Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng
    Krönika

    Därför är regeringspartierna livrädda för klimataktivister

    Det är alldeles uppenbart att Tidöpartiernas högsta företrädare betraktar klimataktivister som ett hot. Aktivisterna formulerar, stående på klimatforskningens grund, systemkritik. Regeringspartiernas svar är att demonisera fredlig aktivism och relativisera nazistiska attacker med sprayflaskor och knytnävslag. Det hela är tragiskt, menar SMB:s krönikör Annie Croona.

    Krönika Klimataktivister är “ett hot mot demokratin”, “totalitära krafter” eller rätt och slätt “terrorister”.

    Det handlar inte längre om enstaka tillfällen då det låtit så och det kan inte längre betraktas som oskyldiga misstag. Orden kommer från högt uppsatta politiker som tycks ha bestämt sig för att klimataktivister är ett hot mot demokratin.

    ”Vågade inte ta ordet nazist i munnen”

    När nazister attackerade deltagare i ett antifascistiskt möte i Stockholmsförorten Gubbängen i veckan var samma politiker inte lika skarpa i orden.

    Efter attacken uppstod en tydlig skiljelinje mellan Tidöpartierna och oppositionen. Oppositionspartiernas respektive partiledare använde epitetet “högerextrema” eller beskrev det som en nazistattack.

    Bland Tidöpartierna såg det annorlunda ut. Där vågade man inte ta ordet nazist i munnen, och det verkade skava med prefixet “höger” i den näst rimligaste benämningen (högerextrem). 

    Ebba Busch och Johan Pehrson valde i stället “antidemokratiska krafter”. Ulf Kristersson nämnde inte gärningsmännen alls utan pratade svepande om att “en attack mot ett demokratiskt möte är en attack mot hela vår demokrati”. 

    (Statsministern la förresten inte upp några inlägg på Facebook, Instagram eller X, något han inte missat att göra när klimataktivister stört ett möte, när visitationszoner införts eller när Taylor Swift släppt ett nytt album.)

    På samma svepande sätt uttryckte sig Gunnar Hökmark, tidigare riksdagsledamot för Moderaterna, när han på X oroade sig för “ännu en mötesstörning i förakt för demokratin”. Det framgår inte vad han jämför med, men jag tillåter mig att gissa: det handlar om det jag inledde den här texten med. Om fredliga klimataktivister som Tidöpartierna med full kraft i penseldragen målat ut som ett hot mot demokratin.

    Rädslan för systemkritiken

    Jag undrar hur det är möjligt att vi just nu har ett politiskt klimat där regeringspartier pratar om klimataktivister som om de vore nazister, men inte om nazister som… nazister. 

    Jag vill tro att dessa politiker egentligen vet att klimataktivisterna inte är farliga, att det inte är tal om något hot mot demokratin. Jag vill tro att det bara är ett spel för att komma undan med milt sagt undermålig politik.

    För det enda hotet klimataktivister kommer med är att avslöja regeringens (och tidigare regeringars) misslyckanden, och att bilda opinion för det som möjligen skrämmer politiker mer än att framstå som dåliga: ett system som förändras i grunden. 

    Att Greta Thunberg gått från kelgris till paria hos Tidöpartierna är ingen slump. Förändringen sammanfaller med en skärpning av klimataktivisternas budskap; en skärpning som till slut blir nödvändig för de allra flesta som engagerar sig för klimatet. 

    Det handlar om insikten att det här inte fungerar: att hela systemet är felvänt. En insikt som sedan omvandlas till systemkritik, till tillväxtkritik. 

    Det är vad politiker som målar upp en hotfull bild av klimataktivister är rädda för. Och därför måste sådana röster tystas. 

    ”Klimataktivister är inte ett hot mot demokratin”

    Man kan förespråka olika lösningar för att motverka klimatkrisen – men lösningarna måste ha effekten att utsläppen minskar, och det i tillräcklig takt. Om det inte sker ska kritiska röster höras: från företag, från forskare, från folket. 

    Men när Klimatpolitiska rådet sågade regeringens klimathandlingsplan viftades kritiken bort som åsikter utan förankring. Timbros Simon Wakter menade att rådet inte förstår borgerlig klimatpolitik. Låt oss konstatera att varken forskarna eller klimatet förstår borgerlig klimatpolitik så länge den inte minskar utsläppen, utan ökar dem. 

    Efter attacken i Gubbängen blev det dock plågsamt tydligt att Tidöpartierna ser på klimataktivism som något farligt, men högerextremism som något man kan relativisera; vifta bort. Vi tar det igen: Tidöpartierna kan inte kalla en nazist för nazist, men har inga problem med att kalla sjungande och stickande rebellmammor för ”säkerhetshot”.

    Regeringen har bestämt sig för att attackera alla som ifrågasätter deras “effektiva” klimatpolitik. Lyckligtvis är vi många som bestämt oss för att stå emot attackerna och backa aktivisterna. 

    För klimataktivister är inte ett hot mot demokratin. I stället är det demokratiskt valda representanter som är ett hot mot klimatet. Det är bara så fruktansvärt sorgligt. 

    SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

    Läs vad vi vill göra
    Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.