Utmanande utställning om förstörd natur – vi träffar fotografen Hans Strand & Johan Kuylenstierna

I aktuella ”Manmade Land” på Fotografiska visar Hans Strand hur naturen formas av mänsklig hand. De vackra och förfärliga bilderna kompletteras med text skriven av Johan Kuylenstierna, avgående chef för Stockholm Environment Institute och en av Sveriges främsta miljöprofiler. 
Under rundvandringen i Fotografiskas utställningsrum möts besökare av förgiftade floder och monokulturella odlingslandskap. Det är några timmar kvar till vernissage och fotografen Hans Strand talar engagerat om fotografierna som omger oss.
– Här är floden Rio Tinto, vars miljö påverkas kraftigt av en närliggande gruva. Vid första anblick tycker man att fotot är läckert – men sedan inser man att det faktiskt är gift det handlar om. Det här är landskap som är fullständigt skapade av människan.
Strand har ägnat merparten av sin karriär åt att porträttera orörda naturmiljöer. Men nu har något förändrats.
– Jag har brunnit för fotografi sedan jag som tjugofemåring reste på skolresa till nationalparken Yosemite med min första egna kamera. Under massor av år fotade jag vilda landskap, öknar, arktiska och antarktiska miljöer. Men nu har jag på något vis tröttnat på det. Jag har tröttnat på att visa vad som är vackert och oskuldsfullt. Jag vill beröra andra saker.

Konflikt inom klimatfrågan

De till synes vackra landskapen är i själva verket typexempel på hur natur och kultur sammanblandas – men vilken effekt får det på åskådaren? Johan Kuylenstierna menar att utställningen gör det abstrakta mer begripligt.
– Jag ville delta i det här just för att det är svårt för gemene man att koppla vår vardag med sådant som händer längre bort, om det så är till palmoljeodling i sydostasien eller sojaproduktion i Brasilien. Det är därför det är så viktigt med den här typen av utställningar, som kopplar ihop text och forskning med bild.
Kuylenstierna pekar specifikt på att bilderna visar på en konflikt inom klimatfrågan, där omställningen till ett fossilfritt samhälle kan leda till exempelvis ökad gruvnäring – och därmed fortsatt rovdrift på naturens resurser.
– Idag ligger allt tryck på att på att vi ska bort från det fossila. Men om man tittar 30-40 år fram i tiden så ser vi att alla lösningar som presenteras innebär ökat behov av metaller, mineraler och biomassa. Därför symboliserar bilderna också någonting som fortfarande kan vara verkligt även i framtiden, om vi inte bygger in hållbarhet i systemet. Det här är väldigt kontroversiellt – när man exempelvis utmanar elbilen som klimatvänlig, eller när man överlag utmanar den nya tekniken, som i grunden inte är så miljöanpassad om man tar hänsyn till alla de mineraler som behövs.
Du pratar om att bygga in hållbarhet i systemet – hur gör vi det i praktiken? 
– Till exempel vid design av nya produkter, då måste det vara lätt att återvinna material och jobba med cirkulariteten. Vi måste få in tanken om att det här är lån av naturresurser som ska tillbaka in i systemet, och inte som idag när det är ett linjärt system där man köper något och sen slänger det. Man måste också se till kostnaderna, idag betalar vi inte för vår miljöpåverkan.

Flyg, förutsättningar och framtid

Samtalet leder in oss på frågan om individens ansvar kontra samhällets. Hur ser fotografen och miljöexperten på det faktum att deras egna arbeten innebär mycket tid i klimatbelastande flygfarkoster?
– Jag flyger till Spanien, och väl där åker jag med en helikopter som drar 150 liter jetbränsle i timmen. Och det är väl inte bra. Det kostar på att göra de här grejerna. Vi har ju jättemånga miljöambassadörer som flyger över hela jorden, och deras miljöpåverkan pratar vi väldigt lite om. Men naturligtvis är ju jag inte heller världens bästa på att leva som jag lär, säger Strand.
Kuylenstierna är inne på samma spår.
– Jag är tudelad. Flyget är ju utan tvekan ett stort problem. Det står för en liten andel globalt, men vi ska komma ihåg att det blir en enorm tillväxt om alla som inte kunnat resa hittills kan göra det. Jag är också av uppfattningen att resande i grunden är väldigt bra, man får se världen och det som känns långt borta kommer närmare. Det gör att mitt grundresonemang är att det är viktigare att driva på teknikutveckling, även om man också måste kolla på hur flyget ska betala sin miljökostnad. Man måste sätta upp tydliga mål så det blir fart på forskning och näringsliv. Vi måste definitivt ha en diskussion, men vi vet ju också hur svårt det är politiskt, exempelvis med flygskatten.
Det politiska läget är inte bara svårnavigerat inom landets gränser. Jag frågar Kuylenstierna vad Sverige bör göra för att föregå med gott exempel i den internationella miljödebatten.
–  Vi måste ligga längst fram i omställningen. Vi är ett av de rikaste länderna med bäst förutsättningar. Vi har goda energitillgångar och naturresurser, mark, skog, livsmedel. Vi har låg befolkningstäthet och välutbildad befolkning. Om inte vi kan visa vägen genom att få en fossilfri transportsektor eller minska konsumtionen så kan ju ingen annan egentligen göra det heller. Så att ligga längst fram när det gäller omställningen, som ju hela tiden är ett rörligt mål, är vad Sverige ska göra.

Utställningen ”Manmade land” visas på Fotografiska 6 april – 27 maj.