Afrikas mineralrikedomar gynnar inte de fattiga
Nu har Världsbanken utkommit med en rapport som bekräftar det många länge misstänkt: trots stora mineralrikedomar i Afrika minskar inte fattigdomen som önskat. Rapporten visar att mineral- och oljerika länder har en långsammare minskning av fattigdomsantal jämfört med länder utan dessa resurser. I Angola, Kongo – Brazzaville och Gabon har andelen av befolkningen som lever i extrem fattigdom ökat.
Rapporten visade även att oljerika länder presterar sämre än andra länder i bland annat politisk stabilitet, rättssäkerhet och korruptionskontroll. Av dessa var Tchad och Sudan värst.
Intresset för frågan ökar då mer resurser förväntas hittas i framtiden och då många Afrikanska länders ekonomi är starkt kopplade till dessa resurser. Nigeria förväntas kunna leverera olja i samma nivå som 2011 i ytterligare 41 år och Angola förväntas kunna leverera samma nivå i 21 år till. 22 av 48 afrikanska länder har nu kommit att klassas som ”medelinkomsttagande” vilket innebär en inkomst på över 1000 USD per capita. Nu riktas fokus mot hur de nya rikedomarna ska gagna de fattigaste, och fattigdomsbekämpare kräver ökad transparens och ansvarsskyldighet i råvarusektorn för att öka pressen på regeringarna. Som ett steg i rätt riktning röstade EU igenom en lag förra månaden som kräver att EUs olje-, gas-, gruv- och skogsföretag offentliggör sina betalningar till utländska regeringar.
Att inte rikedomarna gynnar de som behöver dem bäst är däremot inte det enda problemet. Förutom miljöpåverkan sektorerna utger är även konfliktmineraler ett stort problem och hur lokalbefolkningen kan bli negativt påverkade av oljeutvinning är väldokumenterat i frågan om Shell i Nigeria.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
