Grönlands naturtillgångar i fokus

Grönland har hamnat i politiskt fokus och världens uppmärksamhet riktar sig mot ett land som normalt inte drar till sig stor internationell uppmärksamhet. Anledningen är USA och President Trumps återkommande och på den senaste tiden mer ihärdiga uttalanden om Grönlands relation till USA. Många beskriver det amerikanska intresset som militärt. Men vid sidan om det finns också en önskan om att få tillgång till de omfattande Grönländska naturtillgångarna.

Grönland har stora fyndigheter av både olja och uran. Här finns också flera sällsynta jordartsmetaller som zink, järnmalm, koppar och nickel. Det är metaller som behövs för den teknik vi omger oss med dagligen, men som också är nödvändiga för den gröna omställningen. Kina kontrollerar idag till stor del både brytningen och förädlingen av dessa sällsynta jordartsmetaller. Det sätter resten av världen i en beroendeställning, ett beroende som USA men också EU är intresserade av att bryta.

Grönland på åttonde plats

Grönland är på åttonde plats på listan över de länder i världen som har mest sällsynta jordartsmetaller. Två av världens största fyndigheterna tror geologer också finnas här, och Grönland rymmer totalt uppemot 1,5 miljoner ton av dessa metaller. Enligt beräkningar tror man att de här tillgångarna skulle kunna bidra med 25% av den globala efterfrågan på sällsynta jordartsmetaller. Andra länder som har stora tillgångar är Kina, Brasilien. Indien och Australien men också USA är i topp åtta i världen.

På EUs lista över identifierade kritiska råmaterial som bedöms avgörande för EU och den gröna omställningen finns hela 25 av 30 av dem på just Grönland. Jordartsmetallerna bedöms avgörande eftersom de möjliggör permanentmagneter i bland annat vindkraftverk, elmotorer i elbilar och generatorer för förnybar energi. Utan dessa metaller skulle effektiviteten hos de här teknologierna sjunka.

Möjligheten att utvinna sällsynta jordartsmetaller eller andra naturtillgångar har hittills varit begränsad på Grönland. Ett hårt klimat och en ogästvänlig terräng är några anledningar till att Grönland tidigare inte haft stora gruvor. Omständigheter för det förändras däremot i takt med att istäcket smälter vilket tillgängliggör nya områden på ön.

Förbud mot uranbrytning

Det är inte bara den fysiska miljön på Grönland som gör det svårt att utvinna de sällsynta jordartsmetallerna som så många är intresserade av att få tillgång till. Det finns sedan fem år tillbaka också ett förbud mot uranbrytning på ön, något som i praktiken gör det svårt att bryta även andra metaller då de två ofta förekommer tillsammans.

Ett exempel är Kvanefjeld i södra Grönland. Ett projekt för att möjliggöra brytning av sällsynta jordartsmetaller som drevs av australiska Energy Transition Minerals, vilket var ett av världens största projekt. Projektet har nu helt stoppats på grund av allt för höga halter uran. Stoppet har gjort att det australienska företaget nu stämt Grönland på 11 miljarder dollar för expropriation, eftersom de menar att statens blockering av mineralerna och uranet är ett otillåtet ingrepp i investerarnas rättigheter.

200 000 ton avfallsprodukter

Tanbreez, ett annat aktivt projekt är däremot unikt. Av de 147 aktiva mineral licenser som finns på Grönland är Tanbreez det enda som faktiskt fått en så kallade licens för exploatering. Beläget på den grönländska sydspetsen finns här stor tillgång på bland annat eudialytmalm. Malmen är rik på sällsynta jordartsmetaller som neodym och cerium som används för omställningen av transportsektorn. Fyndigheten innehåller även gallium, en mineral som nyligen utsatts för kinesisk exportkontroll på grund av dess användning inom militären. Bakom Tanbreez-projektet finns ett flertal privata ägare men också ett kinesiskt bolag. Det bolaget är redan projektets största ägare och det finns en oro att de ska köpa hela projektet och gruvdriften. Ett köp som skulle stärka Kinas ställning ytterligare.

Förutom de sällsynta jordartsmetallerna förväntas Tanbreezprojektet generera stora mängder giftiga avfallsprodukter med tungmetaller som arsenik, kadmium och bly samt surt dräneringsvatten. Enligt kalkylerna kommer projektet varje år att dumpa 200 000 ton avfallsprodukter i en närliggande sjö. Detta skulle skada den biologiska mångfalden på plats, men även riskera att skada arter och ekosystem nedströms från sjön.

Uranbrytningen är en nyckel

2021 beslutade Grönland om ett förbud mot uranbrytning på Grönland. Det har bara varit tillåtet att bryta uran under en kort period, mellan 2013 och 2021. Innan det har det varit förbjudet ända tillbaka till 1950-talet och någon brytning av uran har heller inte skett under den tiden. Oron för brytningens miljökonsekvenser, framför allt riskerna för vattenföroreningar och radioaktivitet, har hindrat tillstånd för uranbrytning. Det var också en av huvudanledningarna till att förbudet trädde i kraft för fem år sedan.

Uranbrytning skapar stora mängder radioaktivt avfall som kan förorena vatten, luft och även livsmedel. Det i sin tur kan föra med sig hälsorisker som cancer och genetiska skador till både djur och växtliv. De dammar och områden där avfall för gruvbrytning förvaras måste kunna motstå stora påfrestningar. Något som är särskilt känsligt i det grönländska hårda klimatet med permafrost och extremt väder. På lång sikt ökar det risken för föroreningar av känsliga vattendrag och isfria områden.

Sätter Grönland i rampljuset

Förbudet mot uranbrytning på Grönland är det som effektivt sätter stopp för utvinningen av sällsynta jordartsmetaller. Därför är det en nyckel för att kunna utvinna även andra fyndigheter. Att påverka den inhemska politiken i riktning mot ett slopat förbud är ett av de intressen USA har när det kommer till kontroll över Grönland.