Efter oljan: Peak fosfor

OBS! Detta inlägg har inte granskats efter att det flyttats till vår nya webbplats. Det kan därför sakna bilder och se konstigt ut på vissa ställen.

De senaste åren har det blivit tydligt att vi framöver står inför stora resursutmaningar. Ett antal råvaror börjar ta slut eller bli mer svårtillgängliga och fler och fler pratar om ”peaks” eller toppar, med oljan som det främsta exemplet. När det gäller olja har svaret ofta varit att börja diskutera och utveckla alternativa energikällor såsom vind-, vatten- och solkraft. Nu har det uppdagats att vi snart kommer lida brist på en resurs som däremot är oersättlig – fosfor.

Fosfor är en kritisk del i all matproduktion (behövs bland annat för att växter ska kunna binda solenergi) och är en viktig komponent i konstgödsel samt naturlig gödsel. Förr i tiden förlitade man sig på fosforn som fanns naturligt i jordarna och vid behov tillsattes fosfor i form av avföring från både djur och människor. Eftersom vi idag brukar jordarna mer intensivt, producerar vi idag konstgödsel med fosfor som bryts ur fosfatmalm. Eftersom fosfor räknas som ett grundämne kan det de facto inte ta slut men det kan bli mer svårtillgängligt att bryta. Dessutom har det traditionella kretsloppet brutits vilket innebär att mycket fosfor ”förloras” på vägen och exempelvis bidrar till övergödning av vattendrag och hav.

Redan 1938 uppmärksammades detta problem av USA:s dåvarande president Roosevelt som skrev

”The phosphorus content of our land, following generations of cultivation, has greatly diminished. It needs replenishing. The necessity for wider use of phosphates and the conservation of our supplies of phosphates for future generations is, therefore, a matter of great public concern.”

Nu närmar vi oss alltså, sakta men säkert, peak fosfor. Detta skulle innebära enorma problem inom jordbruket och de redan stora utmaningarna med att föda en växande befolkning skulle bli ännu tuffare. Dessutom finns uppemot 90 procent av världens fosforfyndigheter i endast fem länder (Marocko, Kina, Sydafrika, Jordanien och USA) vilket kan leda till stora politiska motspänningar.

Så vad ska vi göra åt detta? De flesta menar att det är vår slösaktiga syn på fosfor som är problemet. Författarna till artikeln:

”We need to dramatically reduce the demand for phosphate rock by eliminating our wasteful practices. This will require a combination of low-tech and high-tech solutions, including efforts to prevent soil erosion, development of more-targeted methods of fertilizer application, and the creation of new, phosphorus-efficient crops, which produce a larger yield per phosphorus unit applied”

De goda nyheterna är att fosfor kan användas om och om igen – i naturliga ekosystem ser man till att fosforn återanvänds. Kanske måste vi omvärdera vår syn på organiskt avfall som något äckligt och snarare se det som ett värdefullt tillskott i jordbruket?

För dig som vill veta mer eller engagera dig:

Suatainable Phosphorus FuturesGlobal Phosphorus Network

Miljö online2

Liknande artiklar