Köttskatt: Regeringen sågar sin egen expertmyndighet

En ny rapport från Jordbruksverket, regeringens expertmyndighet på det jordbrukspolitiska området, pekar ut ”köttskatt” som ett möjligt styrmedel som kan övervägas för att få ner svenskarnas i dag ohållbara köttkonsumtion.

Foto: Anna-Karin Nyman / Regeringskansliet

Rapporten Hållbar köttkonsumtion – Vad är det? Hur når vi dit? presenterades i morse på en välbesökt presskonferens i Stockholm. I rapporten fastslås att vi i Sverige generellt sett behöver äta mindre kött för att utsläppen av växthusgaser ska kunna minska.

Dock tyder forskningen på att utbildnings- och informationsinsatser, märkningar och andra frivilliga åtgärder inte är tillräckligt för att få ner köttkonsumtionen (som under 2011 var på högsta nivån någonsin i Sverige, 87 kilo per person).

Jordbruksverket menar i sin rapport att det därför även kommer att behövas en rad administrativa och ekonomiska styrmedel, där miljöskatter och subventioner ses som möjliga alternativ som det behövs tittas närmare på. Bland annat menar man från verkets sida att en så kallad köttskatt kan övervägas, eller som verket skriver: ”Koldioxidskatt i konsumentled baserad på schabloner för hur mycket ett kilo nötkött, ett kilo kycklingkött och så vidare släpper ut av växthusgaser är ett styrmedel som kan övervägas. Andra livsmedel än kött som bidrar med stora utsläpp bör i så fall också omfattas”.

Men att Jordbruksverket alltså inte föreslår en skatt, utan endast lyfter fram olika styrmedel som kan övervägas för att få ner utsläppen, räckte för att uppröra flera politiker.
I Svenska Dagbladet kan man läsa vad landsbygdsministern har att säga om det hela:
”Idén bör stanna på skissbordet, anser en bestämd Eskil Erlandsson idag.
– Det är inte aktuellt så länge jag är statsråd, säger landsbygdsministern till SvD.se.”

I Ekot på Sveriges radio kan man höra finansministerns version:
– Jag tror man ska vara försiktig med hur man använder skattesystemet. Vi har en koldioxidskatt som fungerar väl. Vi ska göra en avstämning av koldioxidpolitiken när det gäller klimatpolitiken efter 2015, säger Anders Borg.

Sone Ekman, en av rapportförfattarna från Jordbruksverket, förklarade under presskonferensen att frågan är komplicerad och att det finns för- och nackdelar med de flesta styrmedel, men att vi trots allt måste få ner utsläppen.

– Vår viktiga slutsats i rapporten är att vi bör äta mindre kött, och det är där vi ser att köttskatten kan komma in. För om vi inte ska ha köttskatt och det inte räcker med det konsumenterna gör frivilligt för att minska sin konsumtion, vad finns det då för alternativ?

Supermiljöbloggen passade på att prata mer med Sone Ekman från Jordbruksverket efter presskonferensen.

Ni säger att vi behöver titta närmare på koldioxidskatt i konsumentledet, men vem är det egentligen som ska titta närmare på detta? Är det en rekommendation till er själva, till Lena Ek, Eskil Erlandsson, eller till EU?
– Nu ligger bollen på politisk nivå. Den här rapporten är ett underlag för politikerna, för deras beslut och ställningstaganden. Det är ur det perspektivet man ska se det.

Är det möjligt att införa en sådan här skatt i Sverige enbart, att vi tar första steget, eller måste den införas på EU-nivå?
– Visst är det möjligt att ha den bara i Sverige, men det är inte så meningsfullt. Effekten på klimatet blir inte så stor och det skulle slå ganska hårt ensidigt mot den svenska köttproduktionen eftersom en stor del av den svenska produktionen äts upp av svenska konsumenter.

Men det här att vara ett föregångsexempel, att om någon tar första steget och visar att det går, så skulle andra kunna följa?
– Ja, på sprit har vi redan den typen av skatter för att minska konsumtionen på grund av att den leder till höga sjukvårdskostnader till exempel. Men där har vi också fått gränshandel och smuggling. Man kan säga att skulle vi ha köttskatten ensidigt i Sverige då skulle det även här bli mycket gränshandel och smuggling, så därför är det bättre att ha det i ett så stort område som möjligt, alltså på EU-nivå, eftersom vi får större effekt då.

Men förs det ens diskussioner om detta på EU-nivå?
– Jag har inte fångat upp att det finns någon diskussion på det sättet. Kanske finns det mer på forskar- och myndighetsnivå, men på den politiska agendan har det inte kommit upp än, det har det inte.