Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.

Stefan Sundström: Sluta dalta med medelklassen!

Sitter och lyssnar på radion, en expertpanel svarar på frågor om strålning.
Deras lugna röster, bequerel, halveringstid, 25 000 år, såna ord.
Har inte hört dom på 25 år. Experterna är nya, men det är samma ord, samma röstläge.
Anställda av samma myndigheter, SSI heter numera Strålsäkerhetsmyndigheten, eller också jobbar dom på IAEA.
Det är lugnt; det är det samlade budskapet.
För 25 år sen föddes min första dotter.
Jag minns hur det var; jag dammsög hennes barnvagn, för morsan hade ringt från Kreta och läst i grekiska tidningar att strålningen i södra Norrland var skyhög.
Det visste jag inget om för jag hade lyssnat på dom lugna rösterna i radio.
Dom hade inte sagt ett jota om att regnet som föll utanför fönstret förvandlade Sverige till en avstjäpningsplats för sovjetiskt cesium. Men när morsan hade ringt dammsög jag i alla fall barnvagnen.

Sen så sa dom samma sak i svensk media.
Man fick inte äta insjöfisk den sommaren, i alla fall inte hos syrran i nedre Norrland.
Det har jag inte gjort sen dess.

Sen så höjde SSI gränsvärdena för vad som gick att äta, annars hade det väl fortfarande inte gått att äta insjöfisk överhuvudtaget.

Sen så hoppade svågern av jaktlaget där oppe, dom började gräva ner älgarna dom sköt, istället för att äta opp dom, och han har inte jagat sen dess

Sen så vande man sej. Vid att det inte gick. Att fiska bäcköring. Hos syrran.
För man vänjer sej. Vid kostråd och minskat lebensraum.

Det har gått 25 år och nu är dom lugna rösterna här igen.
Det har kommit en massa nya prylar.
Kan man ha en app på sin iPod med Skype?
Är det nån som vet?
Min äldsta dotter är 25 nu och bor i Berlin och jag har blivit morfar.
Sånt är fint. Har till och med sett reklam för Skype, med en morfar som vinkar till sitt barnbarn, på en dator.

Ska man säga nåt allmänt om dom här 25 åren så är det väl att vi har fått en massa nya grejor. Med vi menar jag mej och min familj.
Jag menar inte alla i hela världen
Jag menar inte ens alla i det här landet.
Jag menar medelklassen.
Jag menar oss som Primebyråsossarna vände sej till nu under valet. Oss som de ville hjälpa att få livspusslet att gå ihop.
För vi har det ju så snärjigt, vi twittrar och grejar.

Dom lugna rösterna log i mjugg åt mej kommer jag ihåg, när jag, nojig av Tjernobyl och faderskap, skaffade solfångare.

Vi måste låta alternativen utvecklas och bli lönsamma innan vi kan satsa på dom, sa dom. Kärnkraften skulle vara avvecklad år 2010, enligt folkomröstningen. Det var ju långt dit, och nog skulle väl staten hjälpa till att utveckla sol och vindkraft?

Sen så investerade jag ytterligare rockmiljarder i att köpa in mej på ett vindkraftverk. 70 000 ungefär. Men då hade det blivit borgerlig regering och plötsligt kom dom på att man skulle beskatta mellanskillnaden som uppstod när man slapp betala elbolagens profiter.
Och då log dom lugna rösterna och sa att jag hade gjort en dålig affär.
Och det som höll på att bli en slags liten folkrörelse bland oss som hade råd dog ut, och byggandet av vindkraft sjönk i hela Sverige.
Medelklassen i Sverige gör inte saker som inte lönar sej, förstår du väl, sa PR-tjejerna på vindkraftsföretaget och sippade sorgset på sina macciato.
Dom hade försökt sej på att börsintroducera sitt vindkraftsföretag, men blivit utskrattade. Av lugnande röster på dom mediakanaler som verkligen räknas, ekonomikanalerna.
Tjejerna var sorgsna, dom trodde verkligen att man kan göra skillnad.
Det ville jag också tro.
Jag är en miljömedveten gubbe. Gud vare med mej. Jag sitter här och eldar i min energieffektiva täljstenskamin medan jag skriver och lyssnar på radio. Halleluja.
Jag köper eko-mat i stan.
(För det vet dom FORTFARANDE knappt vad det är här ute i vår lokala ICA-butik. Suck, suck vilka bönder)
Jag är en ganska lyckad människa.
Jerusalem Halelluja Harmageddon.

Det fjäskades för oss under valet i höstas. Vi, medelklassen, som kämpar för att få livspusslet att gå ihop.
Vi skulle få butler och massa grejor. Tillväxten hade fått sej en lite knäck, men nu var vi på väg opp!!
Vi som var lite finare och mer medvetna än andra var helt fria att fråga vår lokala dealare om iPoden var rättvisemärkt. Det visste han inte, men är den återvinningsbar?
Fan hur fin måste man va egentligen, äh hit med den bara, har inte tid att vänta medan han ringer sin chef.
Lite dålig samvete för det, och för den där hamburgaren, lite dåligt samvete hos dom som handlar superbesprutade paprikor på Lidl för att dom inte har råd med nåt annat.

