhälle. 

Nya allianser bildas där klimatfrågan drivs tillsammans med frågor kopplade till människors behov här och nu. Vi har sett det ske i New York, med Zohran Mamdanis lyckade borgmästarkampanj, och vi ser det ske i Storbritannien där Zack Polanski fått The Greens att skjuta i både opinionen och medlemsantal: hur klimatfrågan, när den kopplas ihop med progressiva idéer om att människor ska ha råd med grundläggande och vardagliga saker som att bo, transportera sig och äta, lägger grunden för en populär politik som kan mobilisera en folkrörelse. 

Här i Sverige har nyligen en koalition mellan forskare, fackförbund och civilsamhällesorganisationer lagt fram förslag inom tio områden, för en folkligt förankrad, rättvis och verksam klimatpolitik. 2026 blir året då klimatfrågan på allvar börjar kopplas ihop med ständigt aktuella frågor som välfärd, rättvisa och att människor ska ha råd att leva. 

”Mobilisering kommer att ske med verkligheten som grund”

Vi vägrar köpa falska narrativ och slutar vara reaktiva, till förmån för gräsrotsorganisering som sker på våra egna villkor. När regeringens samordnare för återvandring kallade kommuner till möte startade en kommunal proteströrelse där kommun efter kommun vägrade ta mötet och stod upp för sina lokalinvånare. “Vi försöker lösa riktiga problem”, sa den moderate Lundapolitikern Rasmus Törnblom, som svar. Det rasistiska och falska narrativet om att invandrare bara är en belastning för Sverige mötte den praktiska verkligheten där människor landet över försöker hitta konstruktiva lösningar på verkliga problem, som äldrevårdsbemanningen – och klimatomställningen. 

Liknande falska narrativ flödar i klimatdebatten, kanske allra främst det felaktiga men ofta upprepade budskapet att medborgarna inte vill ha, och regeringen därför inte har mandat att driva, mer klimatpolitik. 2026 blir året då fler tar inspiration från det organiskt framväxta motståndet mot återvandringspolitiken, vägrar köpa falska narrativ och mobiliserar sig på villkor som stämmer överens med verkligheten.

Klimatfrågan kommer tydligare att bli en fråga om att vinna kampen mot antidemokratiska krafter och desinformation. Det kommer en valrörelse som, utifrån vad allt pekar på, kommer att bli smutsig. Framförallt kommer den att bli oärlig; desinformation är redan ett stort problem, både när den kommer från politiker och från trollkonton på internet. Ju svårare det blir att skilja fakta från lögner, desto svårare blir det att bedriva samhällsförändring som går i linje med vetenskapen. 

Mod, inte hopp blir nytt fokus i klimatkampen

Forskning visar att spridandet av desinformation är vanligare bland extremhögern och antidemokratiska grupperingar. När alternativmedier och vissa politiker medvetet använder lögn som politiskt verktyg ändras spelplanens förutsättningar. Klimatfrågan kan då inte längre bortse från det fullkomligt väsentliga att ta kampen mot både desinformation och antidemokratiska krafter; båda är antivetenskapliga, båda försvårar klimatomställningen. 

2026 kommer det att ske en mobilisering till försvar för vetenskapen, tillsammans med en ökad folkbildning kring desinformation och antidemokrati. 

Vi slutar fokusera på hopp och börjar fokusera på mod. 2025 slutade med en livlig debatt om hoppets vara eller inte vara, som reaktion på författaren Gun-Britt Sundströms söndagsintervju i P1 där hon klart och tydligt uttryckte att hon inte har något hopp om framtiden. Frågan om hopp cirkulerar i omgångar i den offentliga debatten och blir allt som oftast rörig eftersom ordet tolkas på väldigt många olika sätt. Dessutom hindrar den debatten från att röra sig mot frågor som är än viktigare. 

Som frågan om vad som ger oss mod. I ljuset av ökad repression är nämligen mod väsentligt; En konsekvens av mer repression är ökad rädsla och rädsla får oss ofta att undvika – även det vi tycker är moraliskt rätt och riktigt. Under 2026 rör sig, med rätta, debatten från vad som skapar hopp till vad som ingjuter mod att göra det rätta.