Klimatplaner kräver orimligt mycket markyta

För första gången har forskare räknar ut hur mycket mark som världens länder intecknat för att nå klimatmålen, till exempel genom att suga upp koldioxid med hjälp av trädplantager. Och resultatet visar att planernas markkrav är orimliga. Det är heller inte säkert att den utpekade marken verkligen är tillgänglig, vilket en ny svensk avhandling visar.

Vart femte år sedan Parisavtalet ska världens länder lämna in klimatplaner för att visa hur de ska nå målet om netto noll koldioxidutsläpp, så kallade Nationally Determined Contributions. För att nå netto noll måste inte bara utsläppen minska, koldioxid måste också sugas upp genom koldioxidsänkor, som växande skog.

I en studie i tidskriften Nature Communications har forskare analyserat hur mycket landyta som skulle tas i anspråk om 194 länders planer förverkligas. Resultatet: En yta större än hela USA.

Genom att sammanställa den totala mängden mark som länder vill ta i anspråk för att nå nettonollutsläpp visar vår studie hur orealistiska klimatplanerna är. Om de genomförs till fullo påverkar det mark som idag används till annat. Detta skulle skapa stora konflikter kring matproduktion och biologisk mångfald, säger Wim Carton, universitetslektor vid Lunds Universitet, i ett pressmeddelande.

Enligt studien skulle 40 procent av markytan i planerna göras om till skog för att lagra koldioxid. Den övriga arealen omfattar främst återställning och restaurering av mark och skog. Ett fåtal länder har även projekt för att avskilja och lagra koldioxid på olika sätt, till exempel genom förbränning av biobränsle där koldioxiden fångas upp, BECCS.

Risk för sänkt fokus på utsläppsminskningar

Vissa länder sticker ut. Exempelvis anger flera afrikanska länder söder om Sahara att de ska använda en femtedel av markytan för att nå netto noll. Detta skulle innebära att redan sårbara människor skulle förlora mark de behöver för att odla mat för sin överlevnad.

Wim Carton menar att många länder har orimliga förhoppningar på hur mycket koldioxid som kan sugas upp, och att scenarierna i de flesta fall inte kommer att fungera. Och om de skulle fungera, skulle det få svåra konsekvenser för biologisk mångfald och matförsörjning. Samtidig riskerar orealistiska förväntningar om att suga upp koldioxid att leda till lägre ambitioner att minska utsläppen här och nu.

Mark för biobränsle ofta inte tillgänglig

Bioenergi anses spela en viktig roll i övergången till ett fossilfritt samhälle. Men även detta kräver mark för att odla biobränslet. Nu visar en ny avhandling att mycket av den ”outnyttjade jordbruksmark” som hittills pekats ut som avgörande för att odla biobränsle i södra Sverige i själva verket inte är tillgänglig. Tidigare har man antagit att mark som inte längre får jordbruksstöd skulle vara tillgänglig, men enligt forskaren Josefin Winberg och hennes kollegor stämmer inte det.

Vi kom fram till att denna tidigare uppskattning av hur mycket marginalmark som finns tillgänglig för bioenergiproduktion var kraftigt överskattad. Vi fann också att en stor del av jordbruksmarken som tagits ur produktion övergått till andra användningsområden – vanligtvis gräsfoderproduktion eller hästhållning, säger hon enligt ett pressmeddelande från Lunds Universitet.

Dessutom är mycket av den aktuella marken fördelad på väldigt små arealer, under 0,5 hektar vilket skulle göra bioenergin olönsam. Och att odla på mark som används för livsmedelsproduktion skulle öka vårt importberoende ytterligare.

Även här kan alltså slutsatsen dras att det inte är realistiskt att ersätta utsläppsminskningar med bioenergi och koldioxidinfångning.