Det svenska skogsbruket och dess lobbyister berömmer sig gärna om att bedriva ett hållbart skogsbruk, och att hela 58 procent av naturmarken är skyddad. Men det gäller att läsa det finstilta – och att redovisa statistiken korrekt. SMB:s Leif Öster guidar oss i sin krönika genom skogen av förvillande påståenden om hur väl de svenska skogarna sköts och skyddas.
KRÖNIKA: I Sverige pågår en stor landskapsomvandling. Det handlar om att naturligt föryngrade skogar, som kanske aldrig kalavverkakats, nu fälls och ersätts med planterad ”förädlad” skog. Data som Sverige skickat in till FAO visar att uppemot sex miljoner hektar tidigare naturligt föryngrade skogar har ersatts av planterad skog. Och detta sedan dagens skogspolitik infördes för 30 år sedan.
Samtidigt halkar arbetet med att skydda värdefulla svenska naturtyper efter. Den sammanlagda trenden är negativ anser Skogsstyrelsen. Grovt räknat behöver Sverige skydda ungefär lika mycket mer skog som vi redan har gjort – fast på andra ställen.
I ett brev till sina medlemmar sammanfattar LUCN, Internationella naturvårdsunionen saken globalt så här: ”We need to protect and conserve 30 percent of the planet: but it has to be the right 30 percent. Meningen sammanfattar vad forskningen anser. 30 procent av den svenska naturen bör skyddas, och det ska vara rätt natur. Jag tycker att det är en bra utgångspunkt. Men Sverige har en lång väg att gå sig.
ScB-tabellen visar det korrekta läget
Ett stort problem i skogsdebatten är att det görs en rad olika utspel om hur mycket formellt skyddad skog Sverige redan har. I fantasifulla påstående antyds till exempel att 58 % (!) av Sveriges natur redan är skyddad. Bättre vore om alla använde ScB:s utmärkta tabell som uppdaterades senast den 29:e juni 2023. Tabellen förklarar hur det kommer sig att både de som pekar på att bara 5,9 procent av den produktiva skogen är formellt skyddad – medan skogsbrukets lobbyister med samma tabell kan påstå att nästan 27 procent av alla skogar är undantagna skogsbruk. Båda har rätt.
Förklaringen är främst att skogsnäringens siffertrixande lobbyister även räknar med de över tre miljoner hektar impediment som skogsnäringen aldrig själva velat bruka därför att det ännu inte finns någon lönsamhet där. Dessa arealer har egentligen ingenting med skogsbruk att göra och bör naturligtvis redovisas för sig. Dessutom har vi redan skyddat tillräckligt med sådana marker.
Impediment räknas med för att förvirra
Men vad är ett skogsimpediment? När jag själv, för länge sedan anställdes i skogsnäringen, skiljde vi noga på den produktiva skogen som vi brukade och ekonomiska eller tekniska impediment som inte lönade sig att bruka. De ekonomiska var olönsamma och de tekniska impedimenten var omöjliga att bruka med stora maskiner. Det handlade om till exempel branter och myrholmar. De senare är numera ofta så kallade frivilliga avsättningar.
Begreppet impediment kommer från latinets impedimenta naturæ, vilket ungefär betyder onyttig eller ofruktbar mark. I 1773 års lantmäteriförordning fastslår staten därför att ”till impediment eller mark utan värde hänföras allenast kala berg, hedar och hölster samt sådane kärr, myror och måssar, som äro till jordbruk, skogsfång eller mulbete otjenliga”.
Så impediment, de där ”otjänliga” markerna, de skattlades inte i samband med storskifte och laga skifte. De anses fortfarande sakna ekonomiskt värde idag, 250 år senare. Men hade det funnits ett värde hade man naturligtvis brukat även dessa marker. Den formella gräns som skogsbruket använder innebär att impediment är en så mager mark att den producerar mindre än en kubikmeter virke per år och hektar.
Vad är rätt natur att skydda?
Om vi ska komma vidare i naturvårsdebatten så är en bra utgångspunkt att börja med att diskutera det där IUNC tar upp: vad och var är de rätta 30 procenten? Vad är det som är viktigast att skydda? Låt oss därför titta närmare på våra skogar eftersom de täcker 68 procent av Sveriges yta. Då visar det sig att vi inte har en sorts skog i Sverige, utan 17 (!) olika skogliga naturtyper. Bevarandestatusen för dessa finns beskrivna i en bra tabell 8.4 på sidan 454 i Skogsutredningens betänkande. Det är en trist läsning
Där jag bor i södra Dalarna är det bara drygt en procent av skogarna som har ett formellt skydd. I hela riket är det 5,9 procent. Utöver de där procenten som är formellt skyddade är även 7,7 procent av skogarna frivilligt undantagna skogsbruk, ofta inom ramen för certifieringssystemen. Det handlar om både avsättningar och hänsynsytor.
Naturligtvis är detta väldigt bra. Men som det hörs på namnet – de är frivilliga och kan faktiskt ofta avverkas i morgon. Men det är rimligt att räkna in även de frivilliga avsättningarna när vi ska nå våra 30 procent. Så läget idag är att Sverige har kommit halvvägs. Vad andra länder gör och räknar är faktiskt tämligen ointressant.
