Regeringens kritik mot EU för sänkta utsläppskrav klingar falskt

I tal och skrift har flera ministrar uttryckt sig väl om EU-kommissionens klimatfientliga förslag att sänka ambitionerna för utsläppshandeln ETS – världens idag absolut bäst fungerande politiska verktyg mot koldioxidutsläppen. Men regeringen har med sina beslut ända sedan den kom till makten formligen skrikit ut att klimatet är oväsentligt. Och i EU sitter ledamöter från Tidöpartierna som jobbat hårt för att försämra unionens klimatpolitik. Trovärdighet saknas med andra ord, skriver Jan Lindsten i SMB:s ledarartikel.

EU-kommissionen lade förra veckan fram sitt inte särskilt oväntade förslag: Utsläppshandelssystemet (Emissions Trade System) ska revideras, i betydelsen mildras för de utsläppstunga företagen inom unionen. Varje ton koldioxid som ett företag släpper ut kräver en utsläppsrätt. Enkelt förklarat ska, enligt förslaget, antalet utsläppsrätter för varje år inte räknas ned och dras bort från marknaden lika mycket som enligt gällande plan. Det betyder att rätterna blir fler, och därmed billigare. Och att utsläppen blir högre.

Företag som satsar stort på klimatomställningen och har investerat mångmiljardbelopp i till exempel fossilfritt stål – som svenska Stegra och SSAB – riskerar nu att missgynnas starkt.

Wallenbergs satsning en påtryckning

När ekonomiskt pressade Stegra fick Wallenbergsfären som tung uppbackare, konstaterade SMB att regeringen nu fick en välkommen press på sig att verka för att villkoren för företag som ansluter sig till klimatomställningen inte försvagas av försämrade villkor. Och, ja, statsministern skrev tillsammans med sin finska kollega Petteri Orpo i sent läge ett skarpt brev till EU-kommisionen om ETS, kunde DN berätta.

Och när förslaget väl lagts fram hade han kritik att komma med.

Fredagens förslag från EU-kommissionen om ändringar om ETS är orättvist mot svenska företag som legat i framkant och gjort nödvändiga satsningar i omställningen, skrev Kristersson i en kommentar.

Klimatminister Romina Pourmokhtari (L) tog också till orda. Hon skriver, välformulerat, följande:

Mitt i ett brinnande varmt Europa väljer kommissionen att fega ur och försvaga unionens kraftigaste verktyg för minskade utsläpp. Förslaget rubbar spelreglerna för alla företag som ligger i framkant och investerat i sitt klimatarbete. Regeringen kommer att kämpa med näbbar och klor, med svenskt näringsliv och industri i ryggen, mot denna uppluckring.

Och så ännu en röst från regeringen om saken:

Medan vissa medlemsstater driver på för att försvaga Europas mest effektiva klimatinstrument är vår ståndpunkt tydlig: Vi kommer att motsätta oss alla försök att urvattna systemet, säger EU-minister Jessica Rosencrantz (M), citerad i Politico.

Ja, det är inget fel alls på ovanstående uttalanden. Men att säga och göra är två olika saker. När till exempel Romina Pourmokhtari (L) kritiserar kommissionen för att ”fega ur” från sitt kraftigaste verktyg för minskade utsläpp, faller samma kritik på henne själv och regeringen i sin helhet. Hon och den har fegat ur från Sveriges idag viktigaste klimatuppgift – att snabbt reducera transportsektorns utsläpp med hjälp av höjda priser på fossila drivmedel och substitution av dessa med hjälp av skärpt reduktionsplikt.

Avlövar nationell klimatpolitik

Ja, regeringens politik på klimatområdet har genomgående kännetecknats av en strävan att avlöva den nationella politiken från klimatinnehåll så mycket som möjligt – bland annat med motiveringen till att det är effektivare och bättre att den återfinns på EU-nivå.

Desto mer angeläget är det naturligtvis då att EU:s klimatpolitik inte försvagas. Ingen enda politiker i hela Sveriges riksdag, och naturligtvis inte heller i regeringen, har kunnat sväva i ovisshet om stämningen och tonläget i en rad EU-länder och hos en rad klimatförnekande och högerpopulistiska partier i och utanför EU-parlamentet.

Tio länder, med Italien och Polen i spetsen, står huvudsakligen bakom pressen på kommissionen att urvattna ETS-systemet. Och EU-parlamentet hyser enskilda politiker och partigrupper som helt eller i huvudsak förnekar klimatkrisen och vill avskaffa allt eller det mesta av EU:s klimatpolitik. Hit hör tvivelsutan parlamentariker från Sverigedemokraterna – det parti som gjorde det möjligt för Ulf Kristersson att bli statsminister, och vars genomslag i regeringsarbetet vittnar om full betalning för detta.

Tidöpolitiker i EU sänker klimatpolitiken

Men här finns även partikamraten till vice statsminister Ebba Busch, Alice Teodorescu Måwe (KD) som starkt motsätter sig viktiga delar av EU:s klimatpolitik och vill revidera kraven.

Och här finns profilerade Tomas Tobé och Jörgen Warborn (M), som drivit på inom sin egen konservativa, kristdemokratiska EPP-grupp för att sänka klimatambitionerna med välvillig hjälp från ytterhögerns klimatförnekare. Det har delvis handlat om annat än ETS, bland annat klimattullar och fossilbränsledrivna bilar och i Jörgen Warborns fall om sänkta ambitioner inom hållbarhetsdirektivet CSRD.

Men allt detta hänger ihop. Naturligtvis har aptiten ökat hos de tyvärr många EU-politiker som vill sätta kniven i det mesta som ser det minsta grönt ut.

Svenska ministrar väser i mungiporna. Samtidigt som deras partikamrater i EU-parlamentet fraterniserat med Europas ytterhöger och aktivt sökt samarbete med den om att försvaga unionens klimatarbete. Det skapar ingen trovärdighet alls.

Men låt oss hoppas på att regeringen revanscherar sig med stenhård lobbying mot ETS-förslaget när det nu ska processas igenom alla EU:s beslutsnivåer. Och försöker att, om möjligt, sätta grimma på svenska klimatlikgiltiga eller förnekande EU-parlamentariker.