Rockström efterlyser ledarskap på den globala miljöscenen

Johan Rockström, Stockholm Resilience Centre, efterlyser ett starkare ledarskap för miljöfrågor i samband med den stora konferensen Stockholm +40, som äger rum just nu, i en debattartikel på DN Debatt. 

Tillsammans med SEB:s seniorekonom tillika adjungerad professor Klas Eklund skriver de om hur Sverige, och världen, har tappat styrfarten i miljöfrågorna efter den så hoppingivande och ambitiösa konferens om miljö i Stockholm 1972. Då hade vetenskapen inte kommit lika lång som i dag, ändå var man mer benägen att lägga större fokus på att lösa miljöproblemen. Sen dess har visionen gått från att framtiden låg i hållbar välfärd till att se ett motsatsförhållande mellan miljö och jobb, hållbarhet och tillväxt. De målar upp en dyster, men välbekant bild:

Jorden upplever just nu en global massutrotning av arter. Tillgången till färskvatten är i fara för miljarder människor. Kol-, kväve- och fosforcyklerna förrycks. Sammantaget håller mänskliga aktiviteter på att slå i taket av vad biofysiska och ekologiska processer på jorden klarar av – vilket ger stora risker, inte bara för folkhälsa, jordbruk och livsmedelsförsörjning utan också i krassa ekonomiska termer. Anledningen är inte bara att naturkapital skadas. Vi riskerar även tröskeleffekter, med accelererad avsmältning av Arktis is, kollaps av marina fiskeresurser och uttorkning av jordbrukslandskap.

 Rockström och Eklund erbjuder tre råd om vad som bör göras, alla lika välkända. 1. Grön skatteväxling, 2.
Sverige kan påverka EU och 3. Prioritera global miljö. Det är inga nyheter, de är relativt enkla att föra in i det nuvarande miljöarbetet och som de påpekar i sin artikel: det finns rum att ta ledartröjan eftersom ingen annan verkar vilja gå före.

Ändå händer det inget. Istället ser vi ett utmärkt exempel på mycket prat och lite verkstad, som det så fint heter.