Studie: Marina skyddsområden ofta onödigt stora och felplacerade

Foto: Jim Maragos/U.S. Fish and Wildlife Service

En studie från 2018 pekar på att marina skyddsområden ofta missar unika ekosystem och påverkar fiske mer än nödvändigt.

Marina skyddsområden eller Marine Protected Areas (MPAs) är ett ofta använt instrument för att skydda känsliga marina miljöer. Motiveringarna kan vara att de hotas av överfiske, att de har en rik biologisk mångfald eller att enskilda sällsynta arter vistas i området.

Införande av marina skyddsområden har ökat tiofaldigt runt om i världen sedan 2000. Det motsvarar en yta på över 21 miljoner kvadratkilometer. Trots denna ökning är hälften av alla marina ekosystem fortfarande inte fullt skyddade, och ett antal marina ekosystem saknar skydd helt. Den genomförda studien var del av ett samarbete mellan universitet och miljöskyddsorganisationer och undersökte hur effektiv denna ökning varit genom att kolla på hur man valt fokusområden för skyddandet. Man undersökte även ekonomiska konsekvenser för fisket.

Resultaten tyder på att införandet av dessa marina skyddsområden hade varit mer effektiv med mer planering. Nätverket av marina skyddsområden kunde ha varit en tredjedel mindre, kostat hälften så mycket och samtidigt lyckats med det globala hållbarhetsmålet om att skydda 10 procent av varje marint ekosystem – något man inte lyckats med trots den stora ökningen av skyddade områden.

Forskarna efterlyser med andra ord bättre strategisk planering från regeringarnas håll – mer fokus på kvalitet istället för kvantitet – om de vill åstadkomma verkligt effektivt marinskydd och klara hållbarhetsmålen.

Forskningsartikeln finns att läsa i sin helhet här.


SMB bevakar frågan om marina skyddsområden. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla hemsidan och vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

Swisha en slant till 123 270 12 33 för att stötta vårt arbete. 

Miljö online2

Liknande artiklar