”Slut på fusket – nu omdefinieras farligt avfall”

Foto: Märta Thisner

 Återanvänd och cirkulera avfall, visst. Men garantera att farligt avfall inte smyger sig med i den mängd som tas till vara. Och se till att delegera hanteringen av avfall till betrodda aktörer, skriver Linnéa Engström, EU-parlamentariker och medlem i Europaparlamentets miljöutskott.

Vi har plastfusket på Gotland i färskt minne: tiotusentals ton omsorgsfullt källsorterat plast brändes upp i stället för att tas till vara för att bli ny plast. Det finns bred politisk enighet om att slit- och slängmentaliteten måste upphöra. Åtminstone i Sverige. Ändå går det snett. 

En övergång till cirkulär ekonomi, med återanvändning av så mycket som möjligt av de mängder avfall som omger oss, är en livsnödvändighet för överlevnaden på vår planet och bekämpningen av klimathotet. EU-kommissionen antog redan för ett par år sedan ambitiösa skrivningar om cirkulär ekonomi, om hur den nya ekonomin skapar jobb och generar en hållbar tillväxt.  

I veckan röstade vi med andra ord om ett av de viktigaste miljöärendena under mandatperioden. Det har gällt att se till att redan uppnådda resultat inte undermineras. Och att motarbeta fusk, som det på Gotland. 

Lagstiftningen för avfallshantering har varit bristfällig.  Det gäller inte minst definitionen och hanteringen av farligt avfall. Vad som utgör farligt avfall och hur det ska hanteras har inte preciserats tillräckligt noggrant för att avfallshanteringen i medlemsländerna ska vara trygg och effektiv. Utan precisa och säkra definitioner för vad som är farligt avfall och hur det separeras från den återvinningsbara avfallsmängden blir de gemensamma EU-målen för avfallsutvinning slag i luften.

Europaparlamentet röstade nu för nya tydliga mål för hur mängden avfall ska minska. Bland annat ska 70 procent av allt kommunalt avfall och 80 procent av allt förpackningsavfall återvinnas senast 2030. Dessutom ska deponering av kommunalt avfall minskas till högst fem procent senast år 2030. 

Återvinning av avfall måste ske utan risker för hälsa och miljö. Därför bara måste substanser som är farliga för miljön och människors hälsa avlägsnas innan avfallet går till återanvändning. 

Det finns först och främst substanser som på grund av sina egenskaper inte alls lämpar sig för återanvändning, som tungmetaller, kvicksilver och arsenik. Exakt vilka substanser det handlar om måste framgå av reglementet. En substans bör definieras antingen som avfall eller farligt avfall på basis av kemiska egenskaper, inte subjektiva kriterier. 

Hanteringen av farligt avfall ska ske via professionella procedurer. Exempelvis glödlampor innehåller återvinningsbara metaller, men även kvicksilver måste isoleras och separeras på ett säkert sätt vid speciella anläggningar innan övriga metaller kan cirkuleras. 

De tidigare bestämmelserna gjorde det möjligt att kringgå effektiv sanering av farligt avfall genom utspädning. På den punkten lyckades vi få med preciseringar i lagstiftningen, framför allt att de existerande bestämmelserna ska vara obligatoriska och inte bara rekommendationer. Exempelvis bör farligt avfall från enskilda hushåll samlas in separat, för att undvika att det blandas med kommunalt avfall och därmed öka riskerna för nedsmutsning. 

Hanteringen av farligt avfall får inte heller delegeras till utomstående aktörer som inte går att spåra. Ett sätt att kringgå nuvarande bestämmelser är nämligen att anlita så kallade avfallsproducenter som, utöver att de handskas vårdslöst med avfallet och saneringen, inte i efterskott kan ställas till svars för sina handlingar. 

Bestämmelserna om farligt avfall vid sluttäckningen av deponier ses över. Också på den här punkten fick vi med skärpningar av de gällande bestämmelserna för att undvika att farligt avfall hamnar i jordmånen. Alla försök att hantera farligt avfall utan tillbörliga licenser och tillstånd behöver dessutom effektivt förhindras. 

Tack vare skärpt lagstiftning om hantering av farligt avfall har vi tagit ett steg närmare en fungerande cirkulär ekonomi. Det är viktigt att människor som dagligen sorterar sitt avfall inte förs bakom ljuset. 

Linnéa Engström, EU-parlamentariker, MP, medlem i Europaparlamentets miljöutskott

Miljö online2

Liknande artiklar