Musikhjälpens Linnea Henriksson: ”Jorden har feber”

Musiken och rösterna från Musikhjälpens värdar dånar mellan husväggarna när jag anländer till ett fullsmockat stortorg i Linköping. Vädret är grått och ovanligt varmt för december månad. Något ironiskt, sett till årets tema: ”Ingen ska behöva fly klimatet”.

Igår fick Linnea Henriksson, Gina Dirawi och Kodjo Akolor checka ut från glasburen som varit deras hem i en vecka. Buren har under veckan gästats av artister, klimatexperter och en drös arrangörer som samlat in pengar med allt ifrån wrestling och burlesk dans till diverse auktioner. Musikhjälpen 2015 slutade i nya rekord, både i antal engagemang och insamlade pengar. Hela 31 105 000 kronor har samlats in för att hjälpa de miljoner människor som är på flykt undan klimatkatastrofer, och för att färre ska tvingas fly i framtiden.

I väntan på min pratstund med Linnea följer jag Musikhjälpens sista timmar på en monitor backstage. Efter utsläppet kommer Linnea in och frågar om vi inte kan ta intervjun utomhus. En helt förståelig önskan efter en vecka i bur, så vi går ut.

Jag inleder med den klassiska sportfrågan- ”hur känns det?”. Linnea skrattar men tycker att frågan är helt befogad.

Det känns ju helt fantastiskt. Att vi faktiskt lyckades skapa så mycket engagemang. Och det känns också lite surrealistiskt att vi lyckades komma upp i de summorna i pengar.

Den surrealistiska känslan förklarar Linnea med att hon till en början tänkte att det kunde bli svårt att matcha det engagemang hon redan upplevt hos många svenskar i och med årets stora flyktingvåg. Att människor öppnat famnen för utsatta och redan skänkt en del pengar. Men Musikhjälpen är ett unikt forum för teman som det här. Linnea sätter ord på det:

Engagemangen är det viktiga också, speciellt i ett sådant här tema. Det är det som är så häftigt med Musikhjälpen, för föds det engagemang här så blir det också pengar, det är nästan direktöversatt. Man pratar om en otroligt viktig fråga som inte haft den mediala uppmärksamheten tidigare. I en hel vecka, dygnet runt. Och väljer att göra det med den här otroliga glädjen som hela tiden finns närvarande.

När jag säger till Linnea att jag hoppas att det här engagemanget också kvarstår hos människor framöver är hon snabb med att försäkra mig om att så är fallet. Inte minst för att hon erfarit det själv.

Det gör det! Jag kan tala för mig själv. Det var ett år då det handlade om att alla människor har rent vatten och det förändrade mitt förhållningssätt till vatten. Bara sådana här enkla grejer som att stänga av kranen när den inte behöver rinna. Jag hade inte förstått det innan dess. Även om man vet att det är bra att stänga av vattnet, plötsligt fick man ju människor som man såg framför sig. Och också med detta temat, och alla teman, det stannar kvar hos en.

Jag tror verkligen att det är som Linnea säger. Människor skiter inte i vilket. Människor behöver kunskap och förmåga att koppla stora och många gånger diffusa problem till situationer i sin vardag. Linnea går vidare med att poängtera vikten av att göra någonting åt problemen nu, med en gång.

Det är en verklighet som pågår just nu, det är inget framtidsscenario. Det gäller oss alla, vi måste inse den krassa verkligheten. Jorden har feber just nu, det är redan en grads uppvärmning från det som borde vara balans. Det är klart att jorden reagerar mot det. Och det kommer bli varmare för att man inte kunnat enas om någonting annat. Och det kommer ta skitlång tid att ställa om […] Det kommer krävas mycket av människor.

Men många av de gäster som under veckan gästat glasburen har ändå gjort Linnea hoppfull. Hon berättar:

Det har varit så himla inspirerande att träffa alla de här experterna under veckan. Och barnen. Det finns redan automatiskt hos barn, ett helt annat miljötänk än vad jag kunde växa upp till för det finns en annan medvetenhet just nu. Och det blir jag jättehoppfull av. Det är tråkigt att vi skulle vakna först nu men vilken tur att vi vaknade nu i alla fall. Vi måste bara ta det ifrån idag och blicka framåt.

Jag undrar vad Linnea vet nu som hon inte visste innan. Hon beskriver att hon var relativ miljömedveten redan tidigare men att veckan har gett en ännu större inblick i problematiken.

Jag förstår konsekvenser men det går liksom inte att sätta sig in i de här siffrorna. Jag hade faktiskt ingen aning om att varannan sekund så är det någon som måste lämna sitt hem. Hur otroligt många människoliv det handlar om. Och jag visste faktiskt inte heller hur mycket man kunde göra katastrofförebyggande arbete och det är en jävla glad upptäckt alltså. Det är det vi måste sikta på nu, det går verkligen att skapa förändring. Det har varit väldigt fantastiskt att få landa i.

Avslutningsvis ber jag om Linneas favorit-klimat-smart-tips och vad hon tycker att människor ska tänka på.

Bli lite konsekvenssmart. Förstå att allting vi gör, det är alltid aktiva val. Du behöver liksom inte bli budbärare för allting, men ät mindre kött. Det är svinenkelt, det finns så mycket god vegetarisk mat. Gör det inte för bekvämt för dig för då utvecklas du inte.