Fredrik Moberg, Stockholm Resilience Centre: Dags för en grön digital revolution!

150 gånger per dag. Så ofta lär vi i genomsnitt titta på våra smartphones enligt en undersökning som gjordes förra året. Själv växte jag upp utan mobiltelefon och slås ofta av hur radikalt våra liv har förändrats de senaste 20 åren. Den digitala revolutionen har helt ändrat hur vi hittar information, kommunicerar med varandra och roar oss. Miljön och miljöforskningen har förstås också påverkats.
Strax före jul var jag till exempel med och anordnade ett hackathon om hållbar stadsutveckling. Under två dagar samlades programmerare och designers från hela världen för att uppdateras på den senaste miljö- och hållbarhetsforskningen och sedan snickra på appar, dataprogram och andra tekniska lösningar för att göra Stockholm och andra städer miljösmartare. Ordet ”hackathon” är en kombination av orden hacker och marathon, där ”hack” betyder lekfull, utforskande programmering.
Vårt hackathon gick under namnet ”Switched on Nature” och anordnades av det nystartade initiativet Shift, som jag varit med att dra igång tillsammans med en grupp forskare och entreprenörer. Deltagarna på hacket fick knappt två dagar på sig att skapa smarta digitala lösningar utifrån ny teknik och öppna databaser för till exempel trafikflöden, luftkvalitet och geografisk information. Själva hackandet föregicks av föreläsningar och diskussioner med miljöforskare från Stockholm Resilience Centre och representanter från bland annat NASA, Stockholms stad, Spotify, Google och MIT Media Lab.
Vi svenskar är både miljömedvetna och it-mogna. Dessutom ligger vi långt framme när det gäller att ha öppna data tillgängliga. Själv hör jag till dem som alltid varit intresserad av datorer och informationsteknik, men inte riktigt lyckats få ihop detta med mitt ännu större intresse för miljö- och hållbarhetsfrågor. Allt för stor del av elektronikindustrin drivs ju av fossila bränslen och medför ökad konsumtion av prylar vi egentligen inte behöver. Och tillverkningen sker ofta på bekostnad av både miljö och människor i låglöneländer. Tänk bara på den smutsiga utvinningen av coltan i östra Kongo, ett så kallat konfliktmineral som används i mobiltelefoner.
Om teknikutvecklingen får fortsätta på bekostnad av planeten ligger vi riktigt illa till, för det går fort nu. Begreppet Moores lag nämns ofta i de här sammanhangen. Den är uppkallad efter en av elektronikföretaget Intels grundare som visade att antalet transistorer som får plats på ett mikrochip fördubblas vartannat år. Idag används begreppet för att mer generellt beskriva accelererande förändring inom tekniken.
Den digitala revolutionen behöver bli mer hållbar på flera olika sätt. Det mest uppenbara är förstås att se till att alla datorer, smartphones, servrar med mera produceras och drivs på ett så miljöbra sätt som möjligt och att de återvinns efteråt. För att inte tala om alla sociala aspekter. Men minst lika viktigt är ju att den digitala utvecklingens kraft och kreativitet inte bara fyller skapade behov – utan snarare används för att lösa fler verkliga problem, som har med saker som miljö, klimat, fattigdom och hunger att göra.
Smartphones, surfplattor, sociala nätverk och möjlighet till sekundsnabbt utbyte av stora informationsmängder håller på att förändra samhället i grunden. Det har bland annat gett oss helt nya möjligheter att få en inblick i människors liv och miljötillståndet på andra sidan jordklotet. Planeten har aldrig känts mindre. På både gott och ont är vi alla på varandras bakgårdar. Allt handlar om hur vi använder den nya digitala tekniken.
Alltifrån ”storebror ser dig” till ”arabiska vårar” är möjliga utfall. När det gäller hållbar utveckling kan tekniken förstås få oss att fjärma oss från både våra medmänniskor och naturen, men den kan lika gärna leda till miljösmartare samarbete för att lösa verkliga problem. En sak är i alla fall säker: om det ska gå åt rätt håll måste datanördar och miljömuppar börja samarbeta på allvar. Det är dags för en grön digital revolution!
Fredrik Moberg
Stockholm Resilience Centre