Hur stort inflytande har klimat- och miljöministern över sitt sakområde den här mandatperioden? En stor del av miljömakten ser i stället ut att tillhöra Kristdemokraterna, skriver SMB:s krönikör Anna Ljungström.
Sveriges nya klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) har varit i hetluften sedan hon tillträdde som statsråd. Flera tunga myndigheter – Naturvårdsverket, Klimatpolitiska rådet och nu senast Energimyndigheten – varnar för att den nya regeringens klimatpolitik kommer att öka utsläppen.
Experterna är särskilt oroliga för transportmålet, landets enda sektorspecifika, som säger att utsläppen från inhemska transporter ska minska med 70 procent till 2030. I regeringens budgetproposition skrotas det uppdaterade reseavdraget, klimatbonusen vid inköp av bränslesnåla bilar försvinner och skatten på bensin och diesel sänks rejält.
Hård kritik mot Pourmokhtari
Det är bara några av de många ändringar i miljö- och klimatpolitiken som Pourmokhtari behövt försvara i media under sina första veckor på jobbet. Inför klimattoppmötet COP27 har ministern ställts till svars om hur Sveriges internationella trovärdighet i Sharm el-Sheikh påverkas när våra egna utsläpp ser ut att öka rejält. Ministern står fast vid att Sverige ska ha fortsatt starka klimatambitioner och att andra länder måste ha förståelse för nationella omständigheter.
Samma svar ekar igen när det gäller hur regeringen ska tackla naturkrisen och artutdöendet. Även här ger budgetpropositionen helt andra signaler. Anslagen i utgiftsområde 20, det som brukar kallas miljöbudgeten, mer än halveras de närmsta åren.
Kritiken mot Pourmokhtari har inte låtit vänta på sig från såväl miljöorganisationer som forskare. Oppositionen vädrar morgonluft och försitter knappast chansen att duva till den oerfarna ministern.
KD – miljöpolitikens nya chefer?
Innan budget och Tidöavtal hördes en del hoppfulla röster om att Pourmokhtari, vars parti Liberalerna fått betydligt högre betyg i miljöorganisationernas granskningar än sina regeringskamrater, skulle kunna komma att bli en miljöpolitikens fyrbåk bland inte lika intresserade KD, M och SD.
Hittills verkar det tveksamt hur stor makt klimat- och miljöministern egentligen har i regeringen Kristersson. Den föreslagna budgeten går emot Liberalernas tidigare miljöpolitik på många punkter.
I stället är det KD:s, M:s och SD:s förslag som Pourmokhtari försvarar. Som koalitionens största parti verkar SD bland annat ha fått igenom slopandet av reseavdraget och klimatbonusen. Den stora vinnaren rent organisatoriskt är KD. De har lyckats knipa åt sig de två tyngsta departementen på miljöområdet.
Än så länge basar Pourmokhtari över ett eget departement, men efter årsskiftet inordnas Miljödepartementet under det nya Klimat- och näringslivsdepartementet. Där blir KD:s partiledare, tillika energi- och näringsminister Ebba Busch, chef. På energiområdet har Busch redan nu flera stora ansökningar om havsbaserad vindkraft att hantera, samtidigt som regeringen vill dra igång sin satsning på kärnkraft. Stora delar av politiken för skog och gruvor hanteras också av näringsministern.
Infrastrukturdepartementet väger tungt
KD har inte bara fått Klimat- och näringsdepartementet, utan också Infrastrukturdepartementet. Tidigare partisekreterare Peter Kullgren är numera landsbygdsminister med ansvar för areella näringar. Konflikterna om skogen, fiskerifrågor och jordbrukets klimatutsläpp ligger på hans bord.
Även kristdemokratiska infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson får stort inflytande över miljö- och klimatpolitiken de kommande åren. Han är ytterst ansvarig för hur Sverige ska hantera nya bilvägar, järnvägar och flygplatser, för att inte tala om de enorma klimatutmaningar som finns inom byggsektorn, både vid nybyggnation och energieffektivisering av de befintliga bostadsbestånden.
Liberalen Romina Pourmokhtari må ha titeln miljö- och klimatminister, men de senaste veckorna talar för att det blir en mandatperiod där andras miljö- och klimatpolitik får störst spelrum.
Anna Ljungström är reporter och digital redaktör på Sveriges Natur. Hon var tills nyligen redaktör för Supermiljöbloggen. Nu sitter hon i styrelsen och är oberoende SMB-krönikör.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
