David Kihlberg: Vem försvarar oss mot försvaret?

Göteborgs södra skärgård har blivit platsen för Sveriges senaste militära insats. Men det är ingen totalitär regim som angrips, utan miljölagstiftningen.

Kring nyåret 2010/11 skakades Göteborg av beskedet att Försvarsmakten hade ansökt om – och beviljats – en kraftig utökning av sin övningsverksamhet i Göteborgs södra skärgård. Både skärgårdsbefolkningen och kommunen togs på sängen.

Som motreaktion bildades Skärgårdsuppropet för att överklaga beslutet. Vi fick tag på ansökan och den miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som Försvarsmakten i enlighet med miljöbalken hade sammanställt. Eller miljökonsekvenserna-skiter-vi-i-beskrivning vore kanske en bättre rubrik. Det första vi kunde konstatera var att samrådskravet uppenbarligen inte uppfyllts.

Den utökade övningsverksamheten omfattar övningar 115 dagar och 70 nätter per år, i en skärgård med ca 4 000 fastboende, tusentals turister, badande göteborgare, naturreservat och Natura 2000-område. Internationella övningar med bland andra Nato får ske utöver de 115 dagarna.

Tillståndet medger stora utsläpp av miljögifter, bland annat två ton bly och ett ton koppar varje år. Inga bakgrundsmätningar efter ett halvt sekels småskaliga övningar i området har gjorts, och ingen seriös analys av vad ökningen kommer att innebära för hälsa och miljö. Istället anges att miljögifterna späs ut i havet. Bullernivåerna påstås inte öka trots ökningen från ca 100 000 till 1,3 miljoner skott per år, och en stor mängd sprängningar. Djur och natur anges redan ”ha anpassat sig”.

Miljöbalken ställer krav på att nollalternativ och alternativ plats ska redovisas, men det konstaterar Försvarsmakten att det inte gäller dem. Exemplen på hur miljöbalkens regler nonchaleras är lika lång som själva MKB:n.

Att Försvarsmakten nonchalerar lokalbefolkningen och saknar miljökompetens är kanske inte så förvånande, möjligen ligger det i verksamhetens natur. Desto mer förvånande och upprörande är att ansökan tagit sig igenom både länsstyrelsens miljöprövningsdelegation och överklagan till mark- och miljödomstolen. Ett liknande fall vid Vättern har fått Naturskyddsföreningen att reagera starkt på denna gräddfil igenom lagstiftningen.

Nu ligger ärendet hos regeringen. Miljöminister Lena Ek gjorde nyligen ett utspel om att förenkla prövningen av miljöfarlig verksamhet, kanske är detta ett exempel? Att en MKB helt kan nonchalera miljöpåverkan och ändå godkännas?

Skärgårdsuppropet är starkt kritiska mot Försvarsmaktens agerande i samband med sin ansökan, och mot att miljölagstiftningen inte alls tycks gälla dem. Vi efterfrågar demokratiska beslut om hur vår skärgård ska förvaltas, och en öppen diskussion om vad Försvarsmaktens uppdrag är och bör vara. För inte är det försvaret av Sverige som motiverar denna offensiv, snarare förefaller det ligga i linje med försvarsindustrins intressen av att marknadsföra krigsmateriel. Är det i så fall den typen av verksamhet som motiverar Försvarsmaktens företräde framför andra riksintressen? Försvaret och lagen är tänkta att skydda oss; men i detta fall tycks det omvända gälla.

David Kihlberg, 

En av initiativtagarna till Skärgårdsuppropet