Snabb inventering av höga naturvärden viktigt
Vi har alltså skyddat 15 procent och ska nu välja väg för att skydda ytterligare 15 procent av våra produktiva skogar. Så hur gör man? Ja, jag tycker att vi omedelbart ska inventera alla Sveriges skogar efter höga naturvärden och stoppa avverkningar i de oskyddade skogar som har de högsta naturvärdena. Privata markägare ska ersättas på ett smart system, helst genom årliga arrenden. Men denna grupp omfattar kanske vara 2-3 procent av den svenska skogsmarksarealen.
Jag anser vidare att Skogsutredningens förslag att skydda stora sammanhängande områden i de fjällnära skogarna är mycket bra. Men vi kommer ändå behöva odla fram höga naturvärden i södra Sverige.
Viktigt att notera är att naturvård i skogen är som kommunicerande kärl. Ju bättre skogsbruket blir på att visa hänsyn i de skogar man brukar, desto mindre blir behovet av strikt formellt skydd. Dessutom är det så att det förmodligen finns mer av höga naturvärden i de 85 procent av skogarna som brukas, än i de 15 procent som kan undantas framöver.
Vad kommer detta att kosta?
På samma sätt som det finns fantasifulla uppgifter om arealer av skog som är redan är skyddade, finns det lika fantasifulla och hotfulla uppgifter vad det skulle kosta att skydda ytterligare 15 procent av de svenska produktionsskogarna.
Man skulle i och för sig kunna vända på frågan och fråga vad det skulle kosta att inte skydda dessa skogar, eftersom det här finns en uppenbar marknadsrisk för de svenska skogsbolagen. Redan idag ryktas det om att några av världens största pappersköpare funderar på om de bör sluta köpa svenskt virke. Detta av två skäl. Dels blandas virke från väl utförda avverkningar, med alla naturhänsyn på plats, med tveksamt virke från gammelskogar, som inte borde ha avverkats. Dels har det svenska skogsbruket inget fungerande koordinatsystem som visar var en enskild planka kommer ifrån.
Nå, för att nå 30 procent så finns det minst två vägar att gå. Antingen får staten lösa in markerna eller så får man hitta någon form av arrendesystem där skogsägarna behåller ägandet. Båda modellerna kommer förmodligen att kosta ungefär lika mycket. Billigast blir det förmodligen om staten använder sina egna skogar för att nå dessa mål.
Om vi antar att marknadsvärdet för de svenska skogarna är 1 000 miljarder kronor (en biljon) och vi försöker nå vårt 30-procentsmål på 30 år, pratar vi om en direkt årlig kostnad på cirka fem miljarder kronor. Det kan jämföras med de cirka 50 miljarder kronor som skogsbolagen hade i vinst 2022.
Lobbyister fick snilleblixt som förvillar
Men tillbaka till impedimenten. Riktigt hur det gick till är väl inte utrett, men det ryktas att det var svenska lobbyister som fick FAO att besluta om en ny definition på vad som är en skog. Och det har ingenting med impediment eller produktiv skogsmark att göra. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) menar istället att en skog är ”trädbevuxen mark med en krontäckning som omfattar mer än tio procent och med en areal på över 0,5 hektar. Träden bör vid mogen ålder kunna uppnå en höjd på minst fem meter på plats.”
Och nu får skogsnäringens lobbyister en snilleblixt; Om man tonar ner det där med skyddad produktiv skogsmark och istället räknar in en massa fjällskogar och myrholmar som avsatta skogar, ja, då ser det i vart fall på pappret ut som vi har skyddat mycket mer. Det har visserligen väldigt lite att göra med de där 17 naturtyperna som alla skulle skyddas till 30 procent. Dessutom är inte FAO:s normer anpassade till den boreala skogen.
Men ändå. Det låter bra.
Å andra sidan. Visst kan impediment och magra marker ute på myrar eller i fjällnära områden ibland ha höga naturvärden. Nu hör det dock till bilden att just naturtyperna 9040 ”Fjällbjörkskog” samt typ 9100 ”Skogsbevuxen myr” råkar vara de enda två skogliga naturtyper som redan har en positiv bevarandestatus!
Överhuvudtaget har Sverige prioriterat skydda av skogar som varit billig att skydda och är därför ofta oproportionerligt ofta lågproduktiva. Fokus behöver flyttas söderut.
LRF lyckades skrota utmärkt system
Ett litet sidospår till slut. Ett argument som LRF förde fram för att skrota inventeringen av nyckelbiotoper var att inventeringen var rättsosäker i den meningen att två inventerare sällan kom fram till exakt samma yttergränser. Ofta var inventerarna visserligen överens om att kärnan i området var skyddsvärd, men inte exakt var yttergränsen skulle dras. Alltså lyckades LRF skrota världens kanske bästa system för naturinventering.
Men skog är natur – och natur har sällan exakta gränser. Detta gäller inte minst impediment, där gränserna nästan aldrig är fastställda och kan variera med 10 000-tals hektar. I ett varmare klimat kan enorma regler bli produktiv skogsmark. Så att kalla impedimenten för evigt skyddade kommer garanterat skapa nya debatter i framtiden.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
