Hopp för Amazonas – kraftig minskning av avskogning i Colombia

Avskogningen i Colombia har minskat med 33 procent under början av 2025 – den lägsta nivån på tio år. Minskningen kopplas till ökad statlig närvaro, militära insatser, samarbete med lokala grupper och ursprungsbefolkningar, samt internationellt klimatsamarbete. Samtidigt har regeringen skärpt sin miljöpolitik och prioriterar nu skydd av natur och klimat tydligare än tidigare. Tillsammans ger detta nytt hopp för Amazonas och Colombias rika ekosystem.

Colombia har den fjärde största skogsytan i Sydamerika, efter Brasilien, Peru och Bolivia. En stor del av landets skogar ligger i Amazonas – världens största regnskog. Amazonas fungerar som en gigantisk “koldioxidslukare” där träden tar upp koldioxid ur luften, vilket bromsar klimatförändringarna.

Men Colombias skogar gör mer än så. Precis som övriga Amazonas och skog i allmänhet hjälper de till att skapa regn, vilket är livsviktigt för jordbruk och färskvatten. Rötterna håller även jorden på plats, så att den inte sköljs bort av regn. Därför skyddar skogen mot negativa effekter av jordskred och översvämningar.

Landet tillhör även världens mest artrika länder med cirka 63 300 registrerade arter av växter och djur, varav omkring 8 800 är unika. Landet har världens rikaste fågel- och orkidéflora och rankas globalt tvåa för mångfalden av växter, amfibier och sötvattensfiskar

Men skogen hotas – varför försvinner den?

Trots att Colombias skogar är så viktiga, försvinner stora delar varje år genom så kallad avskogning. Det betyder att skogen huggs ner och ersätts med något annat – till exempel betesmark för kor eller odlingar. Orsakerna är flera, men kan sammanfattas med praktiska behov, långvariga konflikter och oklara maktförhållanden.

Det första, praktiska behov, grundar sig i att många människor i Colombia lever på jordbruk. För att odla mat eller föda upp djur behöver de mark, och avverkning av skog kan ge mer odlingsmark. Andra hugger ner träd för att tjäna pengar snabbt, till exempel genom att odla kokaplantor (som används för att tillverka kokain) eller genom att gräva efter guld – ofta utan tillstånd. Ibland byggs också vägar rakt genom skogsområden, vilket öppnar upp för ännu mer avverkning.

Till detta, och kanske även som förklaring till att colombianer varit så beroende av att hugga ner skog för att kunna försörja sig, är att det pågått långa väpnade konflikter i Colombia. 2016 undertecknades ett fredsavtal, men därefter har statens kontroll försvagats i många avlägsna områden, vilket lett till en eskalerande avskogning eftersom det underlättat för illegal verksamhet att breda ut sig.

2025 visar en vändning – och en ny riktning

Nu kommer goda nyheter. Under början av 2025 har avskogningen i Colombia minskat med hela 33 procent jämfört med samma period året innan. Det är den största minskningen på tio år.

Flera aspekter ligger bakom förbättringen. Staten har blivit mer närvarande i områden där man tidigare saknat kontroll. Militären har börjat patrullera skogar för att stoppa illegal avverkning. Samtidigt har regeringen fördjupat samarbetet med lokala samhällen och ursprungsfolk, som länge varit skogens bästa beskyddare. Dessa grupper får nu mer stöd och inflytande i arbetet med att bevara skogen.

Colombia har också ett avtal med Norge, Tyskland och Storbritannien. Genom det får landet ekonomiskt stöd – men bara om avskogningen minskar på riktigt. Det skapar ett starkt incitament att fortsätta arbetet.

Samtidigt har regeringen i Colombia börjat prioritera miljö- och klimatfrågor tydligare. Ett exempel är att urfolksledaren Lena Estrada utsågs till miljöminister i februari 2025 – ett historiskt val som markerar ökat fokus på naturvård och rättvisa. Regeringen har också förenklat regler för sol- och vindkraft för att påskynda övergången till förnybar energi.

En ljusare framtid – men inte utan risk

Den minskade avskogningen är goda nyheter för både Colombia och världen. Den visar att det är möjligt att vända en negativ utveckling med avskogning genom tydliga lagar, lokalt engagemang och internationellt samarbete.

Men hoten finns kvar: ekonomiska intressen, markkonflikter och klimatförändringar kan snabbt vända trenden igen. För att lyckas på lång sikt krävs fortsatt stöd – både inom landet och från omvärlden.