Rachel Carson – miljörörelsens skapelseberättare
Hon kom in i den svenska miljörörelsen som en storm på 60-talet, men hon är fortfarande högt aktuell. Inte främst för hennes vetenskap, utan för hennes författarskap.
”Över allt större områden i Förenta staterna kommer våren numera utan att dess ankomst förkunnas av fåglarnas återkomst, och de tidiga morgnar som en gång var fulla av fågelsång är nu underligt tysta. Detta plötsliga nedtystande av fåglarnas sång, detta utplånande av den färg och skönhet och det behag de skänker vår värld har smugit sig in över oss snabbt och försåtligt”.
Författaren och marinbiologen Rachel Carsons (1907-1964) kanoniserade bok Tyst vår, som ovanstående citat är hämtat ifrån, slog ner som ett bombnedslag i den svenska miljörörelsen 1963. Bokens alarmerande beskrivning av bekämpningsmedlet DDTs förödande effekt på bönder, boskap och grödor över hela USA förde fram bekämpningsmedel som fiende nummer ett inom den amerikanska och europeiska miljörörelsen.
Rachel Carsons första stora framgång som författare var med boken The sea around us, översatt till svenska 1961 som Havet. Här utforskar Carsons havets djup och vikar. Hon använder sin erfarenhet som marinbiologi för att bjuda in läsaren in i havets mysterier. I bokens förord beskriver Hans Petterson, dåvarande professor i oceanografi vid Göteborgs högskola, boken som: ”en vetenskapligt korrekt och utomordentlig fantasieggande framställning”.
Den beskrivningen stämmer även in på Tyst vår. Boken beskriver de skador som det kemiska jordbruket efter andra världskrigets slut förorsakat på människors hälsa, naturen och de vilda djuren. En dödsruna över ett döende landskap.
Enligt sociologen Håkan Thörn var framgången av Tyst vår betingad av Carsons tidigare framgångar som författare. I sin avhandling Rörelser i det moderna beskriver han framgången som: ”en välkänd författarens proklamation av en annalkande kris, förankrad i vetenskaplig legitimitet och målad med stor retorisk skicklighet”. Den apokalyptiska stämning som idag ofta är sammankopplad med miljöfrågan, där allt talas om som kris eller katastrof, fanns inte på 60-talet.
En av litteraturens starkaste sidor är just detta, att det kan hjälpa till att skapa känslor hos människor. Leva sig in i andra människors livsöden och känna sig som en del av något större. Spridningen av Tyst Vår förändrande detta och fick alla interna brandvarnare att tjuta. Brandvarnarnas tjut ekar fortfarande genom maktens och vardagens korridorer, men det är fortfarande få som lyssnar.
Vad är arvet av Tyst Vår? Flera miljöorganisationer, såsom Greenpeace, Jordens vänner, grundades kort efter boken kom ut och medger själv bokens roll i rörelsens uppvaknande. 1970 förbjöds DDT i Sverige, två år senare i USA. Men bekämpningsmedel används fortfarande i det industriella jordbruket, bara med andra namn. Det citat som Rachel Carson inleder boken med, som är taget från den tyska prästen och nobelpristagaren Albert Schweitzer, gäller än idag: ”Människan har förlorat förmågan att förutse och förekomma. Hon kommer till slut förstöra vår jord”.
Nej, Rachel Carsons största arv är istället insikten om litteraturens meningsskapande funktion för progressiva rörelser. Är det inte precis vad som behövs för att lösa klimatfrågan? Forskning finns det gott om idag, men för att folk ska ta till sig den, kanske behövs det också fler Rachel Carsons som sätter klimatforskningen i ett sammanhang. Någon som binder samman, en ordkonstnär som sätter ord på problemen och får oss att agera. En som skapar nya skapelseberättelser om vårt förhållande till klimatet och dess räddning.

SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till