Det storskaliga fisket i Östersjön ger förluster för både Finland och Sverige

Det är mindre fisk i Östersjön än kanske någonsin förr. Torsk och lax omfattas idag av fiskestopp, men det storskaliga trålfisket efter sill och skarpsill fortsätter. Mycket av fångsten från detta fiske blir nedmalt till djurfoder i stället för att användas till mat. Om detta trålfiske begränsas skulle fiskbestånden bli starkare och ett kustnära fiske kunna ge stora samhällsekonomiska värden, visar en ny rapport.

Rapporten handlar om det finska Östersjöfisket och är utgiven av den oberoende stiftelsen BalticWaters. Dess författare, nationalekonomen Stefan Fölster, har tidigare gjort en studie av hur ett inte bara hållbart utan också lönsamt fiske i Östersjön skulle kunna organiseras. Både i sin nu utkomna finska rapport och i sin tidigare rapport om hållbart Östersjöfiske har Stefan Fölster kunnat visa att det nuvarande storskaliga fisket blivit en samhällsekonomisk förlustaffär.

Fisket ger visserligen intäkter, men när dessa vägs mot kostnaderna för subventioner, skattebefrielser, administration och koldioxidutsläpp blir resultatet i det finska fallet en nettoförlust på omkring fem miljoner euro per år. I Sverige blev den samhällsekonomiska nettoförlusten på industrifisket ännu större, över 200 miljoner kronor per år.

Det storskaliga sillfisket är dessutom skadligt för Östersjöns ekosystem. Torsken och laxen, som redan är illa ute, får mindre att äta när mycket av deras vanliga bytesfisk fångas av trålarna. 

Samtidigt blir också sillbestånden stressade. Enligt rapporten leder detta till sämre kvalitet på fisken, vilket betyder att en ännu större andel av fångsterna bara kan användas som foder. Detta minskar fiskets intäkter och försämrar livsmedelsberedskapen i Östersjöländerna.

Enligt Stefan Fölster behövs en mer långsiktig fiskeripolitik för att fiskbestånden ska hämta sig och kunna skapa större värden för samhället. Om man begränsar det storskaliga trålfisket så att det bara tillåts på ungefär en fjärdedel av Östersjöns yta, och samtidigt minskar dess tillåtna kvoter med två tredjedelar, så skulle både fisken och det kustnära fisket gynnas. 

En sådan omställning skulle i Finland på 50 års sikt kunna skapa samhällsekonomiska värden på nästan en miljard euro. Motsvarande siffra för Sverige är, enligt Fölsters tidigare rapport, 8.6 – 13.9 miljarder kronor.

Stiftelsen Baltic Waters sammanfattar de två rapporterna i en artikel som slutar i tre policyrekommendationer:

• Det storskaliga trålfisket bör begränsas eller pausas så att fiskbestånden kan återhämta sig.
• En zonindelning med skyddade områden bör införas, och fiskekvoterna styras om till det kustnära fisket.
• Fiskeriförvaltningen bör stärkas genom bättre kontroll, anpassade kvoter och tätare samarbete mellan Sverige och Finland.