Valet 2026 närmar sig. Det känns på många sätt som ett avgörande val. När vansinniga utspel sköljer över en och samhällskontraktet brister gäller det att rikta fokus mot den framtid man själv vill skapa med andra, skriver Frida Hylander i veckans krönika.
KRÖNIKA Det är nästan ett år kvar, men jag tänker redan på valet 2026 varje dag. På hur avgörande det känns, inte bara för klimatets skull utan också för hela samhällsfundamentet. På sistone har jag träffat allt fler som uttryckt känslan av att samhällskontraktet, det man genom livet kunnat ha tillit till och navigera efter, håller på att trasas sönder. Det väcker en slags existentiell vilsenhet, som att sakna riktning och mark under fötterna. I avsaknaden av en politisk opposition som är tydlig med sin riktning – eller ännu värre inte tycks ha så mycket emot söndertrasandet – växer den vilsenheten. Vart är vi egentligen på väg?
När man som en någorlunda samhällsmedveten människa blickar mot omvärlden är det nästan oundvikligt att översköljas av en kaskad fylld med vansinne. Den ena tokigheten avlöser den andra, allt medan regeringen bommar klimatmålen och fler planetära gränser överskrids, klimatministern skyller ifrån sig, utbredda kalhyggen ökar katastrofrisken och östersjöfisken hotas. Fredliga pensionärer lyfts bort när de, precis som de gjort i många år, går utanför riksdagshuset med sina skyltar om att rädda klimatet för barnbarnen. För att nämna några aktuella saker. Det saknas verkligen inte saker att rasa mot.
När Svenskt Näringslivs Timbro och SD-kopplade Oikos gör gemensam sak
Men jag tror att det, för att öka chanserna att stärka samhällskontraktet, är avgörande att hitta ett sätt ur rasandet och reaktiviteten. När tankesmedjorna Timbro och Oikos gör gemensam sak och lanserar 132 förslag som bland mycket annat hade varit fatala för klimatet och miljön bör den instinktiva reaktionen vara att kontra med 132 förslag för ett hållbart, rättvist samhälle. Och sen med stolthet och självklarhet stå fast vid dem.
Det där är svårt när vågen av vansinniga utspel gång på gång sköljer över en, och den riktning man själv försöker staka ut dränks i vågskummet av allt man vill bort från. Som att musklerna för att formulera sin samhällsvision med åren blivit mycket svagare än musklerna för att ilsket och instinktivt reagera när så kallade rage-bait sprids runt med hjälp av botar och algoritmer.
Jag har tidigare skrivit om svårigheterna med att navigera i en tid där misinformation väller ut. Idag kommer både halvsanningar och rena lögner från inte bara anonyma sociala medier-konton, utan också från våra ledande politiker. Lögnen är snabb och sanningen hopplöst långsam – och det som är snabbast har för det mesta fördelen att fastna i folks sinnen. Att instinktivt försöka mota allt man inte gillar genom att sakligt försöka och klä av felaktigheterna innebär risken att man aldrig hinner ägna sig åt det helt väsentliga formulerandet av egna förslag eller det gemensamma byggandet av en rörelse som driver de förslagen.
Att bibehålla fokus är motståndskraft
De som vinner på att man är helt dränerad efter att ha slagits mot lögner och vansinne är samma personer som fortsätter spotta ur sig dem. Den som är snabbast ut med sina förslag får ett försprång och känner vind i seglen som ger kraft att ånga på.
Att kunna föreställa sig en annan framtid och formulera vilka steg som tar oss mot den framtiden är nämligen en färdighet som kräver övning och ihärdighet. Att hålla fokus på det man vill komma närmare istället för det man vill bort ifrån är en konst som stärks och förfinas i takt med att man övar. Det innebär att hålla sina känslor tillräckligt svala för att varje gång vansinnesvågen sköljer över en kunna rikta om kraften mot det man vill bygga och stärka. Att låta saker passera och välja sina strider. Att sträcka på ryggen, samla ihop så många man kan och tillsammans känna stolthet över det man vill bygga.
Det är så vi skapar stadig mark under fötterna när samhällskontraktet skakar: genom att föreställa oss en annan värld, tro att den är möjlig och högljutt berätta om den för andra.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
