”Universiteten måste stötta svenska klimatforskare mot hot och trakasserier”

Även svenska klimatforskare utsätts för hot och trakasserier, och stödet från arbetsgivarna är ofta svagt. En följd är att många undviker att medverka i öppna arrangemang och idkar självcensur. Det skriver två Uppsalaforskare i ett debattinlägg och kräver åtgärder från akademiernas sida. Förra året publicerade de en undersökning där 30 svenska klimatforskare intervjuades om sina erfarenheter.

Intervjun med klimatforskarna gjordes av docenten i miljövetenskap Mikael Karlsson och doktoranden Laila Mendy vid Uppsala universitet. Deras studie publicerades i Kungliga Vetenskapsakdemiens tidskrift Ambio.

Forskarna fick även besvara frågan om hur de hanterade de fientliga bemötandena. Svaren gav en rätt nedslående bild.

Kvinnliga forskare drabbas hårdare

Enligt intervjuerna är det vanligt att klimatforskarnas rapporter och studier misstolkas och förvrängs för att sedan användas i politiska syften. Den här kritiken är inte av samma slag som ordinärt, sakligt ifrågasättande av studier, utan medvetet förvrängande och misskrediterande. Hot och trakasserier förekommer ibland och drabbar i högre grad kvinnliga forskare än manliga.

Frågan om hur forskare hanterar detta har inte studerats så mycket, men i Karlssons och Mendys studie ställdes alltså frågan. Det visade sig att klimatforskarna ägnar sig åt ökad självcensur och rentav ibland undviker att publicera sina resultat. Viljan att medverka i offentliga sammanhang och vara aktiv inom sociala medier påverkas också negativt.

Mikael Karlsson och Laila Mendy skriver nu i ett debattinlägg i forskningstidningen Curie att de svenska universiteten måste bli mer aktiva med att stötta sina klimatforskare:

Det handlar inte bara om att tillhandahålla fysiskt skydd utan också om att skapa miljöer där forskare kan arbeta och kommunicera utan rädsla för hot och trakasserier. Men när vi frågar forskarna om de upplever stöd från sina arbetsgivare är resultatet nedslående. Det saknas ofta resurser och annat stöd. Så länge det inte rör sig om allvarliga personhot får problemen begränsad uppmärksamhet, framhåller de.

Stöttning behövs på olika sätt. Dels utbildning på individuell nivå, inte minst för doktorander, om strategier för att hantera och bemöta vetenskapsförnekelse. Men även större satsningar på högre nivåer inom akademierna, framhåller forskarna.

Alla lärosäten behöver sjösätta kraftfulla kommunikationsstrategier för att motverka vetenskapsförnekelse i samhället. Viktigast är att förebygga desinformation och att verka för en kultur där forskning och forskare respekteras, betonar Karlsson och Mendy i sitt inlägg.

Trenden överlag i världen, även i demokratiska stater, är att den akademiska friheten i stort är under stark press, långt ifrån bara avseende klimatforskning. I slutet av förra året stod Högskolan i Borås värd vid den svenska lanseringen av organisationen Scholars at Risks årsrapport Free to Think 2025. Bara under detta år dokumenterades 395 olika slag av attacker och hot mot forskare, studenter och universitet i 49 länder. Det rör sig om allt från allvarligt våld och försvinnanden till sådant som indragna anslag, inskränkta resevillkor och andra förbud och hinder.