Felaktigheter i rapporteringen om Vattenfall

Foto: Anders Hellberg

Supermiljöbloggen reder ut.

I helgen röstade Miljöpartiets kongress för att Vattenfalls brunkolsverksamhet ska behållas och fasas ut i stället för att säljas till en ny ägare. Många experttyckare menade att detta skulle medföra en jättekostnad för bolaget och de svenska skattebetalarna.

Exempelvis Ekots reporter Ivan Garcia berättade för Sveriges radios lyssnare att priset för en utfasning av brunkolsverksamheten skulle kunna landa på 20 miljarder kronor.

SVT:s politiska kommentator Mats Knutson förklarade att ”en avveckling av dessa kraftverk kan kosta uppemot 40 miljarder kronor”.

Liknande tongångar, om än inte lika initierade, har hörts även från andra håll.

KG Bergström, politisk kommentator på Expressen, drämde i en analys till med att en utfasning ”skulle kosta Vattenfall och statskassan en massa miljarder kronor”.

Aftonbladets Lena Mellin kom i sin kolumn till slutsatsen att ”inget bolag vill göra dåliga affärer” och att den tyska kolkraften därför med stor sannolikhet kommer att säljas. Dagens nyheters ledarredaktion var inne på samma spår och förklarade att ”det bästa alternativet i dilemmat med Vattenfalls tyska kolkraft är en försäljning”.

Dagens industris politiske redaktör PM Nilsson sa för några veckor sedan i en debatt i SVT:s Agenda att det ”vore en enorm värdeförstöring” att avveckla Vattenfalls brunkolsverksamhet och att han inte visste ”hur många miljarder man skulle förlora på att avveckla”.

I förra veckan skrev Fredrik Johansson på ledarplats i Svenska dagbladet att den avveckling som Miljöpartiet vill se ”är ett ställningstagande som skulle kosta tiotals miljarder av skattebetalarnas pengar ”.

Även Ekurirens ledare har gjort klart att det handlar om miljardbelopp i kostnader som kommer ”vältras över” till svenska skattebetalare, medan Helsingborgs dagblad anser att Miljöpartiet tänker låta miljarder av skattebetalarnas pengar ”brinna inne”.

När Supermiljöbloggen, miljöpartisten Linus Pettersson och Greenpeace-medarbetaren Gunnar Lind alla frågade Ivan Garcia på Twitter var han fått siffran om 20 miljarder ifrån dubbelkollade han snabbt saken och erkände sedan utan omsvep på ett föredömligt sätt att det blivit en miss i inslaget och att siffran han nämnde avsåg det uppskattade värdet på Vattenfalls brunkolsverksamhet, inte kostnaderna för en avveckling.

Och det är korrekt. Bland annat Svenska dagbladet har skrivit om just detta:

Det finns ingen prislapp än, men mellan 20-40 miljarder kronor uppger källor till SvD Näringsliv att Vattenfall förväntar sig att få betalt.

Rimligen är det även från denna artikel som Mats Knutson fått sin siffra om 40 miljarder ifrån. Han har dock vid tiden för den här artikelns publicering ännu inte svarat på Supermiljöbloggens förfrågan om mer information.

Någon beräkning för vad en utfasning av Vattenfalls brunkolsverksamhet kan tänkas kosta har nämligen aldrig presenterats.

Det som däremot finns, det är en siffra på vad Vattenfall i dag tjänar på sin verksamhet i Tyskland.

Ett dokument som Supermiljöbloggen har tagit del av visar den presentation som näringsminister Mikael Damberg (S) höll när han besökte riksdagens näringsutskott i våras. Mikael Damberg är ytterst ansvarig för styrningen av Vattenfall och enligt hans presentation drog bolaget in 13,4 miljarder kronor på den tyska verksamheten år 2013. Siffran inkluderar visserligen mer än bara brunkolsverksamheten, men i alla fall en bedömning har gjort gällande att brunkolet stod för ungefär nio miljarder av detta.

vf damberg

Att en avveckling av kolkraften till år 2030 – som är det år som Miljöpartiet menar att all kolanvändning i EU ska ha upphört för att världen ska ha en rimlig chans att klara tvågradersmålet (pdf) – skulle resultera i en förlustaffär för både Vattenfall och de svenska skattebetalarna är därför långt ifrån fastställt. Omvänt skulle det i stället kunna bli så att det är en försäljning som innebär en förlustaffär.

Det var också denna osäkerhet kring Vattenfalls brunkolsverksamhet som Riksrevisionen lyfte fram i våras efter att ha tittat närmare på bolaget. Riksrevisionen, vars uppdrag är att granska vad statens pengar går till och hur effektivt de används, skriver i sin rapport (pdf, sid 103-104) om hur man ser på regeringens styrning av Vattenfall:

Riksrevisionen bedömer att en proaktiv styrning förutsätter att riskanalyser och handlingsplaner utarbetas för att kunna hantera en eventuell försäljning på ett föredömligt sätt.
Ägarförvaltningen har dock inte från bolaget efterfrågat någon kvalificerad riskanalys och har inte gjort någon egen analys om försäljningen av brunkolsverksamheten. Regeringen har därigenom inte skaffat sig beredskap för att hantera den finansiella risken med ett fortsatt ägande eller en försäljning av tysk kolkraft.

Miljö online2

Liknande artiklar