Kina satsar på kärnkraft

Foto: 风之清扬 - Own work

Kina satsar på flera alternativa energikällor för att minska sitt kolberoende. Expansionen av kärnkraft har skett något i skymundan, även om myndigheterna redan 2008 planerade för mer kapacitet än resten av världen tillsammans. Olyckan i Fukushima fick dock allmänheten att förstå farorna med kärnkraft, och innebar ett tillfälligt byggstopp även i Kina.

Supermiljöbloggen presenterar den femte och sista delen i artikelserien Kina, energin och miljön. Artiklarna har tidigare publicerats i energimagasinet ERA och är skrivna på plats i Kina av journalisten Jojje Olsson, se mer om Kina och miljö på hans blogg InBejing-följ Kina.

Vid 2008 års början hade Kina endast elva kärnkraftsreaktorer, med en samlad kapacitet på 9 GW. I mars samma år deklarerade landets mäktiga ministerium för utveckling och reform att man planerade öka de redan aggressiva expansionsplanerna. I stället för målet på 40 GW till år 2020, siktade man nu på en kapacitet om 80 GW samma år.

Till år 2030 skulle siffran återigen mer än dubblas, och vid 2050 Kinas kärnkraftverk ha en total kapacitet på 500 GW. Det kan jämföras den halva gigawatt som genereras årligen i Sverige, eller de 372 GW som var hela världens samlade kapacitet vid fjolårets början.

I Kina fanns vid denna tid inget motstånd till kärnkraft. Medvetenheten om riskerna var liten, och protester mot myndighetsbeslut hör inte till vanligheterna här. Det kinesiska affärsmagasinet Caixin konstaterade att: ”Allmänhetens apati kring säkerhetsrisker kan hjälpa utvecklingen av kärnkraft på kort sikt, men också innebära en framtida katastrof”.

Tidningen varnade även för att lokala myndigheter ofta är odelat positiva till kärnkraft, eftersom stora investeringar sporrar lokal tillväxt. Och i Kina tas många beslut i dessa frågor på lokal nivå. Samtidigt hyllade statlig media det faktum att Kina snart var helt oberoende av andra länder vad gäller såväl design som byggnation av ny reaktorer, vilket kunde snabba på expansionstakten ytterligare.

Planerna drog till sig oro från många håll; tankesmedjan Carneige Endowment jämförde tidigt Kinas kärnkraftsexpansion med dess rasande utbyggnad av snabbtåg, som 2011 ledde till en olycka med över 40 dödsoffer, efter att det tullats på säkerheten. ”Personal, träning och säkerhet är de punkter där jämförelsen [mellan Kinas snabbtåg och kärnkraftsprogram] är mest relevant”, varnade tankesmedjan samma år.

Carnegie Endowment såg en upprepning i mönstret av att köpa in avancerad teknik från andra länder, som sedan modifieras och byggs ut i snabb takt. Man menade vidare att även om tekniken vore perfekt, så kan den mänskliga faktorn ändå ställa till det, vilket var en bidragande faktor vid tågolyckan.

Den allmänna opinionen vaknar

Utan motstånd på hemmaplan slog Kina ifrån sig omvärldens kritik. Men myndigheterna tvingades abrupt ändra planerna efter olyckan i Fukushima mars 2011. Katastrofen skapade stor oro på Kinas livliga sociala medier, vilket bidrog till att myndigheterna tillfälligt stoppade alla pågående byggen av kärnkraftverk. Extra säkerhetskontroller utfördes, och tillstånd drogs in för projekt som ännu inte påbörjats.

Men bara ett par veckor senare sade vd:n och chefsforskaren vid China National Nuclear Corporation att ”ingen ändring kommer ske gällande Kinas planer för expansion av kärnkraft”. Samtidigt sade sig en tjänsteman vid landets ministerium för miljöskydd kunna ”garantera säkerheten vid landets kärnkraftverk”, och menade att Kinas säkerhet är högre än det globala genomsnittet, eftersom ingen olycka ännu skett i landet.

Tvärtom sågs Fukushima som något att dra lärdom av i framtida design. Redan i maj 2012 antog Kinas statsråd en ny säkerhetsplan för kärnkraften. I oktober samma år gav myndigheterna klartecken att fortsätta arbetet på de redan påbörjade anläggningarna, och nya tillstånd kunde återigen utfärdas. Det 30-tal anläggningar som planerats i Kinas inland sköts dock upp till åtminstone 2015.

Men nu stötte man på inhemskt motstånd. I juli i fjol gav sig hundratals invånare i staden Jiangmen ut på gatorna för att stoppa bygget av en anläggning för anrikning av uran. Plakaten läste bland annat ”kämpa mot kärnavfall” och ”ge oss tillbaka vårt gröna hemland”. Liknande protester hade tidigare tvingat kemiska fabriker att stänga i städer som Xiamen (2007) och Dalian (2011), men det som nu skedde i Jiangmen var det första motståndet någonsin mot kärnkraft i Kina.

