Bråket om hyggesfritt handlar om två promille av våra skogar

Hyggesfritt skogsbruk är, tvärtemot vad skogsindustrin och enstaka forskare påstår, både väl beprövat och lönsamt för den enskilde skogsägaren. Och intresset ökar allt mer från skogsägare som vill förvalta sin egendom på ett skonsamma och mer naturnära sätt, skriver SMB:s Leif Öster i veckans krönika.

KRÖNIKA Debatten om att få prova hyggesfritt skogsbruk har spårat ur. Även med de högsta ambitioner, 20 procent,  som nu används av större skogsägare, blir det bara två promille av de svenska skogarna per år som ställs om. Eller 500 år innan vi har infört hyggesfritt skogsbruk överallt.  Skogsbruket har många viktigare problem att lösa än att privata skogsägare vill prova nya metoder.

Den som vill prova hyggesfritt skogsbruk i sin egenägda skog, riskerar att mötas av spott och spe på sociala medier av skogsindustrins lobbyister och enstaka forskare. 

Bra då att Uppsala akademi nu går före som första stora skogsägare för att i större skala prova hyggesfria skogsbruksmetoder. Det kommer ge värdefulla erfarenheter. Försökt omfattar just 20 procent av alla deras slutavverkningar under fem år. Det kan låta mycket, men i praktiken är det bara är två promille av akademins skogar som berörs per år. Det skulle alltså ta 500 år innan hyggesfritt slagit igenom fullt ut. Det gäller för dem och hela Skogsverige förstås, och där har vi lång väg att gå innan vi ens når 20 procent.

Skogsägare ville prova hyggesfritt – fick alla emot sig

För snart 18 år sedan, den 16:e november 2006, lämnade Harald Holmberg in en avverkningsanmälan för att få avverka sin skog utanför Lycksele med en hyggesfri metod. Det gillades inte av skogsnäringen. Ingen stod upp för Harald. Inte ens de mest hårdnackade äganderättsförspråkarna på LRF stöttade den lilla skogsägaren som ville prova något nytt. 

Redan efter åtta dagar avslog Skogsstyrelsen ansökan. Efter en lång kamp fick till slut ändå Harald rätten att bruka sin skog som han vill. Detta visar om något hur hårt skogsnäringen har drivit tesen om att bara tillåta en metod och en bibel – kalhygget.  

Nu muttras det att skogsdebatten har drabbats av demens – att man har glömt bort att hyggesfritt inte fungerar. Men hyggesfritt fungerar.

Det försåtliga och återkommande tricket från kritikerna är att påstå att dåtidens blädning inte fungerade i första halvan av 1900-talet. Vilket är sant, men inte relevant. För dåtidens skogar var ofta hårt dimensionsavverkade med låga virkesvolymer som utgångsläge. Ibland dessutom hårt betade. Dagens skogar är väldigt annorlunda med höga virkesförråd.

Det råder inte kunskapsbrist

Ett annat märkligt argument är att vi bara kan använda ”kvalitetssäkrade metoder” baserat på fakta och forskning. Men vän av ordning undrar då hur mycket av dagens skogsbruk som verkligen baseras på kvalitetssäkring. Detta eftersom det gett omfattande skador på mark, rotröta, monokulturer, fel trädslag, multiskador och förädlade träd som inte tål torka.

När det gäller hyggesfritt och bondhuggningar finns det en hel del praktisk erfarenhet bland landets 300 000 skogsägare. Och mer blir det snabbt. Dessutom finns det ganska många fältförsök kring hyggesfritt, varav de äldsta från 1920-talet. Totalt har cirka tio olika hyggesfria metoder ingått i försöken.

Luckhuggning liknar naturen

En bra regel i gröna näringar är att jobba med naturen och inte emot. Naturens eget sätt att föryngra skog är genom luckor. Luckorna uppstår efter brand, storm och insektsangrepp. Eller att ett enskilt eller en grupp av träd dör av ålder. Därför är det klokt att Skogsstyrelsen numera klassar just luckhuggning som en hyggesfri modell.

Ändå påstås det att luckhuggning inte fungerar, trots att metoden har använts i alla tider och fungerar så bra att man inte ens har behövt avverkningsanmäla luckor upp till 0,5 hektar stora. 1000-tals sådan luckor har idag fina skogar. En annan ny hyggesfri metod är avveckling under skärm i flera steg. Inte heller det är något helt nytt. Timmerställning som avvecklas till fröställning ger ofta mycket fina skogar. Skruvar man lite till på modellen, ja, då kan det bli riktigt bra. 

Dagens kalhyggesbruk är olönsamt

Dagens kalhyggesbruk är lönsamt för industrin, men är inte ekonomiskt hållbart för den lilla skogsägaren. Kalkylen är enkel. Att etablera en ny skog efter en kalhuggning kostar idag med två röjningar uppemot 20 000 kronor per hektar. Med ränta på ränta i 80 år får man aldrig tillbaka pengarna. Sanningen är att vid en kalhuggning får skogsägarna mindre betalt än vad hen sänker värdet på sin skogsgård. Ännu värre är det med gallringar, där man i bästa fall får ut hälften av värdesänkningen.

Att allt fler privata skogsägare vill prova hyggesfritt skogsbruk är därför fullt rimligt och dessutom helt lagligt. Det är också bra att nästan alla större virkesköpare numera erbjuder hyggesfria avverkningar. Man är tacksam för det virke man nu kan kontraktera eftersom det råder en växande brist på slutavverkningsbara skogar.

Den kanske intressantaste studien av hur privata skogsägare resonerar kring sitt ägande är den årliga Skogsbarometern. Enligt den är det nästan fyra gånger fler skogsägare som anser att den långsiktiga investeringen, värdet på gården, är viktigare än den löpande avkastningen.

Med detta fokus blir det intressant att prova nya mer naturnära metoder.

Enligt Kungliga skogs- och lantbruksakademin, KSLA, ska tonen i debatten vara respektfull. Detta följs tyvärr inte av alla. Så glåporden och förlöjligandet fortsätter väl ännu en tid. Å andra sidan har vi som vill använda de skonsamma och beprövade produktionsmetoderna ju demens, enligt enstaka forskare.