Brunare vatten i sjöar och åar, och även i Östersjön

Att sjöar och vattendrag blivit brunare på senare år är ingen nyhet. Men nu visar det sig att även vattnet i Östersjön blivit brunare – och inte bara vid kusten utan också i öppna havet. Detta kan på sikt påverka hela ekosystemet.

Förändringen kallas brunifiering eller förmörkning. Den beror framför allt på att järn och organiskt material – humus –  läcker ut i vattnet från omgivande skogs- och markområden. 

Läckaget av humus anses ha flera orsaker. En är att dagens skogsbruk har mer barrskog, särskilt gran som skapar ett tjockt lager av organiskt material i marken. Ett annat skäl till läckage är utdikningen av våtmarker, som tidigare fungerat som naturliga filter och bundit humus och järn. 

Även klimatförändringarna bidrar till det ökade läckaget. Ett varmare klimat ger längre växtsäsonger och därmed mer organiskt material, och även mer nederbörd som sköljer ut humus och järn ur marken.

Östersjövattnet brunare år för år

Brunifieringen av sjövatten och åar har varit känd länge, men nu börjar även öppna havet att påverkas. Enligt Finlands radio- och TV-bolag YLE visar en ännu opublicerad studie från Finlands miljöcentral att vattnet i Östersjön blir minst två procent brunare varje år.

Nu är sikten tre meter, men förr var den sex till nio meter. Vattnet var mycket klarare förr”, säger Jari Hänninen från Skärgårdshavets forskningsinstitut. 

Från land rinner dels fasta partiklar från lera och jord, dels nedbrutna växtdelar ut i havet. Båda dessa material kan göra vattnet mörkare. Ler- och jordpartiklarna sjunker dock till botten, medan humus enligt Jari Hänninen påverkar havet i åratal.

Värna om våtmarkerna

Lösningen ligger på land, menar den finske forskaren i intervjun med YLE. I stället för att dika och räta ut vattendrag borde man låta vattnet flöda lugnare. Man borde också värna om de våtmarker där humusen kan filtreras bort innan vattnet når havet.

I Sverige pågår flera forskningsprojekt om förmörkningen av vattnet i Östersjön. Magnus Huss vid SLU leder ett forskningsprojekt kallat ”Ekosystemtjänster i varmare och mörkare kustvatten”, som ska kartlägga vad det mörkare vattnet tillsammans med ett varmare klimat betyder för växt- och djurliv, kolets kretslopp och fisket. 

Ett liknande projekt drivs av Heidi Burnett på Umeå universitet. Dess fokus är hur det brunare vattnet påverkar tillväxten hos vattenväxter och marina alger. När mindre ljus når ner till bottnen tros de bottenlevande algerna få sämre villkor, vilket betyder mindre mat åt smådjuren i havet och i förlängningen också mindre mat åt fisken.