Vattenbrist världen runt – del 2

Misslyckade dammprojekt i Iran, bondeprotester i Spanien och höjda köttpriser i USA. Det är några exempel på vad vattenbristen i världen lett till. I den här artikeln, den andra i SMB:s miniserie om vatten och vattenbrist, beskriver vi en del av följderna av det som FN kallat ”vattenbankrutt”. 

Nästan tre fjärdedelar av världens befolkning bor, enligt en nyligen utkommen FN-rapport, i länder med osäkra vattentillgångar. Det innebär att människorna inte kan lita på att de alltid kan få tag på rent vatten till sina hushåll.

Ett exempel är Iran, som just nu utsätts för krig men som också länge utsatts för brist på vatten. 19 stora dammar i landet är nästan tomma, och hela 97 procent av landet anses lida under allvarlig vattenbrist. Det är så illa att presidenten Massoud Pezeshkian i december förra året varnade för att huvudstadenTeheran, en stad med över 15 miljoner invånare, kan få evakueras ”dag noll” – den dag befolkningen inte längre kan förses med vatten.

Vattenbristen i Iran har flera orsaker. En är att mullorna som tog makten vid den islamiska revolutionen 1979 ville göra landet självförsörjande på jordbruksprodukter. Därför lät man bygga många dammar utan att först undersöka hur mycket vatten som skulle kunna tas ut utan att tömma tillgångarna.

”Vattenmaffia”  med politiska kontakter

Till problemet hör också, enligt en artikel från tankesmedjan Atlas Institute, det som i Iran kallas ”vattenmaffian”. Namnet står för en handfull företag som har nära band till regeringen. Dessa företag struntar ofta i experters råd när de lanserar stora och för politikerna intressanta projekt som dammbyggen.

Gotvand-dammen anges som ett exempel på detta. Där hade experter varnat för att salthaltiga klippor nära dammen kunde skada vattnet. Byggföretagen i ”vattenmaffian” ville ändå genomföra det mycket dyra dammprojektet, och täckte bara saltbergen med ett lager av lera. Men leran upplöstes snabbt… och likaså saltet. Utflödet av salt har nu gjort dammens vatten omöjligt att dricka, och har även förstört hela ekosystemet i floden Karoon. 

Både översvämningar och torka i Spanien

Efter flera års svår torka råkade Spanien år 2024 ut för torkans motsats: extrema regn som orsakade en katastrofal översvämning i Valencia. Varken infrastrukturen eller myndigheterna var beredda på det våldsamma vädret, fast skyfall tillhör de fenomen som väntas bli vanligare med den globala uppvärmningen.

Torka förekommer annars oftare än häftiga regn i Spanien. Atlas Institute ger Axarquía i Málagaprovinsen som ett exempel. Där hade dammarna i januari 2024 mindre än en tiondel av sin normala vattenmängd. Myndigheterna bromsade uttaget av vatten för bevattning, men jordbrukarna övergick då till att använda brunnsvatten. Det gjorde grundvattennivåerna riskabelt låga, så att även det vattenuttaget fick bromsas. Bönderna förlorade stora delar av sina mango- och avocadoskördar, och missnöjet är stort.

Oroande vattenbrist i USA

Även i USA har det vattenkrävande jordbruket problem. Nästan 60 procent av landets yta befann sig i torka i slutet av mars i år, enligt U.S. Drought Monitor. Detta gäller bland annat de delar av Södern där man odlar sockerrör, ris och jordnötter, liksom veteodlingarna och boskapsfarmerna på den stora slätten Great Plains. 

Vi går in i växtsäsongen med nästan rekordlåg markfuktighet. Läget är dåligt och blir värre hela tiden,” säger Brad Rippey från amerikanska jordbruksdepartementet till Washington Post. 

Torkans effekt på skördarna i USA väntas leda till högre matpriser. Priset på kött har redan gått upp med 14 procent sedan förra året och väntas öka med ytterligare 10 procent i år.

Många konflikter kan väntas följa i vattenbristens spår i USA. En gäller vilka gårdar som ska få använda flodvatten för bevattning. Här finns ett system som innebär att de äldsta vattenrättigheterna prioriteras medan de senaste vattenrättigheterna är de som först begränsas. För bönderna runt floden Yakima i staten Washington innebär det att alla som fick sina vattenrättigheter efter 1905 bara kommer att få 44 procent av sin ordinarie tilldelning i år.

Avsaltning en sista utväg

Avsaltning då? Det är en lösning som enligt Atlas Institute prövas både i Iran och Spanien. Iran bygger en 80 mil lång ledning som ska pumpa havsvatten in i landet för avsaltning. Spanien är redan främst i EU på området och planerar att bygga ännu fler anläggningar.

Men avsaltning har nackdelar. Det är dyrt, vilket ger högre vattenpriser för konsumenterna. I Barcelona, till exempel, har priserna gått upp så kraftigt att mer än en tiondel av invånarna nu har svårt att betala sina vattenräkningar. Avfallet från en avsaltningsanläggning är också farligt för miljön, och en lång ledning som den i Iran kan läcka och skada omgivningen.

EU:s Blue Economy Observatory, en sajt inriktad på hav och ekonomi, ser därför avsaltning som en allra sista utväg. Först bör alla andra sätt att förbättra situationen användas. Det är åtgärder som att renovera gammal infrastruktur, sluta använda dricksvatten i onödan, återanvända vatten när det går, odla mindre vattenkrävande grödor, använda mer sparsam bevattning och hålla noggrann kontroll på läget i dammar, floder och grundvattenreserver.