Jimmie Åkesson förefaller ha en ansats av landsfaderlighet, men skenet bedrar. Budskapet är inte bara konservativt. Det är nationalistiskt, rasistiskt och rejält skrämmande sett ur perspektivet hållbar utveckling, skriver SMB:s Birgitta Losman.
Första talare på onsdagen under Almedalsveckan var Jimmie Åkesson för Sverigedemokraterna. Under parollen ”göra Sverige till Sverige igen” talade han till det partiet nämner som ”Sverigevännerna” och alla andra som ville lyssna. Störst applåder rev partiledaren ner i det soliga Visby, när han betonade att islamisterna ska bekämpas.
Skydda vår plats på jorden
”Förvalta, värna och skydda vår plats på jorden”, sa Åkesson, men planeten och naturen nämns trots det inte med en enda stavelse. Talet innehöll en hyllning till stopp för ”massinvandring”, skärpta straff och det partiet kallar ”vanligt svenskt folk”. Det var stora ord om att Sverigedemokraterna räddat Sverige från undergång genom valvinst 2014. En mörk bild målades av vad som kan vänta vid socialdemokratisk regeringsmakt efter 13 september.
Ingen plats för klimat och miljö
Klimat nämndes inte en enda gång i Jimmie Åkessons tal. Att reduktionsplikten är så gott som borta togs upp som en stor seger för Sverigedemokraterna under mandatperioden, och får betraktas som ett exempel på värstingpolitik på klimatområdet. Stora svepande penseldrag kring elprischocker och bränsleprishöjningar målades ut som den mörka framtiden om Magdalena Andersson i samverkan med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet skulle leda Sverige efter valet i september.
Om hållbar utveckling i bredare eller djupare bemärkelse finns inte heller ett spår. Extra illa är det ställt med mål 17 i agenda 2030. Mål 17 handlar nämligen om att återvitalisera det globala partnerskapet för hållbar utveckling, och i Jimmie Åkessons Sverige är det endast den egna nationen som gäller.
Talet bygger delvis på klassisk nationalstatsromantik, men förra seklets nationalism hade ofta inslag av naturromantik. Detta saknas helt hos dagens Sverigedemokrater. Det är människan som är i centrum. Den planet människan bor på berörs helt enkelt inte. Det är stängda gränser, förbud mot huvudduk och hårdare straff som gäller. ”Det får vara slut på svensk saft-och-bulle”– politik deklarerade Jimmie Åkesson. Och ”vi har bara börjat”, fortsatte han och lovade ännu mer efter valdagen.
Ordval som ger rysningar
Som lyssnare slås jag av ordvalen i talet: Sverigevän likställs med att rösta på Sverigedemokraterna. Magdalena Anderssons regeringsunderlag uppges vara nedlusat av islamister, det är vidrigt och en skam, sverigevänner har exklusiv rätt att leva våra liv här, oppostionspartier är ynkliga och om invånare ”inte är medborgare kan de åka hem”. Jimmie Åkesson förefaller ha en ansats av landsfaderlighet, men skenet bedrar. Budskapet är inte bara konservativt. Det är nationalistiskt, rasistiskt och rejält skrämmande sett ur perspektivet hållbar utveckling.
Längtan till journalfilmssverige
Sverigedemokraterna drömmer om äldre tider. Jimmie Åkesson talar om avvärjandet av katastrof (här avses invandring och brottslighet), men missar helt den klimatkatastrof som pågår bredvid honom. Det är han förvisso inte ensam om bland svenska partier. Men här handlar det inte bara om avsaknad av politik för hållbar utveckling, utan om ett parti som aktivt arbetar för dess motsats. Den politiken är förödande inte bara ekologiskt, utan också för den sociala och ekonomiska utvecklingen. För Jimmie Åkesson tycks längta tillbaka till journalfilmssverige i en tid där svenskarna sänkte soporna i havet med en sten och sedan nöjda konstaterade att naturen är ren och fin.
Men den tiden är inte något att längta tillbaka till.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
