Bromsad avsmältning i Arktis – men ropa inte hej

Havsisens avsmältning i polartrakterna har gått ner betydligt de senaste 20 åren. Det är bra för isbjörnarna just nu, men inte ett tecken på att klimatet slutat förändras. Ny forskning visar att uppbromsningen är inom ramarna för klimatets naturliga variation och inte kommer att hålla i sig i längden, så länge koldioxidutsläppen fortsätter.

Uppvärmningen i Arktisregionen går fyra gånger fortare än genomsnittet i världen. Det beror bland annat på ”albedo-effekten”: att snö och is reflekterar solljuset tillbaka ut i rymden. Mycket snö och is innebär alltså mindre uppvärmning, medan en minskning av istäcket skapar mera värme.

Forskarna har därför förvånats över att havsisen i polarregionen faktiskt inte minskat mätbart sedan 2005. Den har visserligen inte ökat, men inte heller smält bort i den utsträckning man väntat sig. Därför har en forskargrupp nu studerat tusentals variationer av klimatmodeller där man matat in kända utsläpp av klimatgaser från 1979 och framåt. Deras studie har publicerats i tidskriften Geophysical Research Letters.

Många modeller visade en paus

Merparten av de modeller som studerades ledde till ett avsmältande istäcke, men så mycket som en femtedel av dem visade i stället det som faktiskt skett: en paus på ett eller ett par årtionden. Denna paus beror troligen på utvecklingen i havsströmmarna i Atlanten och Stilla havet, och är att se som en naturlig variation i klimatet. Den nuvarande pausen kan väntas upphöra inom 5-10 år, tror forskarna.

Studiens ledare Mark England, professor i geosystemvetenskap, varnar i en artikel i tidningen Guardian för att använda pausen i avsmältningen som ett bevis för att klimatkrisen kan nonchaleras. ”Klimatförändringarna är odiskutabelt verkliga, skapade av människan och mycket allvarliga”, säger han. 

Som en rullande boll

Mark England har också skrivit en gästkrönika på Carbon Brief, en brittisk webbplats som inriktar sig på klimatforskning och klimat- och energipolitik.Där framhåller han att många av de modeller som innehöll en paus i avsmältningen samtidigt visade att havsisen smälter ännu snabbare när pausen väl är slut. Han liknar situationen vid en boll som rullar nerför en ojämn klippsluttning. Bollen kan ibland stötas till i sidled eller till och med studsa bakåt – men till slut rullar den ändå fortare och fortare utför.