Organisationen Klimatkommunerna kritiserar i sitt remissvar den statliga utredningen om konsumtionsmål för koldioxidutsläppen. Utredningen saknar nästan helt förslag om styrmedel för att klara målet, konstaterar man.
Utredningen lades fram i mitten av mars av riksdagens miljömålsberedning och väckte en hel del internationell uppmärksamhet. Detta eftersom utsläppen av växthusgaser i de internationella överenskommelserna som regel bokförs i de land de uppkommer. Var produkterna eller tjänsterna som skapats av utsläppen konsumeras har inte varit reglerat.
Utredningen slog fast att Sveriges konsumtionsbaserade utsläpp från import också måste minska. År 2045 ska de vara nere i ”netto-noll.” Det vill säga samma mål som gäller för våra territoriella utsläpp, innanför landets gränser.
Det handlar om mycket stora volymer koldioxid. Enligt Scb:s statistiska beräkningar har 2019 års importerade konsumtion, inklusive utrikesflyg, gett upphov till utsläpp av cirka 50 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
Det är mer än de svenska nationella utsläppen som nu uppgår till cirka 43 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Svenskarnas beting för att klara att bli nollutsläppare i mitten av seklet, år 2045, är alltså dubbelt så stort med det här synsättet.
Hur det ambitiösa konsumtionsmålet om 23 år ska nås ger utredningen dock ytterst liten vägledning om. Och den bristen får nu kritik i Klimatkommunernas remissvar:
Det föreslagna målet signalerar att tekniska lösningar kommer att vara tillräckliga, men ska vi lyckas vända utsläppskurvan i tid behöver vi också förändra hur vi konsumerar, det är både forskningen och IPCC eniga om, skriver man.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