Då rykten sedan gjorde gällande att bygget i Jiangmen skulle fortsätta då protesterna lagt sig, tågade demonstranterna ett par dagar senare till de lokala myndigheternas kontor, där stadens partichef tvingades lova att anläggningen aldrig ska byggas. Demonstranternas framgång bådar illa för framtida kärnkraftsprojekt i Kina, särskilt de som ska byggas i inlandet, där bristen på vatten innebär större fara.

Ny teknik och export

Kina har hämtat teknik framför allt från Frankrike, Ryssland och Kanada, med inhemsk utveckling främst baserad på franska modeller. Men enligt World Nuclear Association strävar Kina i dag efter allt mer avancerad teknik, och kinesiska företag samarbetar nu med [amerikanska] Westinghouse, för att utveckla en egen design av reaktorn AP1000. Den nya kinesiska reaktorn ska heta CAP1400, och dess kapacitet öka från 1,0 till 1,4 GW.

Enligt World Nuclear Association är detta en vidareutveckling på de tryckvattensreaktorer som varit i drift världen över i 60 år. Efter olyckan i Fukushima har Kina även skiftat fokus till ny teknik av den så kallade ”fjärde generationen”, och i fjol började den första reaktorn av denna generation att byggas i Kina, som ska kylas med helium, och därmed inte vara beroende av stora vattenmängder. Via mail säger World Nuclear Organization att detta är en ny teknologi, helt annorlunda från de flesta reaktorer som används i dag, och syftar till att förbättra säkerheten.

Liksom med snabbtåg, har Kina även börjat exportera sin kärnkraft. Innan mars 2011 hade man redan levererat två reaktorer till Pakistan, och höll på att slutföra leveransen av två till. Exporten stoppades inte på grund av olyckan i Fukushima, då utrikesministeriet menade att ”de två händelserna inte var relaterade”, och hänvisade till att handeln översågs av IAEA.

Mark Hibbs på Carnegie Endowment påpekar dock att tekniken i de reaktorer som Kina sålt till Pakistan är 30 år gammal, hör till ”andra generationens reaktorer”, med betydligt lägre säkerhet än nya modeller. Området där de ska föras upp är dessutom känsligt för såväl jordbävning som översvämning. Samarbetet har dock fortsatt; senast i februari i år lånade Kina förmånligt ut 40 miljarder kronor, så att Pakistan kunde bygga nya reaktorer.

I slutet av fjolåret blev det också klart att Kina ska stå för en dryg tredjedel reaktorn som ska byggas i Hinkley Point, vilken är Storbritanniens första nya reaktor på flera decennier. Det blir Kinas första arbete i en redan etablerad kärnkraftsnation, som kan ge större legitimitet år export även till andra länder. I dagsläget planerar Kina lägga bud på att bygga reaktorer i Argentina och Turkiet.

Den största kinesiska aktören inom kärnkraft heter China National Nuclear Corporation; ett statligt företag med nära band till militären. De strävar efter en att kunna exportera kompletta reaktorer till omvärlden. Och då många länder minskat sina investeringar efter Fukushima, har Kina nu goda möjligheter att bli världsledande vad gäller export av kärnkraft.

Trots prostesterna i Jiangmen, så fortsätter samtidigt expansionen i Kina snabbare än tänkt. Enligt planen som myndigheterna antog i maj 2012, skulle drygt 80 miljarder kronor spenderas på säkerhet ”i de 41 reaktorer som räknades vara i bruk eller konstruktion till år 2015”. Men i februari i år hade Kina, enligt Nuclear World Association, redan 20 reaktorer i bruk och 28 under konstruktion.

FAKTA / Kina innan och efter Fukushima

*  I mars 2011 hade Kina elva kärnkraftverk i drift, som producerade 2 procent av landets energi. Det kan jämföras med 25 procent i Japan, eller 14 procent globalt.

*  Vid samma tidpunkt var dock 26 kinesiska kärnkraftverk under konstruktion, vilket motsvarade över 40 procent av de som byggdes i världen. China National Nuclear Corporation planerade investeringar på 800 miljarder kronor till år 2015.

*  Kinas reaktorer är nyare än den i Fukushima, som togs i drift redan 1971. Men ändå var majoriteten av Kinas nya byggen andra generationens vattentrycksreaktorer; samma teknik som i Fukushima.

*  Trots oro och protester har Kina nu återupptagit sin expansion, med fokus på nyare teknik. Man har sänkt farten marginellt; World Nuclear Association uppskattar att Kina kommer ha 58 GW:s kapacitet 2020, och 150 GW år 2030.

*  Slutmålet ligger dock fortfarande på kring 1 000 GW, samt att bli världens ledande exportnation av kärnkraft.

Den första delen i artikelserien handlar om Kinas globala jakt på resurser och kan läsas här.

Den andra delen i artikelserien handlar om Kinas gröna revolution och kan läsas här.

Den tredje delen i artikelserien handlar om Kinas kolanvändning och de konsekvenser det får. Den kan läsas här.

Den fjärde delen i artikelserien handlar om Kinas elnät och kan läsas här.

Miljö online2

Liknande artiklar