Strävan efter fossilfritt skapar ny kolonialism

På 1800-talet hämtade de rika länderna silver, socker, bomull och andra råvaror från sina kolonier i syd. Nu finns inga kolonier, men mönstret upprepas i dagens strävanden efter förnybar energi: viktiga metaller hämtas för underpris från fattiga länder, och storföretag lägger beslag på den inhemska befolkningens mark.

Omställningen från fossila bränslen till förnybar energi kontrolleras av rika individer, företag och länder med stora utsläpp, samtidigt som utvinningen ofta sker i länder med utbredd fattigdom. Det innebär både orättvisor, skador på miljön och kränkningar av mänskliga rättigheter, skriver den ideella föreningen Oxfam. Man utvecklar detta närmare i en ny rapport, Unjust Transition: Reclaiming the Energy Future from Climate Colonialism.

Här är några exempel från rapporten:

• – Trots att ungefär 70 % av de mineraler som behövs för elektrifieringen finns i globala syd, går nästan hälften av investeringarna i förnybar energi till globala nord och nästan en tredjedel till Kina – och vinsterna hamnar till stor del hos de personer som utgör den rikaste procenten av världens alla människor.

• – Elbilstillverkaren Tesla, som ägs av världens rikaste man Elon Musk, tjänade förra året 5,63 miljarder US dollar på sina elbilar. För varje elbil fick Tesla in 3 150 dollar. Varje bil innehåller flera kilo kobolt från Demokratiska Republiken Kongo, men Kongo får per bil bara 10 dollar i royalty, och gruvarbetaren som bryter kobolten får bara 7 dollar. 

• – Bilden till denna artikel visar saltöknen Salar de Uyuni i Bolivia. Det finns mängder med litium där och i grannländerna Argentina och Chile. På bara drygt ett årtionde kommer mer litium att lämna Latinamerika, räknat i ton, än vad spanjorerna utvann av silver under 300 års kolonialvälde. 90 procent av värdet av detta litium tillfaller företag i andra länder, huvudsakligen i Kina, Europa och USA. En gruvarbetare får bara 2 cent per dollar av det pris metallen säljs för. 

• – Gruvor ägda av utländska företag tar ofta den inhemska befolkningens mark i anspråk, och förorenar samtidigt deras vatten. Även utvinningen av gas och olja samt plantager av träd för biobränsle gör mer skada än nytta för den lokala befolkningen. Ofta handlar det om urfolk, som trängs undan av de behov som energiomställningen medför. Nästan 23 miljoner kvadratkilometer mark som anses tillhöra olika urfolk är hotad på dessa sätt.

Investeringar i rika länder

En annan aspekt som Oxfam-rapporten lyfter fram är de ojämlika investeringarna. Bara 3 procent av de globala investeringarna i fossilfri energi gick till Latinamerika förra året  och bara 2 procent vardera till Sydostasien, Mellanöstern och Afrika, trots att behoven av el är störst i just dessa delar av världen.

De investeringar som görs det globala syd har också mycket högre räntekostnader, vilket ytterligare försvårar möjligheterna att förse länderna med el. Medan räntan för ett projekt i de rikare länderna kan vara upp till 6 procent, så kan den i de fattigare länderna vara upp till 13,5 procent. Detta beror enligt Oxfam inte bara på en normal riskbedömning, utan speglar också kvarvarande rasfördomar. 

Om investeringarna riktades åt ett annat håll skulle bilden bli helt förändrad, menar Oxfam. Att utnyttja bara 1 procent av solenergin från Sahara kunde ge el till hela Mellanöstern och Nordafrika, och mindre än 1 procent av världens användbara vindenergi kunde ge el till hela Sydostasien. 

Bort från ”klimatkolonialismen”

Rapporten skisserar också upp en väg till en mer jämlik energiframtid utan ”klimatkolonialism”. De finansiella system och handelssystemen måste förändras, stora utsläppare måste betala, överanvändningen av energi i de rika länderna måste sluta och de mest behövande måste få tillgång till ren energi. Kan man på så sätt åstadkomma en mer jämlik värld behövs mindre resurser, och skadorna på miljön och klimatet kan minska, menar Oxfam.