Stackars mänskor.
Och allting skulle väl kunna fortsätta såhär med nya små apparater att leka med, och nya miljövänliga produkter.
Det är bara det att när jag sitter här och lyssnar på radion så förstår jag att jag är lurad. Inte fan räddar mina små Bra Miljöval världen.
Så länge miljökamp och engagemang begränsas till en accessoar för oss som har råd, då kan vi kyssa oss i arslet med framtiden.
Så länge samtliga våra politiska partier har lyssnat sönder sina hjärnor på PR-nissarnas analyser av att man måste vinna medelklassen i städerna med fjäsk och smicker är vi dömda till diktatur.
Diktatur under nåt slags öde, ett öde som gör att kärnkraftslobbyisterna hånler i TV, när vi säger att det är farligt med kärnkraft.
Vad ska vi ha istället då? Vet du hur många vindkraftverk det behövs för att ersätta en reaktor?
Och när vi i vår gränslösa naivitet säger Kärnkraften är ju farlig så får vi ett fnittrande twittersvar: “Kontentan av det är ju att vi ska förbjuda allt som är farligt. Barnsligheter!” Så, alltså ska vi fortsätta med kärnkraft, annars stannar hjulen.
Godnatt Jord.
Man vänjer sej väl. Med att det finns tomma städer i Ukraina.
Vid att man inte kan äta renarna om dom inte stödutfodrats med pellets från mexikansk majs.
Vid att slänga i bäcköringarna man fiskar med sitt barnbarn.Jag tror att det finns hederliga politiker. Till och med hederliga borgare. Typ Anders Wijkman.
Eller Maria Wetterstrand. Dom måste ta sej modet att säga den hära så kallade medelklassen att: The Party is over, folks. Det var jättekul med handväskor för 20 000 spänn och semesterresor till Tuvalu, men those dancing days are over.

Jag snackar nu alltså om den övre halvan av svenska folket, inkomstmässigt sett.
Jag snackar inte om den undre halvan, som får stå hela vägen till jobbet i en stillastående pendeltågsvagn, som får sitta och häcka med nån hurtig FAS 3-coach för att få loss stålar till ungarnas nya overaller.
Jag snackar om oss.
Vi som har råd att ha ett samvete.
I ett samhälle där man kan köpa sej ett gott samvete är samvetet också till salu, och är du då fattig får du hålla till godo med ett dåligt samvete, där i den tyska fläskfärsen på Lidl.
Vi har hittills kunnat välja mellan två politiska alternativ, knappt det, men nästan det.
Det har varit valet mellan en ny mobil varje år eller att vi faktiskt ser till att alla här i Sverige har en hyfsad levnadsstandard.
Vi har kunnat välja mellan att alla ska få åka SUV hur jävla mycket dom vill bara dom har råd och en fungerande kollektivtrafik.
Det valet har vi inte längre. För alla partier fjäskar för denna olycksaliga medelklass.
Politikerna har fått höra från sina spindoktorer att människan är en snål varelse som tänker på hur mycket pengar hon själv har i sin plånbok, och inte så mycket mer.
En dum jävel med andra ord, en jävel som inte tänker längre än näsan räcker.
Jag tror inte på det.
Jag kan inte säga att jag hoppas på att våra politiker ska lyssna på det här, jag tror dom lyssnar mycket mer på sina spindoctors. Ety dom är dumma i huvet.
Nä förlåt det tror jag inte.

Nä jag tror att alla människor faktiskt kan förstå detta, att det inte håller med det här trötta gamla Tupperwarepartyt. Jag är övertygad om att om alla bara får tillgång till fakta så förstår alla att
Vi MÅSTE lära oss leva utan både olja och kärnkraft och det jävligt fort.
Vi kanske kan vänta till ännu en kvartalsrapport från Vattenfall och Volvo.
Men vi, och det här vi:et inkluderar alla, dej, mej, direktörerna, spindoctorerna, måste höja näsan och tänka längre än ett kvartal, eller nästa val.
Vi snackar om otroliga tidsspann vi måste höja näsan över.
100 000 år måste vi se framåt. Så länge kommer kärnavfallet att stråla.
Detta är bara en stilla bön.
Lyssnar ni inte på mej då blir det andra bullar
Sluta dalta med medelklassen.

——————–
Stefan Sundström

Artist och författare

SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till Kopierad123 270 12 33

Läs vad vi vill göra
Tipsa!

Tipsa oss

Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.





SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till Kopierad123 270 12 33

Läs vad vi vill göra