Wallenbergs stöd till Stegra är en rejäl påtryckning på regeringen om klimatet

Nyheten att Wallenbergsfären satsar 15 miljarder kronor i Stegra betyder att landets tyngsta industrikapitalister tar ställning i klimatfrågan genom att stödja koldioxidfri stålproduktion. Ett viktigt besked, som även ger regeringen Kristersson ett välbehövligt tryck i rätt riktning i omställningen.

Stålproduktionen, av av Sveriges tyngsta basnäringar, är också en av landets största enskilda källor till växthusgasutsläpp. Stegra i norrländska Boden skulle bli en av de nya, koldioxidfria ståltillverkarna, men tillräckligt med villigt kapital har saknats och orosmolnen har hopats. Tills i går, tisdag.

15 miljarder ska nu slussas in i investeringskapital i Stegra och en Sveriges namnkunnigaste företagsledare, förre Volvo-chefen Leif Johansson, träder in som ny ordförande.

Även med dessa nya pengar står Stegra inför enorma utmaningar. Men ska klimatkrisen lösas måste självklart utsläppen minska och fasas ut, på alla fronter. Och för stålproduktionen, liksom för alla industri- och tillverkningsföretag inom EU:s så kallade handlande sektor, finns ett regelverk och en tidtabell för hur det ska gå till: Emission Trade System (ETS) där varje ton koldioxid som släpps ut måste betalas med en så kallad utsläppsrätt.

Inget utsläppsutrymme kvar

Om nedtrappningen av utsläppsrätter sker enligt gällande regelverk finns inget utsläppsutrymme kvar inom EU för traditionell ståltillverkning efter år 2040.

Det finns goda skäl för såväl politiker som för vanliga arbetstagare att oroa sig för hur det betinget ska klaras av. Men politiker, företagare och finansiärer runtom Europa som insett klimatfrågans existentiella betydelse har antagit utmaningen och dragit igång stora och komplicerade industriprojekt för att rädda både klimatet och en viktig basnäring. Hybrit i Luleå och Gällivare och Stegra i Boden är två sådana projekt i Sverige.

Tunga företag kräver plats för klimatet

Näringslivets ansvar är oerhört stort att hamna rätt. Stora näringslivsföreträdares ansvar är rimligen större än de mindres. För en tid sedan manade en lång rad näringsföreträdare i ett debattinlägg i Aftonbladet att klimatfrågan måste uppmärksammas av politiken och ta plats i valrörelsen. Det var tunga företagare som tog till orda: Folksams, JM:s och Axfoods koncernchefer, Stena Recyclings vd och Hagainitiativets generalsekreterare Nina Ekelund, med flera.

När DN i en ledarartikel citerade inlägget och glatt utropade ”äntligen sätter näringslivet press på Ulf Kristersson om klimatet” var detta inte fel i sak. Näringslivet, som väl traditionellt haft en moderat partiledares öra, har tvärtom sedan regeringens tillträde hösten 2022 tvingats bevittna hur denna nonchalerat eller direkt missgynnat klimatet. (SMB presenterade en lång lista över klimatfientliga beslut redan i halvtid, hösten 2024).

Ett namn fattades dock för att inlägget skulle innebära verklig stark press på regeringen: Wallenberg.

Wallenberg höjer trycket

Det kommer nu istället. Att Wallenbergarna satsar så mycket pengar i koldioxidfri stålproduktion är ett ställningstagande som definitivt höjer trycket, både utåt och inåt.

Utåt: Ulf Kristersson vet att Wallenbergssfären nu kräver av regeringen att den måste kämpa med näbbar och klor mot alla försök att riva upp och försämra EU:s klimatomställning, inte minst villkoren i utsläppshandeln. Detta gäller trots att de som vill bromsa klimatarbetet även finns inom Kristerssons eget regeringsunderlag.

Och inåt: mot de många företag inom Svenskt Näringsliv, där Jacob Wallenberg är ordförande, som inte vill minska växthusgasutsläppen och ta kostnaden för detta. Svenskt Näringslivs VD Jan-Olof Jacke kommer nu förhoppningsvis att läsa av läget och undanröja alla tvivel om i vilken riktning organisationen måste gå.