Att hävda att en större användning av skogsråvaror minskar de totala utsläppen inom EU är vilseledande. Det är dags för regeringens skogsutredare, Skogsindustrierna men även många miljövänner att inse hur utsläppshandeln ändrat spelplanen, skriver Magnus Nilsson i veckans krönika.
KRÖNIKA I slutet av denna månad ska regeringens senaste skogsutredare, tidigare Södra-direktören och professor emeritus Göran Örlander, överlämna sitt slutbetänkande till regeringen. Före sommaren fick Dagens Nyheter tag på ett utkast, och kunde då bland annat avslöja att Örlander funderar på att föreslå att Sverige ska börja tillämpa ett helt nytt sätt att redovisa skogens klimatnytta, den så kallade CLEAR-modellen, och även driva på för att EU ska införa samma system.
Det där är ingen bra idé – vilket jag omgående påpekade i ett mail till Örlander.
En central utgångspunkt i CLEAR-modellen är att ju mer bioråvara vi använder, desto mindre blir utsläppen av fossil koldioxid (från förbränning av fossila bränslen eller från tillverkning av till exempel cement eller stål). Tesen är att om vi eldar ved istället för olja eller kol, och bygger i trä istället för i stål och betong, minskar utsläppen mer eller mindre per definition.
Modellens konstruktörer hävdar att den påstådda klimatnyttan av denna substitution går att beräkna, att ”substitutionseffekten” ofta är betydande och att nyttan missas av nuvarande EU-lagstiftning.
Resonemanget har entusiastiskt anammats av Skogsindustrierna som på sin hemsida hävdar att det svenska skogsbruket, via denna substitution, åstadkommer en årlig utsläppsreduktion på 52 miljoner ton koldioxid – mera än de samlade svenska, fossila utsläppen. Modellen utgör dessutom basen för en ny, internationell ISO-standard.
Haken är att CLEAR-modellen är oanvändbar och snarast vilseledande, i varje fall inom EU, och i varje fall så länge unionens utsläppshandelssystem, EU ETS, inte radikalt förändrats.
Nästan all användning av skogsråvara berörs av utsläppshandeln
EU ETS omfattar för närvarande alla större energi- och industrianläggningar (knappt 10 000) plus flyg och sjöfart inom unionen. Eftersom nästan all råvara som tas ut ur de svenska skogarna på ett eller annat sätt kan användas istället för fossila bränslen, eller kan ersätta en del produkter som framställs i anläggningarna inom utsläppshandeln, har handelssystemet direkt bäring inte bara på verksamheter som släpper ut fossil koldioxid, utan även på användningen av skogsråvara.
Hur stora de samlade fossila utsläppen från verksamheterna inom ETS blir, påverkas däremot i princip inte alls av hur mycket skogsråvara som tillförs. Storleken på de samlade utsläppen avgörs i stället i princip uteslutande av hur många utsläppsrätter som ges ut och görs tillgängliga, vilket i sin tur regleras i EU:s utsläppshandelsdirektiv.
Med nuvarande lagstiftning återstår en framtida utgivning av drygt 8 miljarder utsläppsrätter, EUA. Därutöver finns ytterligare cirka 1 miljard EUA ute på marknaden som ännu inte utnyttjats. Förutsatt att lagstiftningen inte ändras återstår därmed ett totalt framtida utsläppsutrymme inom systemet på ca 9 miljarder ton koldioxidekvivalenter.
Denna utsläppsvolym kan ytterligare begränsas om den som äger en EUA väljer att aktivt annullera utsläppsrätten utan koppling till några utsläpp. Under de närmaste åren verkar dessutom inom systemet en (väldigt komplicerad) automatisk annulleringsmekanism, som ytterligare kan begränsa auktioneringen av utsläppsrätter, förutsatt att antalet outnyttjade utsläppsrätter ute på marknaden överstiger 833 miljoner (vid senaste årsskiftet var detta antal, som nämnts, drygt 1 miljard).
Bortsett från påverkan på denna mekanism spelar det därför helt enkelt ingen roll för de samlade utsläppen inom EU ETS om vi använder lite eller mycket ved, vare sig vedråvaran används för energiändamål, till byggande eller något annat ändamål – utsläppen blir lika stora oavsett.
Att elda ved kan ge oss värme och el utan att ytterligare förvärra klimatproblemen – det är bra. Och att bygga i trä kan göras klimatneutralt – enastående. Men att hävda, som CLEAR-modellen och Skogsindustrierna gör, att en ökad användning av skogsprodukter leder till lägre, samlade fossila utsläpp är däremot (i varje fall om produkterna används inom EU) direkt vilseledande.
“Det spelar ingen roll om vi flyger mycket eller lite inom EU”
Hit kommen i krönikan misstänker jag att många miljövänner håller med utan invändningar. Men den som förstått varför de samlade utsläppen inom EU inte påverkas av om vi använder mycket eller lite ved, inser rimligen att det på motsvarande sätt faktiskt inte heller spelar någon roll för de samlade utsläppen om vi flyger mycket eller lite inom EU, om vi bygger många eller få vindkraftverk eller hur många solpaneler vi sätter upp (eller för den delen om vi behåller, bygger ut eller lägger ned kärnkraften…).
Antalet tillgängliga utsläppsrätter påverkas inte, och därmed inte heller de samlade utsläppen. Och att tillverka fossilfritt stål betyder att vi kan öka tillgången på stål utan att skada klimatet, men hur vi tillverkar stålet påverkar faktiskt inte hur stora de totala utsläppen blir.
Genom utsläppshandeln har politikerna inom EU – Europaparlamentet och medlemsstaternas regeringar – lagstiftningsvägen tagit ett utomordentligt stadigt grepp om den framtida utsläppsutvecklingen. Så länge lagstiftningen består kommer därför utsläppen att stadigt minska, oavsett hur oljepriser, ekonomiska konjunkturer eller medborgarnas flygvanor utvecklas.
***
I mailet till Örlander försökte jag förklara varför han borde stryka förslagen om CLEAR-modellen i slutversionen av betänkandet – att den helt enkelt saknar relevans för den europeiska situationen. Det återstår att se om han tog intryck.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
