SMB Kultur

Nina Wormbs: ”Vårt fossilbaserade välstånd är orsaken till klimatförändringarna”

Vilka lösningar på miljöproblemen kan kulturtänkarna ge? I tredje delen av vår serie om humanioras lösningar intervjuar vår kulturredaktör teknikhistorikern Nina Wormbs.

Bland de mest spännande och nytänkande forskningsmiljöer i Sverige, är Enviromental humanities laboratory på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH i) i Stockholm en av de främsta. En av grundarna är Nina Worms, lektor och docent vid avdelningen för historiska studier av teknik, vetenskap och miljö vid KTH.

Vi ställde henne ett par frågor hennes gradvisa insikt om klimathotets storlek, teknikens roll i klimatförändringar och utvecklingar inom miljöhumaniora.

Nina Worms

Kan du peka på en specifik tidpunkt när du insåg storleken på klimathotet?

Nej, det kan jag inte. Det är en smygande insikt, en som man får om och om igen. Klimathotet manifesterar sig på så många sätt och så många ställen. Jag tror att jag själv fick upp ögonen lite mer i samband med olika forskningsprojekt jag deltog i för cirka tio år sedan.

Då var jag med i ett projekt som handlade om klimatmodeller för Arktis. Vi har bedrivit mycket forskning om Arktis på min avdelning på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH). Det är en region som svarar snabbt på förändringarna och där vi har en högre temperaturökning än på andra ställen. De globala konsekvenserna av förändringarna i Arktis är också enorma. I samband med det projektet fick jag insikter jag inte tidigare hade haft.

Men om jag ska berätta om ett tydligt tillfälle när jag fick ny kunskap som helt skakade mig så var det i Oslo 2010 under en konferens som sammanfattade det internationella polaråret IPY (ett stort internationellt forskningsprojekt 2007-2009). Det var Katherine Richardson, professor i biologisk oceanografi i Köpenhamn, som berättade om phytoplankton och försurningen av haven. Jag satt trollbunden under hennes mycket skickliga presentation som gav mig en djupare förståelse för hur allt hänger samman.

Skulle du säga att humaniora som ämnesområde, eller teknikhistoria specifikt, kan bidra till att förstå klimatförändringar? Om så är fallet, på vilket sätt?

Jag tror till och med att humaniora är nödvändigt för att i ska förstå klimatförändringarna. I alla fall om vi menar ”förstå” på något sorts djupare och mer meningsfullt plan än bara att vi ser och kan läsa tabeller och grafer med ökande temperaturer eller stigande havsnivåer. För det är ju så oerhört abstrakt för de flesta av oss. Vi kan inte se förändringarna och de tycks inte drabba oss.

Att bara fortsätta som vi alltid har gjort är det enklaste, både på det individuella och kollektiva planet. Därför måste det till diskussioner och berättelser som gör frågan synlig. Dessutom är det så att det är vi som måste ändra oss, och humaniora och samhällsvetenskap handlar om människan och hennes samhällen. Det räcker inte med ny vetenskap eller ny teknik.

Den indiske författaren Amitav Ghosh har nyligen skrivit att klimatförändringarna är otänkbara (unthinkable). Han tycks mena att de är så otroliga att de inte kan ta plats i fiktionens värld och därför är frånvarande i samtida romaner. Det är helt och hållet vetenskap. Därför finns det bara i science fiction, om det finns i någon fiktion över huvud taget.

Hur ser du på teknikens roll i att lösa klimathotet? Hur ser du på potentialen i exempelvis AI eller CCS för att hindra klimatförändringarna?

Vi behöver ny teknik, men ännu viktigare är att tekniken används. Vi har förnyelsebar energi, men trösklarna för att införa den i större skala är lite för höga. Trögheten i de gamla systemet är för stor. Det går fortfarande att tjäna stora pengar på att bränna fossila bränslen.

När det gäller teknikens roll för att lösa våra problem så ska vi också komma ihåg att tekniken också i mångt och mycket har bidragit till att vi har de problem vi har i dag. Vårt fossilbaserade välstånd är den dominerande orsaken till klimatförändringarna. Därtill kommer en rad miljöaspekter på ny teknik, allt från försurning och mikroplast i haven till övergödning i sjöar och radioaktivitet. Ordspråket nöden uppfinningarnas moder kan man vända på: uppfinnarna ger upphov till nya nödvändigheter.

Det är viktigt att ytterligare studera klimatförändringar och forskningen måste ges utrymme, men vi vet redan tillräckligt för att agera.

När det gäller CCS och andra storskaliga lösningar är jag bekymrad av flera skäl. För det första så har vi tidigt försökt göra storskaliga tekniska innovationer som alltid får oönskade och oförutsedda konsekvenser. Än så länge finns mig veterligen ingen CCS som fungerar utan grava sidoeffekter. Vi bör vara ödmjuka inför detta och verkligen se till att vi inte gör saker som är irreversibla och som inte kan backas.

För det andra fungerar föreställningen om att detta framför allt kan lösas med ny teknik helt konserverande på samhällen; tanken ligger nära att då behöver vi ju inte ändra livsstil eller ställa om något annat. Vi kan köpa en ny pryl bara. Tvärt om är vi många som är helt övertygade om att ny teknik måste kombineras med förändrade samhällen också i andra avseenden som organisation, ekonomi, kultur osv. Jordens resurser är begränsade och klimatförändringarna gör särskilt tydligt att vi måste fördela dessa resurser annorlunda i framtiden.

Hur ser du på forskningsområdet miljöhumanioras nuvarande utveckling? Går det att se några trender eller perspektiv som är stora just nu?

Enviromental Humanities (miljöhumaniora) är expansivt och det lovar gott. Vi behöver förstå människan i klimatförändringarna och vi behöver hitta vägar för att driva förändring, när det nu inte verkar gå av sig självt. För mig är forskningen viktig, men ännu viktigare är miljöhumanioras uttalade ambition till samverkan och delaktighet i en bredare diskussion. Dessa är frågor för samhället och inte bara för akademin. En förhoppning jag har är att akademin också ska se med större och större intresse på den typen av samverkan.


SMB kämpar för en fossilfri framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla hemsidan och vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

Swisha en slant till 123 270 12 33 för att stötta vårt arbete. 

Miljö online2

Liknande artiklar