Kampen mot PFAS möter bakslag – men nya rön kan leda till att Sverige inför eget förbud

Kampen mot de skadliga och långtidsverkande evighetskemikalierna PFAS har råkat ut för motgångar. EU:s arbete med förbud går trögt och Justitiekanslern, JK, har nyligen avslagit de PFAS-förgiftade kallingebornas skadeståndskrav på formella grunder. Och trots alla varningar har det svenska jordbruket fördubblat användningen bara under några år. Men nya rön om hur kemikalien sprids i grundvatten väcker krav på förbud.

PFAS, perfluorerade alkydsubstanser, är syntetiska kemikalier där kol och fluor bildar mycket starkt bundna molekyler som i princip inte bryts ned i naturen. De finns i en oerhörd mängd varianter sedan många decennier tillbaka. Hudkrämer, teflonstekpannor, smink, skidvallor, brandsläckningsmedel och impregnering av textilier är några av de vanligaste produkterna där PFAS i olika varianter ingår.

Allt entydigare forskningsresultat visar skadeverkningar vid långtidsexponering, i form av bland annat ökad cancerrisk, sänkt immunförsvar och lägre fertilitet. Men trots detta går utvecklingen åt det motsatta hållet: användningen ökar. Även i Sverige. Härom veckan rapporterade Sveriges Radio om statistik som visar att det svenska jordbruket under åtta år fördubblat konsumtionen användningen. I hög grad handlar det om bekämpningsmedel mot bladmögel på potatisplantor.

Ett uppmärksammat PFAS-fall handlar om de boende i orten Kallinge i Blekinge, som utsattes för oerhört stora doser PFAS i sitt kommunala dricksvatten under många år. Ämnet kom från den närliggande militära brandövningsplatsen. Enligt en mycket uppmärksammad dom i Högsta domstolen i slutet av 2023 hade kallingeborna, oavsett om de blivit sjuka eller inte, utsatts för så höga halter att detta ”utgör personskada i skaderättslig mening.”

Justitiekanslern pekar på 10-årig preskriptionstid

Desto större blev besvikelsen när statens företrädare JK härom veckan avslog ett antal kallingebors ansökan om skadestånd från staten med hänvisning till HD-domen. JK hänger upp sitt avslag på att en tioårig preskriptionstid överskridits. Från 2013, då upptäckten gjordes om de höga PFAS-halterna och fram till dess skadeståndsanspråken lades fram hade det gått mer än tio år. Och eftersom det kommunala vattenverket upphörde med sina leveranser efter upptäckten har ärendet preskriberats, menar JK.

Beslutet kritiseras skarpt av toxikologen och docenten Mattias Öberg vid Karolinska institutet. I ett inlägg på DN-debatt skriver han att lagstiftningen fungerar oerhört illa mot långtidsverkande gifter och kemikalier. Tio år räcker inte när skadeverkningarna kan dyka upp efter flera decennier, framhåller han.

Om samhället kräver ett sådant bevis blir konsekvensen att de mest långlivade miljögifterna i praktiken aldrig leder till ersättning. Kostnaden flyttas från den som orsakat utsläppet till den som drabbats av det, skriver debattören i DN.

Debattinlägget visar också hur lång tid som förflutit sedan de första varningarna om ”evighetskemikalierna” började florera i debatten. Så tidigt som 1968 varnade kemisten och miljödebattören Hans Palmstierna för ett nytt hot mot folkhälsan, de ”fluoridiserade plasterna.” Sedan dess har användningen av de tusentals olika PFAS-ämnena mångdubblats jorden runt istället för att mönstras ut.

Kemikalieindustrin motarbetar förbud

SMB har vid flera tillfällen, här ett exempel, berättat om de initiativ som tagits inom EU och dess kemikaliemyndighet Echa för en bred utfasning av PFAS från unionens inre marknad. Kemikalierna ska enbart få användas när det bedöms helt nödvändigt. Arbetet har pågått under flera år, men möter motstånd. Kemikalieindustrin och dess lobbyister ligger på hårt för att urvattna det förslag som lagts fram så mycket som möjligt. Det är osäkert om ett slutligt beslut blir så långtgående som Echa vill.

Enskilda EU-länder, samt Kanada (länk till SMB-artikel här) har inte velat vänta utan fattat nationella beslut om inskränkningar i användandet. Ett färskare exempel är att Frankrike i fjol beslutade om ännu ett eget förbud, nu mot PFAS-kemikalier i smink.

Inom svensk politik råder delade meningar om vikten av att gå före. Tidöpartierna och Centerpartiet har inga sådana förslag framme. En handlingsplan mot PFAS-problematiken har dock utlovats av regeringen inom en nära framtid. Miljöpartiet förespråkar ett brett nationellt förbud mot PFAS i väntan på att EU sätter ned foten, och Vänsterpartiet har liknande krav.

I veckan gick Socialdemokraterna via miljöpolitiska talespersonen Åsa Westlund ut med att man vill se ett nationellt förbud mot PFAS i jordbruket.

Under onsdagen rapporterade P1 om att PFAS-kemikalien TFA i allt högre grad förekommer i grundvattnet i Sverige. Det har mätts upp på 250 platser och sprids i hög grad från bekämpningsmedel i jordbruket. TFA bryts inte ned och anrikas därför i allt högre halter så länge det används. Enligt P1:s inslag kan detta leda till att Livsmedelsverket omprövar en rad tidigare godkännanden av bekämpningsmedel, liksom tidigare skett i Danmark.