Klimatprofessorn föreläser för vanligt folk om skogen – ”Jag får jätteintressanta frågor”

Universitet och högskolor har till uppgift att utbilda och forska. Samt även att sprida sin kunskap till allmänheten – den så kallade tredje uppgiften. SMB passade på att lyssna till klimatforskaren Markku Rummukainen vid Lunds universitet när han föreläste i Alingsås om skogens klimatnytta, inbjuden av Senioruniversitet. Och fick en liten pratstund med professorn.

Rummukainen, som deltagit i FN:s klimatpanel och studerat klimatfrågan under de senaste 30 åren, har på senare tid fördjupat sig i frågan om skogarnas roll just för klimatet. Han ligger bakom flera studier som undersökt forskningsläget om hur skogarna ska hanteras för att göra störst nytta för klimatet.

Entydiga resultat om skogens klimatnytta

Hans slutsatser om vad forskningen säger är entydiga: skogens viktigaste bidrag till klimatet är att lagra så mycket kol som möjligt. Det sker genom lägre avverkningstakt och, eller, längre omloppstider – det vill säga träden står kvar längre än vad de gör idag innan slutavverkning. Därtill behöver kalhuggningen som metod ersättas med skonsammare sätt att avverka, av både biologiska och klimatologiska skäl, förklarar han metodiskt för lyssnarna och visar bilder och diagram.

– Det råder stor enighet om detta, konstaterar han.

Han menar här inom forskarvärden.

Inom skogsindustrin och en stor del av politiken är man däremot inte alls med på slutsatserna. Rummukainens rön har ifrågasatts för att han inte är skogsforskare, utan klimatforskare, på sina håll på ett mycket nedlåtande sätt.

Skogsindustrins falska matematik

Han tar upp just ifrågasättandet av det vetenskapliga kunskapsläget, till exempel från skogsindustrin som tar till många knep för att visa att intensiv avverkning med kalhyggesbruk tvärtom är mycket effektivt för klimatet.

– Det förekommer att industrin räknar dubbelt och överdriver betydelsen av den så kallade substitutionseffekten, alltså att träprodukter ersätter produkter som bygger på användningen av kol och olja. Dessutom blir bara 20 procent av träråvaran långlivade produkter, resten är bränsle och kortlivade varor som släpper ifrån sig koldioxiden inom några år. Samtidigt tar det många tiotals år för en skog att växa upp och fånga in samma mängd koldioxid, säger han och visar en bild över skogsnäringens egen, felaktiga matematik.

Här ett exempel på Skogsindustriernas sammanställning daterad 2019, som ska visa hur stark klimatnytta skogsbruket ger. Men, konstaterar Markku Rummukainen, de 42 miljoner tonnen fossilreducering från skogsprodukter är en dubbel- eller felräkning då produkterna bokförs på andra konton, eller inte innebär någon substitution alls.

När föreläsningen är slut räcker några i publiken upp händerna. En person, som sett en snabbväxande salixodling intill en väg, undrar om energiskog är positivt eller negativt ur klimatsynpunkt. Rummukainen svarar snabbt att nyttan sannolikt är plus minus noll för klimatet – det kol som snabbt binds i biomassan släpps ju snabbt tillbaka ut i atmosfären när den eldas upp i något värmeverk.

Efter frågestunden har det gått en och en halv timma och forskaren gör sig beredd för avresa. Men han hinner med att svara på några frågor från SMB också:

”Folk är nyfikna över vad som är nytt”

När du är ute och föreläser, märker du om vanligt folks attityder om skogens roll förändrats på senare tid?

– Jag märker att det finns många som är nyfikna och vill veta mer om vad som är nytt, jämfört med hur man har sett på skogen tidigare. Och vill veta vad man kan göra själv. En del är positivt nyfikna, andra mer defensiva, säger Markku Rummukainen.

Med tanke på allt fokus idag om skogens roll, tror du det börjar samlas tillräckligt med argument för att faktiskt påverka politiken och skogsindustrin?

– Jag anser att vetenskapen om skogens klimatnytta är rätt stark idag. De stora dragen känns tydliga och säkerställda. Men inom politiken och industrin är det fortfarande ofta andra argument som väger tyngst.

Du känner ju väl till både Sveriges och Finlands skogsbruk. Är det dessa länder som är de svåraste bromsklossarna inom EU för att förändra skogspolitiken i mer klimat- och miljövänlig riktning?

– Ja, de är bland de mer konservativa, men det finns också andra länder, till exempel Österrike och några till. Ibland kommer dessa med gemensamma inspel med krav på att den gamla politiken inte ska förändras.

Får nya idéer av mötena med folk

Slutligen, är det roligt att som forskare träffa allmänheten och berätta lite mer populärt om de vetenskapliga rönen?

–Ja, jag tycker det är jätteintressant. Jag får till exempel frågor som jag inte tänkt på själv och som kommer från det verkliga livet. Då får man nya idéer och även viss ödmjukhet, när vetenskap och allmän praktik möts.

Inom kort är det dags för nästa besök ”i verkligheten” för Markku Rummukainen. Han är tingad till den årliga vetenskapsveckan i Lund, där han ska redogöra för och spana om läget för klimatet för tio år sedan, idag och tio år framåt i tiden. Förhoppningsvis kommer många och lyssnar.