Malena Ernman: ”Klimathotet måste vara vår högsta prioritering”

Foto: Elisabeth Frang

Malena Ernman är operasångaren som vann melodifestivalen 2009. Förra året fick hon Martin Luther King-priset som delas ut till personer som arbetar för fred, icke-våld, frihet, rättvisa, jämlikhet och solidaritet. Nu är hon aktuell i en debattartikel mot flyget. 

Det var 1,5 år sedan Ernman slutade flyga. Enligt henne var beslutet lättare än hon hade trott.

– Jag frågade en massa forskare och klimatexperter om det fanns nån lösning i sikte som hinner klara Parisavtalets tidsramar. Man ser ju bilder på elflygplan och läser om biobränsle och pommesfrittesolja…. men alla sa nej. ”Inte en chans” sa dom.

En SVT-förfrågan om att vara med i ”En kväll i New York” fick henne att tänka på hur man tackar nej till jobb på grund av klimatkrisen. Resan hade inneburit utsläpp av sju ton koldioxid, motsvarande två genomsnittliga globala årskonsumtioner.

– Det var min dotter som fattade beslutet åt mig. Våra barn är väldigt kloka och vi borde lyssna mer på dem. I hennes ögon var det lika självklart som att solen går upp. Hon förklarade med fakta och länkar. Det fick mig att ifrågasätta den resenorm som vi artister symboliserar. Som vi alla symboliserar. Det här är ett moraliskt svart hål, som ignoreras av i stort sett alla, från kyrkan till hjälporganisationer och stora delar av klimat- och miljörörelsen. Det är alltid nån annan som ska ta ansvar.

Beslutet togs emot väl av omgivningen, i alla fall på sociala medier.

– Folk är kloka. Det som förvånar är tystnaden från politiker, näringsliv och miljöorganisationer. Om vi ska ha en liten chans att nå Parisavtalets mål så måste våra utsläpp ner till noll inom en extremt kort tidsram. Och med tanke på hur snäv den tidsramen är och hur mycket koldioxid vi har kvar att släppa ut så kan vi omöjligt nå dit utan ett minskat flygande. Det vet alla. Men ingen vill ta i frågan. Ingen vill låtsas om problematiken. Det är fascinerande och det skrämmer mig faktiskt mer än klimatförändringarna i sig.

Men tystnaden i frågan beror enligt många på brist på alternativ, och en vanlig åsikt är att det är fel att skuldbelägga individen. Istället borde fokus ligga på ett större systemskifte.

– Det är viktigt att man absolut inte skuldbelägger nån annan för nånting. Nån frågade ”vilka flygresor är onödiga”? Jag svarade ”mina egna”. Och där måste det ligga. Men systemskiftet som alla pratar om är ju vi själva. Utsläppen görs av oss som individer. Inte av ”länder” eller ”nån annan”. Vi kan bara påverka oss själva och dom i vår närhet.

Beslutet har däremot inte gått utan uppoffringar, och Ernmans karriär blir lidande.

– Det fungerar inte alls. Jag får byta jobb. Jag kan inte vara operasångerska utan att flyga. Men jag kan ju inte längre prata om solidaritet med människor runt om i världen som har det sämre än jag, samtidigt som jag bidrar till en resenorm och en livsstil som enligt en enig forskarkår riskerar att snart ödelägga livet för hela ekosystem, djurliv och miljontals människor. Jag får inte ihop den ekvationen. Vår gemensamma framtid måste ju komma först. Klimathotet måste vara vår högsta prioritering. Så är det ju knappast idag, för att uttrycka sig diplomatiskt.

Ernman tror inte att framtida teknik kommer innebära att vi kan fortsätta leva som idag.

– Om vi ska klara Parisavtalets två grader så måste vi villkorslöst ändra våra vanor. Det finns ingen väg runt det. Alla drömmer förstås om att 25 000 elektriska jumbojeter plötsligt uppenbarar sig ur tomma intet och pensionerar hela världens flygflotta 20 år i förtid. Men det kommer inte hända. Vi måste ändra våra vanor och självklart inte bara vårt flygande. Alla utsläpp ska ju till noll, och sen till minus. Vi måste göra uppoffringar. Och vår respekt för naturen måste återupprättas.

Miljö online2

Liknande artiklar