Anders Turesson – om dykänder, forskare och gerillakrigare

Miljöforskningsberedningens huvudsekreterare, Anders Turesson, har fått i uppdrag av regeringen att tänka både stort och fritt kring miljöpolitikens framtida roll.
Under 2012 samlade miljöminister Lena Ek några framstående forskare i en rådgivande konstellation. Namnet blev Miljöforskningsberedningen, och som huvudsekreterare och koordinator valdes Anders Turesson, välkänd i Miljösverige för sina många år som svensk chefsförhandlare i de FN-ledda klimatförhandlingarna.
När Supermiljöbloggen träffar Turesson över en kaffe i arbetsrummet på Miljödepartementet berättar han att det har gått drygt två år av uppdraget som rent formellt sträcker sig fram till hösten 2014, det vill säga mandatperioden ut. Och mycket har hunnit hända.
– Det var från början osäkert hur den här verksamheten skulle utvecklas. Det tar ju ett tag innan man ser vart vissa saker barkar, säger Turesson.
Enligt direktivet ska beredningen bland annat föra en kontinuerlig dialog och ha en direkt rådgivande roll gentemot miljöministern. Detta drog i princip igång direkt i samband med förberedelserna inför FN:s jättekonferens om hållbar utveckling som hölls i Rio de Janeiro förrförra sommaren. Beredningen har även möjlighet att initiera egna utredningar och vetenskapliga synteser. Detta har också skett, där den första stora uppgiften man tog på sig, kanske något oväntat, kom att handla om musselätande dykänder i Östersjön.
– Det var förstås många som undrade varför beredningen hoppade på just detta. Men faktum är att det är ett väldigt intressant case. Fåglar är oerhört känsliga indikatorer på tillståndet i miljön.
Miljöforskningsberedningen fick fatt på Richard Ottvall vid Lunds universitet, som i augusti det året kunde presentera en rapport där problemet i korthet beskrivs ungefär på följande sätt:
Dykänder är en grupp fågelarter som har minskat markant i antal i Östersjön de senaste tjugo åren. Detta tros bland annat bero på födobrist, sjukdomar och ökad predation från rovdjur, men också på klimatförändringar, övergödning, miljögifter, jakt, oljeutsläpp från fartygstrafik samt fiske, som bara det resulterar i att tusentals fåglar fastnar och dör i näten som bifångst varje år.
– För mig visade rapporten framför allt två saker som jag inte varit fullt medveten om, säger Turesson. Det ena är att de musselbankar som fåglarna är beroende av finns i en väldigt liten del av Östersjön. Det handlar om kanske fem procent som därmed är helt centrala områden. Det andra är att Östersjön har en vital roll för flera dykänders hela populationer. Vad vi har här är ju arktiska fåglar som kommer hit för att övervintra. Så plötsligt får de här fem procenten av Östersjön en global betydelse.
 
En helt och hållet annan fråga, som Miljöforskningsberedningen har lagt mycket tid på och som är något av en pågående metaprocess, handlar om miljöpolitikens själva grundförutsättningar.
– Beredning har i uppdrag att också blicka framåt och liksom lyfta sig ur de dagsaktuella frågorna och försöka titta på miljöpolitiken ur ett helikopterperspektiv.
Enligt Turesson handlar det om att få en ökad förståelse för hur miljöpolitiken på bästa sätt ska kunna anpassa sig till en värld som förändras i snabb takt. Som avspark för det här arbetet hade beredningen ett seminarium dit man bjöd in ett tjugotal personer med djup och bred erfarenhet av miljöfrågor. På plats fanns politiker, journalister och företagsledare, samt så klart även ett flertal forskare.
Turesson berättar att man på seminariet var eniga om hur avgörande det är att miljöpolitiken är ordentligt förankrad på allra högsta ort, det vill säga ända upp till finans- och statsministernivå. Men deltagarna kom också fram till att miljöpolitiken måste bli bättre på att koppla ihop sig med egentligen alla politikområden.
– Tänker man efter så är det bara inom själva miljöpolitiken som miljön har högsta prioritet. I alla andra politikområden finns det något annat som prioriteras i första hand, där miljön bara blir en mer eller mindre viktig faktor.
Turesson utvecklar resonemanget:
– Nästan inga miljöfrågor avgörs primärt inom miljöpolitikens domän. Och det kanske är så, får man väl säga med glimten i ögat, att miljöpolitiken till sin själva natur är lite av en gerillakrigare. Där uppgiften är att infiltrera andra politikområden.
 
Sedan starten har Miljöforskningsberedningen också, som Turesson uttrycker det, ”hållit ögonen” på flera andra frågor. Exempelvis har man genomfört ett seminarium tillsammans med den grupp som ledde regeringens ekosystemtjänstutredning, samt ett annat välbesökt seminarium som handlade om vilka konsekvenser havsförsurningen får för livet i havet.
Man har även initierat en diskussion om forskningsläget generellt för hela Östersjön, det vill säga om behovet av en holistisk syn på detta innanhavs problem. Den diskussionen ledde bland annat till att Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten nu genomfört ett projekt som resulterat i en rapport om frågan.
Också kemikalier, biologisk mångfald och det bredare färdplansarbetet som rör klimatet har varit återkommande samtalsämnen inom beredningen. Man har även varit med på ett hörn internationellt. Då handlade det om ett samarbetsprojekt som drogs igång av Sverige, Storbritannien och Norge, New Climate Economy, som är tänkt att analysera kostnader och fördelar som följer av att gå före i klimatarbetet. Lena Ek var initiativtagare till projektet och i uppstarten fick Miljöforskningsberedningen i uppdrag att ta fram en förstudie, varpå Stockholm Environment Institute och även Göteborgs universitet togs in som hjälp.
– Det här visar hur beredningen kan jobba på olika sätt med olika områden inom miljöpolitiken. Jag är glad att kunna redovisa att vi i dag faktiskt är det som vi var tänkta att vara, en arena för dialog mellan vetenskap och politik.
***
Anders Turesson
Ålder: 56 år.
Arbete: Miljödepartementet, som huvudsekreterare och koordinator för Miljöforskningsberedningen.
Bakgrund i urval: Började jobba med EU:s biociddirektiv 1996. Var Sveriges chefsförhandlare i de internationella klimatförhandlingarna mellan 2001 och 2010.
***
Miljöforskningsberedningen:
Ordförande:
Lena Ek (C), miljöminister
Ledamöter:
Christian Azar, professor i hållbar energi- och materialsystem, Chalmers Tekniska Högskola
Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys, KTH
Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi, Göteborgs universitet
Olof Johansson-Stenman, professor i nationalekonomi, Handelshögskolan, Göteborgs universitet
Anna Ledin, professor i vatten- och avloppsteknik, Lunds Universitet
John Munthe, forskningschef, IVL Svenska Miljöinstitutet
Annika E Nilsson, Senior Research Fellow, Stockholm Environment Institute
Annika Nordin, professor i skoglig ekofysiologi, SLU
Johan Rockström, professor i naturresurshushållning, Stockholms Universitet
Henrik Smith, professor i Zooekologi, Lunds Universitet
Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria, KTH
Marie Vahter, professor i miljömedicinsk toxikologi, Karolinska institutet