Linnéa Engström (MP): ”Vinsterna med en bättre havsmiljö är enorma”

Men dagens efterfrågan på fisk i rika länder är ett hot mot livsmedelssäkerheten i fattigare länder, skriver Linnéa Engström, EU-parlamentariker för Miljöpartiet.

Vad ska man göra när man hör ännu en dålig nyhet om havet? Till exempel den rapport som WWF släppte förra veckan om att närmare hälften av bland annat fiskar och ryggradsdjur i haven har försvunnit de senaste 40 åren.

Som politiker finns det bara en sak att göra: skrida till verket för att skapa goda nyheter i stället. För det går faktiskt att få havet att må bra igen. På många håll runtom i världen har man lyckats få utarmade fiskbestånd att återhämta sig genom att minska fångsterna ett tag eller inrätta skyddade havsområden helt utan fiske.

Jag sticker inte under stol med att utmaningen är stor. Men vinsterna med en bättre havsmiljö är också enorma. Med mer fisk i havet och friska ekosystem följer också ett bättre liv för människor i tätbefolkade kustområden runtom i världen. Hundratals miljoner människor i fattiga länder är beroende av fisk som den viktigaste proteinkällan.

Konkurrensen om fisken är stor. Efterfrågan på fisk i rika länder i dag hotar livsmedelssäkerheten i fattigare länder, eftersom EU, Kina, Ryssland, Japan, Korea och många andra länder har fiskeflottor som är aktiva runtom i världen.

De senaste åren har EU tagit flera steg för att det globala fisket ska bli mer hållbart. Bland annat gäller nu principen att i EU:s fiskeavtal med andra länder ska EU-fartyg bara få tillgång till ett vetenskapligt bevisat överskott av fisk som lokalbefolkningen inte kan utnyttja.

Men mycket återstår innan EU:s internationella fiskeflotta verkligen kan anses vara ett föredöme.

Just nu leder jag arbetet i EU-parlamentet med att skriva en resolution där vi utvärderar de förändringar som har gjorts av EU:s internationella fiskeripolitik, och där vi för fram krav på hur den kan förbättras. En av de saker jag kommer att lägga vikt vid i det arbetet är att skapa bättre öppenhet inom fisket och att påvisa allt det fiske som utgörs av privata företag och konstellationer, utanför EU:s avtal.

I dag saknas nämligen information om vilka fartyg som genom EU:s fiskeriavtal har tillstånd att fiska i afrikanska länders vatten och hur mycket fisk de fångar. Den enda information som finns offentligt tillgänglig i EU:s fiskeavtal är hur mycket fisk som EU-fartygen fångar totalt.

Jag anser att EU-kommissionen bör samla in och publicera data om EU-fartyg som är verksamma runtom i världen. Det skulle i sin tur sätta press på andra fiskenationer att komma fram i ljuset. Mer transparens bidrar till att stävja korruption, och därmed stärker man rättssäkerhet och demokrati.

IUU-lagstiftningen (illegalt, orapporterat och oreglerat fiske) från 2010, har haft och har fortfarande en enorm betydelse för att komma tillrätta med illegalt fångad fisk som exporteras till Europa. En indirekt effekt har blivit att även trafficking och slaveri inom fiskesektorn kommit i dagen, som i fallet med Thailand. IUU-lagstiftningen är unik genom att den i dag är den den enda lagstiftning som egentligen på ett praktiskt plan kan stoppa handelsavtal och sätta press på landet att skärpa upp både miljölagstiftning och anti-trafficking arbete.

Thailand fick ett gult kort för sitt illegala fiske under våren 2015. Får de ett rött kort enligt IUU-förordningen så väntar handelsstopp till EU. Thailand är världens tredje största exportör av fiskeprodukter. Det här hotet har fått landet att vidta långgående åtgärder för att komma tillrätta med både människohandel och miljöbrott. Men många är tveksamma till om det räcker.

I en värld där mänskliga rättigheter och miljöhänsyn i princip alltid får ge vika för ekonomiska intressen kan inte IUU-lagstiftningen ses som något annat än ett smärre under.

Linnéa Engström (MP), EU-parlamentariker och vice ordförande i fiskeriutskottet i Europaparlamentet