Mattias Goldmann: Är lägst pris det Sverige ska vara bäst på?

Sverige står nu för kraftigt ökade klimatutsläpp, Nordens billigaste bensin och EU:s sämsta energieffektivisering. Och det är inte bara SCA som bedriver ett förödande och hårdhänt skogsbruk. Sammantaget riskerar den här dåliga utvecklingen att svenska produkter ratas av de som verkligen vill ställa om, skriver 2030-sekretariatets vd Mattias Goldmann i sin helgkrönika. Men samtidigt tror han politikerna egentligen vill bättre.

KRÖNIKA Är vi säkra på att det stora skogsindustriföretaget SCA uppför sig mycket sämre än alla andra? Det är den första av tre avgörande knäckfrågor för Sverige nu, och jag är rädd att svaret är nej. För om också andra svenska skogsbolag har – eller upplevs ha – grova plumpar i sina hållbarhetsprotokoll, kan den omfattande bojkotten mot SCA drabba dem också. 

Är vi övertygade om att L’Oréal, Nestlé och Zalando uppför sig mycket bättre än de andra? Det är den andra av tre avgörande knäckfrågor för Sverige nu, och jag är rädd att svaret är nej här också. För om också andra utländska storföretag ställer allt hårdare hållbarhetskrav på sina leverantörer, liknande hur dessa tre globala giganter nu vägrar köpa SCA:s produkter, kan det bli sammantaget bli stora affärer vi går miste om.

Är vi trygga med att vi framgångsrikt kan konkurrera med lägre priser än omvärlden? Det är den tredje och sista av knäckfrågorna Sverige ställs inför nu. Även här är svaret nog nej. Vårt välstånd har i århundraden byggts på att det vi erbjuder är bättre och att vi därför kan ta bättre betalt. Det svenska stålet, den svenska skogen, bilarna, lastbilarna, kullagren, IT-lösningarna… Det som finansierar dagiset, skolan, vägarna och äldreomsorgen är att Sverige gör saker bra. 

Dålig vandel hos några drabbar alla

Holmen vill avverka mark som staten vill göra till naturreservat, Sveaskog insisterade på att avverka sandtallskog med höga naturvärden så Mark-och miljödomstolen fick förbjuda dem. Liknande historier gäller Södra,  Mellanskog, Stora Enso… och vi vet alla att när det gäller ansvarsfullt skogsbruk är inte Svenska Kyrkan Guds bästa barn. 

Bolagen hävdar själva att de bättrat sig, att det handlar om enskilda och beklagliga misstag, att dialogen ska fördjupas. Med vackra bilder på kanadensisk urskog vill Skogsindustrierna övertyga oss om att svensk skog mår bra, men poängen är inte om skogsbolagen och deras branschorgan har rätt utan att de upplevs ha fel. Frågan är inte om det är lagligt med de gigantiska skogsskövlingarna vi alla ser svischa förbi genom tågfönstret eller bilrutan. Frågan är om det upplevs legitimt – och var och en som förfärats över de djupa såren i naturen vet vad svaret är. 

Några aktörers dåliga vandel drabbar oss alla. Tycker omvärlden inte att vi har koll på vad vi håller på med, förknippas Sverige med bristande hänsyn om det vi globalt enats om att skydda, ja, då får vi vända oss till de mindre nogräknade, ”no questions asked”-gänget. Dollarstore-vägen är då vad som väntar oss; kunden har känslan att det inte kan ha gått rätt till men prislappen är så låg att det får passera.

Ökade utsläpp och sämst på effektivisering

Som land har vi på sistone tagit ett par trevande steg åt det hållet. Inget annat OECD-land ökade sin klimatpåverkan så mycket som Sverige 2024, senaste året med officiell statistik. Av alla EU-länder är vi sämst på energieffektivisering, säger EU. Vi har billigast fossila drivmedel i hela Norden, med långa köer av bilister som kommer hit för att tanka.

Vi vill mer än så, tror jag. Min tro stärktes av att häromdagen få sitta med på en lunch mellan moderaten Jan Ericson och miljöpartisten Rebecka le Moine. Inga åskådare i övrigt, inga försök att ta politiska poänger, inga avsiktliga missförstånd. Istället en ömsesidig önskan att förstå varandra bättre och se vad man var överens om. Politik när den är som finast. 

Jag är övertygad om att vi alla vill undvika att Sveriges fina rykte dras så djupt ner i smutsen att vi vrakas och väljs bort av de som vill ställa om. Jag är trygg i att när våra folkvalda får fördjupa samtalet, som Jan och Rebecka eller alla åtta partier i Miljömålsberedningen, så inser de värdet av att bygga vidare på det som skapat vårt välstånd och fina renommé. Jag är säker på att när vi inser att svaret är nej, nej och åter nej på de inledande frågorna, så agerar vi därefter. Sverige kan bättre än vart vi just nu är på väg.