Regeringen har bråttom att få fram ett beslut om sin skogspolitik. Till våren väntas en proposition med avsikt att förbättra läget för skogsägare och bransch. Men effekten blir en rad försämringar, skriver Leif Öster i helgens krönika. Och konstaterar också att frågan om ersättning till markägare som inte får avverka sin skog av skyddskäl hanterats med kluven tunga av Tidö-partierna.
KRÖNIKA När det gäller framtidens skogsbruk, börjar det bli ont om tid för Tidö-regeringen. Inom tio månader kan vi ha en ny regering. Senast häromdagen utlovade dock statssekreteraren Daniel Liljeberg en ”bred” skogspolitisk proposition. Proppen ska förenkla och stärka lönsamheten för landets skogsägare och komma i mars 2026. Regeringens plan verkar vara att minska artskyddet och öka regleringarna vad gäller produktion och avverkningar.
LRF och industrin vill ha sämre artskydd
Men oron växer inom ledningarna för LRF och Skogsindustrierna att det bara blir ytterligare en ”tummetott” som inte utifrån deras perspektiv löser alla de problem som regeringen lovat lösa. Mest orolig är virkesköparna för att de utlovade försämringarna av artskyddet inte ska levereras.
Andra, inte minst inom naturvården, tycker att det är oansvarigt av regeringen att i sista stund innan ett val driva igenom en försvagning av naturvården utan att ha med hela riksdagen, som var fallet senast hela skogspolitiken sågs över 1993.
Landets privata skogsägare är de som alltid kommer i kläm. Fokus just nu är att få betalt för skogar de inte kan bruka när det finns höga naturvärden. Kanske så många som tusen skogsägare med familjer, väntar på besked om och när de ska få betalt för skogar med höga naturvärden.
Regeringen vill inte skydda skyddsvärd skog
På en rak fråga om skogsägare ska ersättas av staten när de har så höga naturvärden att de inte får bruka sin skog, svarar samtliga Tidöpartier ja. Men samtidigt stryper regeringen budgeten till samma skogsägare, eftersom man ju inte vill skydda mer skog. Obegripligt! Och allra mest obegripligt är att LRF, som tog hård strid för principen om frivilligt formellt skydd, inte skriker högt nu när det inte finns pengar. Fast det är klart, nu när de tre skogsägareföreningarna transformerats till medlemsägda skogsbolag så vill man ha mycket virke till lågt pris.
Bland skogsfolk jag träffar är den stående frågan varför regeringen inte bara beslutar? Många menar att exempelvis den senaste skogsutredningen egentligen är helt onödig. Eftersom direktiven var så omfattande hade regeringen direkt kunnat fatta de besluten, utan att gå omvägen med en utredning.
Men istället ska allt utredas och remissas. En bekant som arbetar på Skogsindustrierna berättade att de bara i år har tvingats arbeta fram tio (!) skogliga remissvar och fler är på väg.
Skogsstyrelsen håller med kritikerna
Häromveckan blev Skogsstyrelsen JO-anmäld för bristande kontroll av avverkningsanmälningar. Anmälan handlar om över 240 rättsfall, där domstolar underkänt Skogsstyrelsen arbete. Det roliga är att myndigheten håller med. Ytterst handlar det om att regeringen, påhejad av skogsindustrierna återkommande stryper myndighetens resurser. Man vill inte att myndigheten inventerar höga naturvärden. Och virkesköparna vill själva ge råd till skogsägare. Råden är ofta att avverka. Istället borde skogsstyrelsen få mer resurser – så att de kan göra sitt jobb.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
